Citat:
Ursprungligen postat av
Runkspenat
Visst, men man kan säga samma sak om heroin, sex, mat, vandra i skogen med hunden, etc etc etc.
Hur mycket lidande kommer din son inte att behöva genomlida under sitt liv - förutsatt att han har det relativt smooth sailing och inte drabbas av nån vidrig sjukdom eller liknande?
Folk inser inte hur ömtåligt livet är och att majoriteten är 1-3 katastrofer bort under kort tid från att aldrig komma tillbaka igen. Räcker med dödsfall i familjen + av med jobbet + split från sambon så är många rökta livet ut. Inga fisketurer i skärgården täcker upp för det, enligt mig.
Ingen har blivit lovad ett liv utan lidande och de flesta upplever sorg och smärta under livets gång.
Men att låta dessa tänkbara skeenden diktera livet är tämligen defaitistiskt.
Personligen så har jag upplevt mycket sådant men under de mest mörka perioderna i livet så har alltid Gud funnits där.
[QUOTE =Runkspenat|95471480]
Relativt och beror på hur man är som person. Jag tänker för mycket och cashar ut framtidens alla dystopier och djävulskap idag = miserabel tillvaro.
Jag insåg tidigt 2000-tal redan som 11-åring vilket helvete som skulle tillfalla Sverige med all invandring.
Alla sa att jag hade fel och att utvecklingen som jag såg var omöjlig. När man lyssnade på alla "experter" i media och politik så sa dom om den framtid jag oundvikligen såg komma: "
det kommer aldrig hända". Tänk att sitta år efter år och se katastrofen komma, uttrycka sin oro, bli förlöjligad av 99/100 personer - bara för att 20-25 år senare se
exakt det man varnade för? Horribelt.
[/quote]
Få kan förneka att Sverige inte besitter problem kopplade till migrationen men få kan hävda att situationen i Sverige är mer prekär idag än under tex nödåren 1867-1869 eller under digerdöden då uppskattningsvis 1/3 av befolkningen dog.
Allt handlar om perspektiv och om man kan uppskatta de små tingen i vardagen.
