Citat:
Ursprungligen postat av
JohanSverkersson
Jag är konservativ nationalist. Jag tycker inte slampig klädsel är något problem, och det förekommer knappt heller. Om man med slampig inte menar "korta shorts och bara ärmar när det är varmt", vilket varken jag eller andra konservativa gör. Om någon man tycker att svensk normal kvinnoklädsel är slampig så är det troligt att den mannen är muslim.
Här bör nämnas att synen på vad som är anständig klädsel har ändrats med att folk har slutat att tro på kristendomen. Jag tycker mig se två förändringar: dels att den sexuella revolutionen har gjort det accepterat att klä sig sexuellt utmanande, och dels att gränsen för vad som räknas som sexuellt utmanande har flyttats. De kan tyckas vara del av samma sak, men som jag ser det är den andra förändringen tidigare än den förra, och dessutom orelaterad. Jag ser det som en naturlig del av att folk slutar att tro på kristendomen, att människokroppen i sig själv ses som mindre sexuellt laddad. Det är alltså inte en utveckling mot ny modern slampighet, utan mer som en återgång till hur det var före kristendomen här i Norden. Mellanöstern, som både kristendomen och islam kommer från, har ju en ovanligt sträng och, i mitt tycke, rent livsfientlig syn på det här, på ett sätt som de allra flesta folk i världen inte hade före spridningen av kristendom och islam. Det kristna svenska bondesamhället hade ju sedvanan med slöjor, som var besläktad med och liknade (men var så klart inte helt samma som) den i mellanöstern. I dag är det ju ingen svensk, inte ens de som kallar sig för kristna konservativa, som tycker att det är oanständigt för en gift kvinna att visa håret. Men i bondesamhället kunde det ses som oanständigt. Detta är alltså ett exempel på denna avsexualisering.
Med ökenmoralen kunde slampighet rätt så lätt mätas med hur mycket hud, t.ex, som var blottad, men nu när vi har släppt det, är det mycket otydligare, och beror mer på sammanhang. Att gå med 95 % av all hud blottad på en strand är ju helt accepterat, men att gå likadant klädd i ett annat sammanhang, som en arbetsplats, hade ju setts som grovt olämpligt.
Den första förändringen som jag nämnde i början: att det har blivit "accepterat att klä sig sexuellt utmanande", handlar om fall där alla - både de som bär kläderna, och de som ser dem - vet att kläderna är (onödigt, så klart) sexuellt utmanande, men folk trots det inte säger ifrån eller ens avråder andra att klä sig så i framtiden. Detta är en helt annan förändring än den tidigare nämnda, och är starkt påverkad av den amerikanska kulturen. Det vanligaste exemplet är ju de här sprängtrånga byxorna som alla unga kvinnor har på gymmet. Alla vet så klart att de är sexuellt inbjudande – fastän kvinnorna själva ofta vägrar medge det – men inte en djävel avråder från det eller slutar att bära dem.
Själv skulle jag i den här frågan kalla mig en okristen konservativ. Olikt vår kristna tradition, men mer likt vår tidigare hedendom, har jag inget emot osexuell visning av våra vanliga kroppar – men likt både kristendomen och hedendomen är jag emot att den sexuella visningen accepteras. Att medvetet göra sig sexuellt inbjudande för vilken typ av främling som helst som råkar se en, tjänar inget vettigt syfte alls.
