Rationellt självmord

Lägga sig i?
Det jag påpekar är att människor som mår dåligt kan behöva hjälp, precis som att sjuka människor behöver vård.
Finns massor med forskning som bevisar att man kan hjälpa självmordsbenägna människor och att överlevare av självmordsförsök oftast ångrar sina försök.

Dina argument är som vanligt grunda och saknar logik.
Exakt samma resonemang gäller ju för sjukvård, enligt dig skall vi aldrig försöka bota en sjuk person om vi inte kan garantera att vården kommer fungera?

Så enligt dig skall vi bara låta alla cancersjuka dör då ingen vård är 100%?

Jag förordar att hjälpa människor som mår dåligt, på vilket sätt är detta fel?
Alla som mår så dåligt så att de överväger självmord borde få hjälp något som absolut inte är fallet idag.
Sedan vet jag också att inte det kommer rädda 100% men du tycks leva i villfarelse att alla som begår självmord är friska individer som tar rationella beslut, vilket inte är fallet.
Problemet är att när man är sjuk så kan det vara svårt att avgöra själv. Vilket innebär att de behöver hjälp.

Ok men vi testar ett scenario.

Vi tänker att man är ute sent på natten och kör bil. Man passerar en bro och där står det en man som tänker hoppa. Vad gör man? Hur mycket är man beredd att hjälpa honom och hur långt sträcker sig empatin?

Jag hade utan tvekan stannat och pratat med honom. Mannen säger vi är i 60 årsåldern, han är väldigt lugn och trevlig. Inte påverkad eller aggressiv. Mannen berättar att han varit hemlös i 20 år och att han nu inte ser någon bättre lösning än att ta livet av sig för han orkar inte längre. Han slutade dricka och knarka för 10 år sen och han har sökt väldigt mycket hjälp från samhället men han säger att inget har funkat. Han har ingen familj eller vänner. Där har vi mannens situation.

Jag hade erbjudit att köra honom till sjukhuset och önskat honom lycka till men sen hade jag dumpat över ansvaret för honom till sjukvården och gått vidare med mitt liv.

Hur mycket hade du offrat för att hjälpa den hemlösa mannen? Vad tänker du om hans odds?

Jag hade gjort ungefär det samma, jag har varken rätt kunskap eller förutsättningar för att lösa den personens problem själv. Men att se till att han får hjälp och en chans är det som jag kan göra.

Jag har några gånger hjälp människor som faktiskt skulle ha kunnat hamna helt snett i livet.
Det har skett tidigt och jag kan ju inte veta var de hamnat om jag inte hjälpt.

Min poäng är fortfarande att vi bör hjälpa de som är självmords benägna även om vi inte kan rädda alla.
Och för att återknyta till trädstarten när man är så djup nere i hålet så är risken uppenbar att man själv inte kan tänka rationellt utan behöver hjälp.

Självdiagnos funkar inte för människor i kris.

Tja, Den unge Werthers lidande får nog ändå anses beskriva ett verkligen irrationellt självmord. Sturm und drang, hjärta smärta, och att som ung ta livet av sig pga olycklig kärlek, va? Asså KOM IGEN. Sånt där kommer man över så småningom, och rätt som det är möter man någon annan som det pirrar för.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Den_unge_Werthers_lidanden

Tycker du att det är rationellt att ta livet av sig pga olycklig kärlek när man är 24 år?

Nu var mitt exempel kanske ett extremfall i tragik men jag tror att det finns sådana tragiska öden där ute i vårt samhälle. Yes det hade känts bra att hjälpa den hemlösa mannen för stunden men jag tror inte att han hade kunnat vända den matchen tyvärr, varken på egen hand eller med välfärdshjälp.

Hade vi inte passerat med bilen så hade mannen hoppat och dött och hans lidande hade upphört.

Jag kan tänka mig att när det gäller vuxna personer över 30 år som tar livet av sig så är kanske 25% av dessa självmord rationella och befogade. Där hade inte personerna kunnat vända matchen och att dö i förtid besparade dom mycket onödigt lidande.

Nej, det tycker jag inte för det är problem som löser sig. Nyligen skrev jag ett annat inlägg i tråden med ett exempel på nån som är så gräsligt ful att han aldrig kommer att kunna få nån partner.
Funkar inte terapi och han inte nöjer sig med katter som sällskap, då tycker jag faktiskt att han har en anledning att begå självmord ( om han känner att det är den bästa lösningen).

Kan man rädda 75% av alla så skall man givetvis alltid försöka.

När det gäller herrn på bron så vore det bästa givetvis att se till att han fick ett hem och ge honom möjlighet att knyta sociala kontakter tex på ett arbete.

Det är inget jag personligen skulle kunna göra men det vore det moraliskt och rationellt bästa att göra.
Men enkelt är det förstås inte.

Kan du vara helt säkert på att han är så gräsligt ful som han beskriver sig eller är det en känsla han har?

Jag hade ett par år i tonåren då jag tyckte jag var ful och omöjlig att älska, det gick över.
När jag ser på bilderna idag är jag rätt chockad över att jag tyckte så.
Jag var en vältränad, solbränd och kanske mer söt än snygg kille.
Ingen skulle tro att den killen hade det omöjligt att någonsin träffa en tjej.

Min akilleshäl var min dåliga självkänsla och att jag tog det hårt när mina närmande kraschade (vilket det ofta gör)

Ja exakt det är alltid rätt att försöka rädda livet på en person. Och dom gånger det inte fungerar så kan man trösta sig med att dom i alla fall har fått frid.

Ja, i det här fallet var han faktiskt fruktansvärt jävla ful.
Men du har rätt i att många psykiska krämpor går att bli av med. Men det finns också undantagsfall, där ingen lösning till synes är möjlig.
Och om en person sätter sig ner och verkligen funderar över sitt livsöde och kommer fram till att han hellre vill dö än att leva. Då har han i praktiken tagit ett rationellt beslut.
Att du och flera andra tycker att han har tagit fel beslut är obetydligt.

Likaväl som att det går att ta livet av sig irrationellt så borde det gå att leva irrationellt också. Logiken funkar åt båda hållen.

En människa som lever utan att känna mening och är olycklig, man borde kunna säga att hen lever irrationellt då.
Varför är det bara självmord som kan vara irrationellt?

Jag tror att det är för att människor hade tyckt det var obehagligt att behöva möta tankarna som acceptans av självmord hade väckt.
“Är mitt liv verkligen så värdefullt”
“Min existens kanske inte är så speciell”

Är man inte religiös så finns det egentligen inget heligt med livet utöver upplevelsen i sig. Så att välja mellan att vilja ha den eller att få den att upphöra, det borde inte vara en så jättestor grej.

Du tar alltså tillbaks ditt påstående om att "alla självmord är rationella... Hur skulle ett irrationellt självmord se ut?"? Bra! Själv skulle jag förstås inte heller påstå att inga självmord är rationella, men jag reagerade på dina formuleringar.

Max, 13 år, som tog livet av sig pga mobbning, har det också stått om en del i media, bl a rätt mycket i SvD, som dock tar betalt. Hade inga kompisar och så, men verkar ha varit en underbar och rolig kille med stort intresse för motorer och att mecka med dem. Hade säkert kunnat få ett underbart liv med intressant jobb och familj och vänner, om han bara hade överlevt barndomen.

En 13-åring valde inte döden – han övergavs av vuxenvärlden
https://www.bt.se/kultur/en-13-aring-valde-inte-doden-han-overgavs-av-vuxenvarlden/

Nej, det är verkligen inte så att ALLA självmord är rationella. Långt ifrån.