Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Jag brukar säga att om du vill anställa någon som är duktig så anställ en flerbarnsmamma där barnen flugit ut och som söker något nytt att göra.

Den personen är ofta organiserad, tänker rationellt och faller inte i självömkan vid minsta motgång. Dessa kvinnor har tränat 18 år eller mer på att få saker att fungera, och dom är tacksamma för jobbet.

40+ kvinnor är en riktig resurs, men bara om de haft barn! Deras makar är däremot inte alltid lika ambitiösa eller självgående.

Jag förstår att du är kvinna och ensamstående 🙃

Haha fan vad tomt liv du har när du peakar när du är bakis i soffan och ska beställa hem käk. Och wow, du ska på spa imorgon! Snacka om att bekräfta bilden av att vara lat och leva ett meningslöst liv.

Att ha barn samtidigt som båda föräldrarna pendlar till jobb och jobbar heltid fem dagar i veckan - fungerar ofta inte.
Det är för lite tid och energi kvar till att handla, laga mat, städa, skjutsa till aktiviteter, se till att läxor och ryggsäckar blir packade och inte minst att visa intresse och kärlek till barnet.

Jag är företagare. Berättar bara vad jag upplevt i den rollen.
Men fortsätt du att anställa GenZ tjejer med akrylnaglar.

Riktigt jävla underbart att vakna upp idag utan barnskrik.
Du sitter uppe till 02.00 på flashback. Jag gissar att du faktiskt inte alls har några barn. Måste vara den enda tiden du har med lite frihet isåfall.




Det blir jävligt motsägelsefullt när du skriver såhär, men tror att alla ändå vill ha det livet?

Du verkar ändå på nåt sätt ha fattat vinkeln varför det livet suger röv, men ändå måste du pracka på andra det. Du säger det liksom själv:




I don't want that shit. Helvete vad svårt det ska vara att acceptera..

Har haft med några barnlösa vuxna människor att gjort på sistone. Att det är nåt fel på dem har man ju alltid vetat men först nu förstod jag vad det var.
De lever ju som en student som kan fokusera helt och hållet bara på sig själva, behöver aldrig planera nåt för att ta hänsyn till eller ta hand om nån annan människa.
Ändå så är det alltid de på en arbetsplats som har barn som ser till att allt funkar. Även för de förvuxna barnen som aldrig fick några barn.
Lyssnar man istället på hur en barnlös upplever situationen så är det alltid att det är de som får anpassa sig och ställa upp för alla de med barn.
Så kan det nog vara på nåt enstaka ställe, men det jag sett så kan man inte ens lägga över ansvaret på dessa förvuxna barn för de har ingen rutin av att ta ansvar och empatin är också oftast på mycket låg nivå.

Frågan är då om dessa vuxna barnlösa människor varit så hela sitt liv och därför har ingen valt att skaffa barn med dem, eller är det så att de blivit förstörda av att inte behöva bry sig om nåt annat än sig själv på sin lediga tid.

Nu är detta Flashback och då brukar det alltid bli svart eller vitt. Självklart finns det de med barn som är helt hopplösa och de utan som är helt fantastiska. Men de faller ur normen.
Tråden handlar inte heller om unga ambitiösa människor som ännu inte skaffat barn.
Det handlar om de vuxna som aldrig behövt bry sig om nån annan än sig själva varenda minut de inte varit på jobbet.

För den övervlädigande majoriteten av jorden människor är ju bildadet av familj det som ger någon som helst äkta mening, så det är väll rimligt att de som saknar mening, eller hoppar från en meningslös aktivitet till nästa i någon sorts jakt på mening, framstår som lite... ja, trasig eller defekta.

Har dock alltid funnits de av människoarten som av någon anledning inte ska få föra just sitt unika dna frammåt.

Kan ni inte komma ned lite nya argument i alla fall?

Har haft med några barnlösa vuxna människor att gjort på sistone. Att det är nåt fel på dem har man ju alltid vetat men först nu förstod jag vad det var.
De lever ju som en student som kan fokusera helt och hållet bara på sig själva, behöver aldrig planera nåt för att ta hänsyn till eller ta hand om nån annan människa.
Ändå så är det alltid de på en arbetsplats som har barn som ser till att allt funkar. Även för de förvuxna barnen som aldrig fick några barn.
Lyssnar man istället på hur en barnlös upplever situationen så är det alltid att det är de som får anpassa sig och ställa upp för alla de med barn.
Så kan det nog vara på nåt enstaka ställe, men det jag sett så kan man inte ens lägga över ansvaret på dessa förvuxna barn för de har ingen rutin av att ta ansvar och empatin är också oftast på mycket låg nivå.

Frågan är då om dessa vuxna barnlösa människor varit så hela sitt liv och därför har ingen valt att skaffa barn med dem, eller är det så att de blivit förstörda av att inte behöva bry sig om nåt annat än sig själv på sin lediga tid.

Nu är detta Flashback och då brukar det alltid bli svart eller vitt. Självklart finns det de med barn som är helt hopplösa och de utan som är helt fantastiska. Men de faller ur normen.
Tråden handlar inte heller om unga ambitiösa människor som ännu inte skaffat barn.
Det handlar om de vuxna som aldrig behövt bry sig om nån annan än sig själva varenda minut de inte varit på jobbet.

40+kvinnor utan barn är däremot det allra sämsta av allt att få in på en arbetsplats.

Loooool vad är det för sida ens? 😅 Knappast representativt. 15 skäl att inte skaffa barn listas upp, nr 2 på listan "naturen kommer tacka dig för det" och nummer 3 "du bidrar inte till överbefolkning". Författaren kunde lika gärna bett varje läsare att riktga pistolen mot huvudet och trycka av - det hade ju hjälpt mot överbefolkningen. En punkt: "starkare band med din partner" sånt dravel 😂

För den övervlädigande majoriteten av jorden människor är ju bildadet av familj det som ger någon som helst äkta mening, så det är väll rimligt att de som saknar mening, eller hoppar från en meningslös aktivitet till nästa i någon sorts jakt på mening, framstår som lite... ja, trasig eller defekta.

Har dock alltid funnits de av människoarten som av någon anledning inte ska få föra just sitt unika dna frammåt.