Barnlösa lever ett helt liv på tomgång.

Bättre än att gå på tomgång hela livet.

Skall man ha något gjort så skall man fråga någon som är upptagen. Ja det stämmer.

Men jag ser att vabbandet missbrukas tex å det grövsta.

40+kvinnor utan barn är däremot det allra sämsta av allt att få in på en arbetsplats.

Har haft med några barnlösa vuxna människor att gjort på sistone. Att det är nåt fel på dem har man ju alltid vetat men först nu förstod jag vad det var.
De lever ju som en student som kan fokusera helt och hållet bara på sig själva, behöver aldrig planera nåt för att ta hänsyn till eller ta hand om nån annan människa.
Ändå så är det alltid de på en arbetsplats som har barn som ser till att allt funkar. Även för de förvuxna barnen som aldrig fick några barn.
Lyssnar man istället på hur en barnlös upplever situationen så är det alltid att det är de som får anpassa sig och ställa upp för alla de med barn.
Så kan det nog vara på nåt enstaka ställe, men det jag sett så kan man inte ens lägga över ansvaret på dessa förvuxna barn för de har ingen rutin av att ta ansvar och empatin är också oftast på mycket låg nivå.

Frågan är då om dessa vuxna barnlösa människor varit så hela sitt liv och därför har ingen valt att skaffa barn med dem, eller är det så att de blivit förstörda av att inte behöva bry sig om nåt annat än sig själv på sin lediga tid.

Nu är detta Flashback och då brukar det alltid bli svart eller vitt. Självklart finns det de med barn som är helt hopplösa och de utan som är helt fantastiska. Men de faller ur normen.
Tråden handlar inte heller om unga ambitiösa människor som ännu inte skaffat barn.
Det handlar om de vuxna som aldrig behövt bry sig om nån annan än sig själva varenda minut de inte varit på jobbet.

Enkelt, man är barn tills man får barn.

Ja vad jobbar du med? Dom är ju typ borta jämt o är dom på plats går dom tidigt o kommer sent o skyller på barnen.

Enkelt, man är barn tills man får barn.

Bakterier och insekter är bäst i världen på att skaffa barn. Ja också du då

Vad pratar du om egentligen? När dina barn har flyttat hemifrån så är det du som lever på tomgång och i svår depression resten av livet för att de slutat höra av sig.