Varför fattar inte folk att det är superlätt att bli rik på ränta på ränta?

Som människa bör du ta hand om dig själv - fysiskt och mentalt. Ta hand om din ekonomi och ta hand om dina nära och kära. Gör du det är 60 inte gammalt.

// CC

Man kan ha bostaden belånad, och på så sätt kunna underhålla den. Att inte amortera är inte detsamma som att konsumera upp pengarna.

60 är gammalt om man har ett bra minne, då kommer du ihåg hur lätt du gjorde allt du numer inte klarar vidare bra. Panchishobbies som fågelskådning och vinprovning intresserar mig inte.

Helt klart så. Kan du förvalta ett kapital bättre än vad lånet kostar dig är det helt klart bättre att vara belånad.

Vad gäller underhåll tror jag inte pengar är problemet för många äldre utan dels att man inte "ser" behovet av underhåll och dels inte orkar.

// CC

😄 Full förståelse för det. Nu vet jag inte hur gammal du är. Själv är jag precis över 50 vilket är tillräckligt gammalt för att ha fått uppleva hur jag ändrar uppfattning om vad som är trevligt och kul samt vad som inte är det. 😉

// CC

50% är väl den obligatoriska laglotten som du inte kan förhandla bort, men 50% får du väl testamentera hur du vill? Du kan ju också välja att lägga allt i en KF och utse vem eller vad du vill som förmånstagare. Då kringgår du arvet om du är missbelåten med dina barn.



Håller med om att man kan få ihop 1 miljon till 45-50, men att den sedan ska växa 500% på 10-15 år är orealistiskt. Sansad investering fördubblas (+100%) på ca 10 år.

Jo, men man kanske skulle göra det till en lag.

Vem fan vill vänta i 30 år på att bli rik?

Dessutom är 10% avkastning efter skatt alldeles för högt, räkna med hälften.
10k i månaden lägger inte vem som helst undan heller, har du barn och familj så går mycket pengar åt till dom och huset.

Ska du spara 10k i månaden kommer du heller inte kunna unna dig något.
Glöm att köpa en ny bil för 200k eller dra ut på några resor varje år.

Jag är ambivalent. Å ena sidan tycker jag barn ska få ärva sina föräldrar om det finns tillgångar å andra sidan tycker jag att den som har kapitalet själv ska få bestämma hur det ska fördelas. Det är kapital som är intjänat, förvaltat och skattat för. Det kan liksom inte bli mer mitt än så. Vissa blåser sina pengar på nöjen och skräp och andra försakar sådant för att bygga en förmögenhet. Ponera att dina barn eller barnbarn är spelmissbrukare eller pundare och så ska det du sparrat ihop gå till en sådan. Då hade det ju varit fint om man istället kunde få välja vem eller vad som ens arv ska gå till.

Barnen kan också vara pundare eller på något sätt vara någon eller några som inte borde få arvet.

I dag lever vi tills ungefär åttio år, barnen är då kanske sextio. Självklart ska de ha en del, men varför hela sin laglott?

Du har rätt i att det kan låta mycket men 10 år för dubbling i min värld är dåligt såvida man inte är passiv. Med lite engagemang, nedlagd tid och lite chansning är 10-15% inte svårt att få och då kommer man ganska nära 5 miljoner på tio år. Lite mer engagemang och kunskap är 20-25% inte omöjligt.

Men som jag skrev innan. Du får inget gratis. Lite tid och engagemang måste man lägga ned. Precis som allt annat här i livet om man vill uppnå något som är över genomsnittet. "You get out what you put in."

// CC

Det är lätt, tills det inte längre är det. Det är enkelt att säga att börsen i snitt växer 7–9 % om året, men betydligt svårare att se 50–60 % av sitt kapital försvinna, vi snackar flera år av sparande och ytterligare år av återhämtning.

Farsan brände sig under IT bubblan exempelvis, och lyckades aldrig riktigt komma tillbaka in i matchen på riktigt efter det och frågar man runt så är det inte helt ovanligt att de flestas äldres mentala modeller har korrigerats efter större finansiella händelser.

Konsekvensen av det är att jag har mer pengar på börsen än vad han har idag (exkl pension). Nu går det ingen nöd på honom men vill bara understryka att man inte ska vara blåögd efter de extremt goda åren vi haft.