Hur hantera grannar som inte hälsar?

Bra, då bidrar inte du till hundrädsla iaf.

Tycker man får vara tacksam för de grannar som man gillar och går att prata med. Samtidigt blir jag orolig om de vid första snacket berättar alldeles för mycket om sig själva. Det brukar betyda att de förväntar sig någon form av vänskap. Att man ska gå till varandra och dricka kaffe. Och jag är inte såpass brydd. Jag vill bara hälsa och prata väder.

De som inte vill hälsa låter jag bli. Fast oftast säger jag hej på rent pin kiv. De hälsar tillbaka. Jag känner att jag får uppfostra dem lite. Oftast invandrare.

Den senaste pratglada blev det totalkatastrof med. Han bjöd upp mig till honom, och i backspegeln skulle jag sagt nej direkt. Men jag är en öppen människa och dömer ingen. Fast måste börja med det. Han tog detta som en vänskap. Jag gick därifrån efter ett tag, men han bara fortsatte att prata, till slut fick jag avbryta och bara lämna. Jag försökte vara smidig med det, men det landade fel.

Efter det var han arg på mig hela tiden. Började trakassera och förtala.

Så länge grannar är någotsånär är jag helnöjd.

Stackars barn som måste växa upp hos dessa! Men du tänker rätt.

Inget att tacka för.

Har börjat kolla runt. Ska aldrig mer bo nära sånt folk.

Växte upp när jag var liten i ett fint villa område. Vuxna och barn prata alla med varandra. Gick hem till alla och alla kom hem till oss. Ingen fara. Svenskar, bosnier, araber och annat folk bodde där och det var hur fint som helst. Vi åt hos varandra.

Men idag ska man vara rädd för folk om deras barn kommer till en. Liksom har inte många alternativ. Antingen ignorerar jag barnen och ger dem en uppfattning att jag är en elak granne, eller hälsar men blir anklagad. Wtf liksom. Att vara snäll idag är en bristvara.

Visst är det fruktansvärt att få gränslösa grannar.

Man vill inte vara elak men behöver markera var gränsen går.

Har aldrig ens börjat hälsa förrän barnen börja fråga vad jag odlar. Såklart som barn tyckte man det var roligt att titta på någon som fixar sin bil eller gör något. Att anklaga den vuxna när han sköter sitt och barnen kommer och ställer normal fråga är väl sunt förnuft.

Fråga tjejen liksom var gör man i en sån situation. Då sa hon man håller avstånd men man är trevlig så att det är klart och tydligt. Vilket jag har gjort. Aldrig stått nära eller jag har gått nära.

Nej precis, vettiga människor svarar. Inget att ta åt sig av, psykiskt sjuka människor.

Straffa barnen för att föräldrarna är störda? Det är ju rätt så weird. Men är du så känslig så får jag väl säga det du vill höra här att "jomenvisst, det är okej..."

I guess?


Själv hade jag varit som vanligt emot ungarna, men föräldrarna hade jag visat med tyst språk eller med ett finger att de kan ta o fara ner i helvetet.

Blir jätteledsen av sådant. Kan inte vara elak eller bete mig fult. Men man får acceptera att vissa måste behandlas så

Ingen granne är skyldig att hälsa, småprata eller låta sina barn umgås med en vuxen bara för att denne själv anser sig vara berättigad till det.

Att en förälder säger åt sitt barn att inte prata med någon behöver inte innebära en anklagelse om pedofili eller kidnappningsrisk.

Du borde alltså skilja mellan tre helt olika saker: bristande social respons, föräldrars rätt att sätta gränser för sina barn och faktisk misskötsel av gemensamma utrymmen. Att blanda ihop dessa frågor och därefter generalisera om ”muslimska familjer” är intellektuellt slarvigt och säger betydligt mer om TS tolkningsbehov än om grannarna.

Ja vad säger man när att hälsa har blivit något att reagera över, något så naturligt !
I Norrland finns fortfarande ett naturligt beteende kvar.