Måste folk ha upplevt något för att fatta hur det är?

Ja, måste man? Till att börja med kan vi kolla på politiker som aldrig har haft ett vanligt jobb, vilket inte är få direkt. Kan de verkligen förstå hur en vanlig person har det som måste gå upp tidigt och gå till jobb, spara pengar och kanske är orolig för att bli avskedad?

Typ detta med "vanligt liv" är ett teoretiskt koncept för många politiker men man kan hävda att de genom någon teoretisk förståelse ändå kan leva sig in i hur det är. Man kan även hävda att de inte behöver förstå hur det är...

Men om vi kollar på folk som har mycket pengar, har inte jättemycket förståelse för hur det är att vara fattig. En kille som alltid haft lätt med tjejer, fattar antagligen inte hur det är att ha svårt med det...

Folk som säger att något är "lätt" förstår helt enkelt inte hur det är för någon som har svårt med något. Förutom som ungefär nämnts, på ett teoretiskt sätt.

En intelligent person fattar inte helt hur det är att vara dum. En teknisk person tycker allt med teknik är lätt och att "alla borde väl fatta det"...

Så är det så att folk inte helt fattar saker de inte upplevt eller att någon "måste" ha upplevt något för att fatta hur det är?

Ytterligare exempel är politiker eller journalister som ändrar åsikt om något när det drabbar dem personligen. Jag bryr mig åtminstone om folk som har problem jag inte har... Detta verkar vissa politiker sämre på, och de har betalt för att styra landet etc.

Vad tror och ni om detta?

...
En intelligent person fattar inte helt hur det är att vara dum. En teknisk person tycker allt med teknik är lätt och att "alla borde väl fatta det"...

Så är det så att folk inte helt fattar saker de inte upplevt eller att någon "måste" ha upplevt något för att fatta hur det är?

Det ligger något i detta. Man kan på ett teoretiskt och abstrakt plan förstå vad det t.ex. innebär att ha en syn som en falk, men den kvalitativa och konkreta förståelsen är inte möjlig. Man vill se hur falken ser, vilket är omöjligt.

...
Och detta att föreställa sig/visualisera kan också användas till att lösa problem. Något har gått sönder hemma, och genom att fundera och föreställa sig kanske utefter vilka saker man har till förfogande, kan man komma fram till en fungerande lösning. Det blir kanske inte helt samma i praktiken men ofta nära nog.
...

Jag tror att man kan få ett visst grepp om saker och ting genom att läsa om dem eller höra någon berätta hur det är att vara fattig eller liknande. Men för att verkligen förstå krävs en direkt upplevelse, eller "gnosis", som jag väljer att kalla fenomenet.

Jag har inga barn. Jag kan till viss del förstå hur det är att ha barn genom att prata med personer jag känner som har barn eller genom att läsa om hur det är att vara förälder. Men jag kan aldrig fullt ut greppa hur det är att uppfostra och ta hand om ett barn från nyfödd till vuxen förrän jag själv blir förälder.

Så jag tror att man måste uppleva något för att förstå hur det är. Det räcker inte bara med att läsa, tänka, diskutera osv.

Och vad menar du med "läsa"? Viss skillnad mellan att läsa en informationsbroschyr och att läsa riktig litteratur om ett människoöde. Brott och straff av Dostojevskij klarade jag inte ens av att läsa hela därför att jag mådde så jäkla illa över hur det gick för huvudpersonen.

LÄS LITTERATUR!

Och vad menar du med "läsa"? Viss skillnad mellan att läsa en informationsbroschyr och att läsa riktig litteratur om ett människoöde. Brott och straff av Dostojevskij klarade jag inte ens av att läsa hela därför att jag mådde så jäkla illa över hur det gick för huvudpersonen.

LÄS LITTERATUR!

Jaha ok? Så du menar att du i princip har genomlidit det som huvudpersonen gjort för att du läst om det? Det är inte samma sak att läsa om ett fruktansvärt människoöde som att själv ha genomlidit ett fruktansvärt öde.