Att reducera legitima krav på internationell rätt och mänskliga rättigheter till en ”offerkofta” är ett ganska billigt sätt att slippa bemöta de konkreta fakta om ockupationen som jag nyss räknade upp.
När det gäller din fråga om Egyptens mur mot Gaza så belyser den exakt varför ditt argument faller. Egypten har inte byggt den muren för att de "avskyr palestinier" utan på grund av den egyptiska regimens egna strikta säkerhetsintressen och regionala geopolitik:
- Regimens överlevnad och terrorbekämpning: Den egyptiska militärdiktaturen under president el-Sisi ser Hamas som en ideologisk förlängning av Muslimska brödraskapet - det vill säga regimens största politiska inhemska hot. Muren inklusive de underjordiska barriärerna byggdes för att stoppa smuggling av vapen och militanta grupper till och från IS-fästen på Sinaihalvön.
- Vägran och motstånd mot etnisk rensning: Egypten har hela tiden varit extremt tydliga med att de vägrar öppna gränsen för en storskalig, permanent flyktingvåg eftersom det skulle spela den israeliska högern rakt i händerna. Ledande israeliska politiker har öppet föreslagit att tömma Gaza och trycka ut befolkningen i Sinaiöknen under täckmanteln ”frivillig migration”. Egyptens utrikesminister Badr Abdel Aty har uttryckligen deklarerat till media att Egypten under inga omständigheter tillåter att Rafah blir en inkörsport för tvångsförflyttning av det palestinska folket.
Verkligheten kring gränsövergången i Rafah visar dessutom att det är Israel, och inte Egypten, som i slutändan dikterar villkoren. Även när Egypten vill hålla öppet, styrs flödet av israelisk militär kontroll:
- Militärt övertagande: Den israeliska armén tog fullständig fysisk kontroll över den palestinska sidan av Rafah-övergången i maj 2024. Efter långa blockader tvingades Israel enligt fredsavtal att delvis öppna den under våren 2026, men kontrollen är drakonisk.
- Extrema restriktioner och israeliskt veto: Det är den israeliska myndigheten COGAT som bestämmer vem som får passera. Israel tillåter i dagsläget [endast runt 50 godkända personer per dag att passera på fot](
https://news.un.org/en/story/2026/02/1166872), under strikt bevakning av ockupationsstyrkor som utför djupgående säkerhetskontroller inuti Gaza. Över 20 000 kritiskt sjuka och skadade palestinier nekas i dagsläget att evakueras på grund av dessa israeliska restriktioner.
- Ensidig fördrivningspolitik: Israel har till och med försökt genomföra en unilateral öppning av Rafah som [endast tillåter utresa men blockerar alla palestinier från att återvända hem](
https://www.newarab.com/analysis/exit-only-rafah-israels-long-game-displacement-gaza), vilket Egypten och internationella observatörer har förkastat som ett direkt försök till tvångsförflyttning.
Egyptens mur förändrar alltså inte det faktum att det enligt internationell rätt är Israel som är ockupationsmakten och som bär det huvudsakliga juridiska ansvaret för den humanitära katastrofen. Det är Israel som kontrollerar folkbokföringen, nekar palestinierna suveränitet och ockuperar deras mark på alla sidor.
Att peka på en egyptisk mur för att flytta ansvaret från ockupationsmakten är ett klassiskt avledningsmanöver. För att få ett slut på denna utpressning som pågått sedan 1948 måste omvärlden i stället [strypa oljetillförseln till den israeliska militärmaskinen](
https://bdsmovement.net/news/Covert-Oil-Shipments-Flowing-Though-Turkiye).
