Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Preach girl! I love that shit.

Vi måste normalisera att vara barnfri, det är något att vara stolt över. Ofta har vi barnfria tänkt över detta betydligt mer än personer som skaffar barn bara för att "det är ju det man gör"

Satt nyss på ett flyg till Sydostasien, 12 timmars flyg. Ett par hade med sig en bäbis och en 4-5 åring. Bäbisen skrek hela vägen såklart, öronen håller väl på att spränga på stackarn. 4 åringen såg mest apatisk ut. För i helvete, ni har valt familjelivet, resande får vänta tills dom alla är minst 6-7. Föräldrar idag kan vara helt jävla omdömeslösa.

Tur som fan jag hade noise canceling... NEJ, ni ska fan inte resa till Bangkok.. ni får stanna i er jävla lägenhet i Säter tills barnen är minst 7 och då kanske ni kan åka till Mallis.

Eller föräldrar som klagar på att förskolor stänger för tidigt. Ni vill ju inte ens spendera tid med era jävla barn.. många jag känner ser inte ens semester som semester längre. Deras semester är på jobbet. Hell fucking no!!

"Man Fuck them kids" som Bernie Mac sa.

Inte heller helt ovanligt. Kommer aldrig sluta väl.

Absolut ojuste sagt.

Du kan ju förklara mig också när du är så duktig. Varför har inte jag barn?

Det har väl varit normaliserat ett tag nu? Därför så lite barnafödande för att människor har tappat riktningen i livet. Sen vaknar du upp när du är 40 år och kommer på att "shit jag vill ha barn" och då är det försent oftast (om du är kvinna) och du och du blir bara mer och mer bitter med tiden och måste sjukskriva dig från jobbet för depression.

Massiv respekt till dem som skaffar barn (och gör ett bra jobb med sina barn), ni håller samhället flytande!

Det har väl varit normaliserat ett tag nu? Därför så lite barnafödande för att människor har tappat riktningen i livet. Sen vaknar du upp när du är 40 år och kommer på att "shit jag vill ha barn" och då är det försent oftast (om du är kvinna) och du och du blir bara mer och mer bitter med tiden och måste sjukskriva dig från jobbet för depression.

Massiv respekt till dem som skaffar barn (och gör ett bra jobb med sina barn), ni håller samhället flytande!

Jag känner igen det. På varenda flyg är det bebisar som skriker, för mamma och pappa vill till solen. Sen går dom runt på hotellet eftersom ungen inte kan åka med på utflykter. Oj vad dom fått se landet!
Sen finns det ju dom föräldrar som tar med ungarna på utflykter också. Ett par hade med bebisen i barnvagn. 2 dagars tur där dom inte kom fram med barnvagnen och därför fick se en amfiteater, sitta på ett cafè och sova på ett hotell. Medan vi andra förutom det var ute bland sanddynerna och vandrade bland klippformationer- och fick stå ut med ungens skrik under bussturen.
Och när ungarna blir äldre får man istället lyssna på föräldrarna som säger "sluuuta brååkaaa" för femte gången, eller ungens gnäll över att det är för varmt och dom vill bada i poolen istället för att bry sig om att föräldrarna vill uppleva något.
Den mest lugna unge jag upplevt var en 10(?) åring som apatiskt satt och stirrade av tristess och verkade längta till att utflykten var över medan pappa lyssnade på guiden. Undrar om pappa kom hem och berättade hur roligt dom haft och hur fantastiskt det var att hans son fått se egyptens gamla tempel?

Njut av resan! Jag räknar ner till min. 6 veckor kvar, överjävligt långa flygresor väntar där säkert lugnet störs av gapiga ungar. Men med hörlurar ska det nog gå fint- och det kommer vara värt det.

Har haft med några barnlösa vuxna människor att gjort på sistone. Att det är nåt fel på dem har man ju alltid vetat men först nu förstod jag vad det var.
De lever ju som en student som kan fokusera helt och hållet bara på sig själva, behöver aldrig planera nåt för att ta hänsyn till eller ta hand om nån annan människa.
Ändå så är det alltid de på en arbetsplats som har barn som ser till att allt funkar. Även för de förvuxna barnen som aldrig fick några barn.
Lyssnar man istället på hur en barnlös upplever situationen så är det alltid att det är de som får anpassa sig och ställa upp för alla de med barn.
Så kan det nog vara på nåt enstaka ställe, men det jag sett så kan man inte ens lägga över ansvaret på dessa förvuxna barn för de har ingen rutin av att ta ansvar och empatin är också oftast på mycket låg nivå.

Frågan är då om dessa vuxna barnlösa människor varit så hela sitt liv och därför har ingen valt att skaffa barn med dem, eller är det så att de blivit förstörda av att inte behöva bry sig om nåt annat än sig själv på sin lediga tid.

Nu är detta Flashback och då brukar det alltid bli svart eller vitt. Självklart finns det de med barn som är helt hopplösa och de utan som är helt fantastiska. Men de faller ur normen.
Tråden handlar inte heller om unga ambitiösa människor som ännu inte skaffat barn.
Det handlar om de vuxna som aldrig behövt bry sig om nån annan än sig själva varenda minut de inte varit på jobbet.

Äh lägg av. De med barn har större jämförelseunderlag än de utan. Självklart har man inte levt någon annans liv och kan jämföre med det. Det är ett icke-argument.

Det har väl varit normaliserat ett tag nu? Därför så lite barnafödande för att människor har tappat riktningen i livet. Sen vaknar du upp när du är 40 år och kommer på att "shit jag vill ha barn" och då är det försent oftast (om du är kvinna) och du och du blir bara mer och mer bitter med tiden och måste sjukskriva dig från jobbet för depression.

Massiv respekt till dem som skaffar barn (och gör ett bra jobb med sina barn), ni håller samhället flytande!

Och mera trams. Jag har sex för att döva min kåthet.

Jag har tre barn. Jag har varit gift med två olika fruar som jag har dessa barn med.

Jag har inte sett något av dessa barn på 20år. Faktum att jag nämner sällan att jag har barn jag är 62år. Jag skulle så klart velat att saker varit annorlunda?

Nu blev det aldrig så, jag är förmodligen både farfar och morfar?

Redan 1987 skrev en kvinna till mig från ett annat land och sade att hon väntade mitt barn men jag tog det inte på allvar.

I dag är jag gift med en kvinna som är född 1986 och jag lever med hennes barn.
Jag har aldrig varit i fängelse eller rest utanför Sverige längre än några veckor jag har aldrig varit i ASIEN