Nån som har tips till en med odiagnostiserad ADD?

Så jag har gjort en första bedömning via psykiatrin och väntar på den riktiga utredningen. Preliminär bedömning säger högst troligt ADD med särbegåvning.

Mitt största problem är jobb/studier. Har historiskt sett haft en massa olika jobb. Vi snackar drygt 15 olika jobb senaste 18 åren. Får en energiboost av att börja på ett nytt ställe och lära mig nya saker. Blir snabbt skitduktig och kompetent, sen efter drygt ett år så stagnerar det och jag tappar motivationen och går in i väggen om jag försöker hålla kvar vid jobbet. Nu har jag ett jobb som jag lyckats hålla kvar i 4 1/2 år och som jag verkligen behöver hålla kvar vid pga bra lön och stabilitet. Ironiskt nog så är det antagligen en annan sjukdom (Sarkoidos) som hjälpt mig ha kvar detta jobbet så pass länge, då jag senaste två åren varit sjukskriven 50% pga utmattning av både Sarkoidosen och medicineringen mot den.

Nu börjar det dock bli dags att trappa upp arbetstiden, och jag känner att det kommer bli tufft pga ovan nämnda stagnation. Känner inte att jag utvecklas mer där jag är nu, och ledningen är ovillig att ge mig andra uppgifter då vi har ett extremt högt produktionstryck på oss. Som tur väl är finns det andra avdelningar att söka i samma företag, så det är det jag gör just nu.

Men, om det inte går vägen, vad har ni för tips för att hålla motivation och energi uppe så jag pallar hänga kvar där jag är nu?

Psykiatrin är ingen hjälp innan jag får utredningen, vilket de inte vet när det blir. Först var det ett års väntetid (för ett år sedan), nu verkar det vara två år. Dem rekomenderade mig att söka till en arbetsterapeut så länge, vilket jag gjorde. Arbetsterapeuten kom fram till att hon inte kunde göra nått för mig, då jag redan gjort allt hon hade att erbjuda själv. Vilket var typ att hitta specifika saker att hålla fast vid som ger motiviation. I detta fall lönen och stabiliteten. Utöver det sa hon bara att jag behöver en utredning och medicinering ASAP. Så jag hoppas bara att psykiatrin tar till sig det och snabbar på lite.

Nu när du vet hur du fungerar och varför kan du väl stå emot? Eller blir hjärnan kapad och din mun säger upp dig mot din vilja?

Skilj på jobbet och fritiden - arbeta endast på arbetstiden, och hitta intressen på ledig tid. Planera tiden som om den handlade om pengar. Låtsas inte intresserad av att jobba över.

Svårt att göra något om det finns ett yttre tryck som stressar, annat än bara låta sig inte hinna med deras tempo

Annars ska du nog försöka hålla igen på dig själv, inte rusa iväg även när du är engagerad

Om jag var den som bestämde hade jag sagt att du skulle gå upp i 75% i ett år, inte 100%.

Börja rök cannabis. Känns som en bättre medicin än det där tjacket dom delar ut.

Så du menar att hen håller uppe sin motivation om hen klipper sig?
Kanske läkarna skulle börja skriva på recept, 1 klippning vid behov men max 3ggr/månad.

Sådana råd som du kommer med tror jag inte hen efterfrågar, visar bara att ni är många som har noll koll inom psykiatrin!

( Så klipp dig och lär dig något nytt, är inte farligt att utvecklas! )

Om han klipper sig så blir han snyggare, och får större chans att landa ett jobb som han gillar. Läkarna kommer inte skriva recept på det, läkarna kommer skriva recept på en fet lina tjack

Det kanske TS skulle gilla, men jag tror att ett nytt jobb skulle funka bättre för honom i det långa loppet

Nja, den är väl för föräldrar som tycker deras unge har för mycket energi. ”Min unge är minsann speciellt jobbig, vi behöver bedöva den med amfetamin!”

Till TS; om du är särbegåvad, luta dig in i den och utbilda dig. Finns mycket utrymme och förståelse för autism i akademin. Gärna inom matematik, vi behöver duktiga matematiker.

Du är troligen ganska ung. Då är det viktigt att faktiskt inte köra slut på sig. För varje gång du går in i väggen kommer du tappa framtida ork och arbetsförmåga. Det är rätt allvarligt. Lite som att man skulle tvinga någon att gå som vanligt på ett brutet ben.

Att ha ADD gör att man måste veta hur man fungerar. Man måste utbilda sig själv. Det finns mycket bra på Youtube om detta. För vet man inget, då gör man som andra gör, och sedan går det åt helvete. Man måste känna sig själv och göra saker på ett energisnålt vis.

Att få en diagnos kan i bästa fall ge en kort utbildning i vad det är, rent generellt. Men ofta är det bara medicinering. Och man klarar sig inte bara på mediciner, man måste se över sitt liv med.

Klarar du ekonomin om du går ned lite i arbetstid? Tyvärr vill ju FK ha ut folk på heltid trots att det kan leda till 100 % handikapp senare i livet. I en normal värld som det var innan skulle du erbjudits mer deltidssjukskrivning.

Sedan vet jag inte om du lyssnar på kroppen, massor som har ADD kör på till de når absolut failure och tror inte att det är något problem alls innan dess.

Du söker dig vidare så du hittar ett jobb där du kan hålla motivation och energi uppe. Du känner redan av varningsklockorna så lämna och gå vidare.

Snarare så att det tar för mycket energi att köra på trots att motivationen och energin redan är borta, vilket leder till krasch och insikt att det inte kommer funka om jag inte hittar ett nytt jobb.


Gjorde faktiskt ett försök. Blev intresserad av kosmologi och kvantfysik efter gymnasiet så började plugga upp ämnen för att komma in på fysikerprogrammet. Hade vart kass på matte hela grundskolan/gymnasiet, plötsligt plöjde jag mig igenom matte B till D på komvux utan större problem. Naturkunskap, biologi och fysik gick med som på räls. Dock fallerade det på kemin. La tillslut allt energi på att försöka klara av bara den vilket ledde till att jag brände ut mig och avbröt studierna.


Närmre 40 år nu, gick in i väggen första gången som 25 åring. På papper i alla fall tre gånger till efter det, i verkligheten antagligen det dubbla.

Det är väl där jag är nu, att försöka hitta sätt att fungera bra. Fattar att medicinering inte magiskt löser allt. Mycket har jag som sagt redan gjort själv, men mer tips är alltid att föredra.

Ska jag gå ner i tid så är det avdelningsbyte som gäller. Där jag är nu finns fan inte ens utrymme att vara sjuk (enligt chefer).

Men du vet ju att det blir värre i längden? Förstår inte.