Måste folk ha upplevt något för att fatta hur det är?

Ja, måste man? Till att börja med kan vi kolla på politiker som aldrig har haft ett vanligt jobb, vilket inte är få direkt. Kan de verkligen förstå hur en vanlig person har det som måste gå upp tidigt och gå till jobb, spara pengar och kanske är orolig för att bli avskedad?

Typ detta med "vanligt liv" är ett teoretiskt koncept för många politiker men man kan hävda att de genom någon teoretisk förståelse ändå kan leva sig in i hur det är. Man kan även hävda att de inte behöver förstå hur det är...

Men om vi kollar på folk som har mycket pengar, har inte jättemycket förståelse för hur det är att vara fattig. En kille som alltid haft lätt med tjejer, fattar antagligen inte hur det är att ha svårt med det...

Folk som säger att något är "lätt" förstår helt enkelt inte hur det är för någon som har svårt med något. Förutom som ungefär nämnts, på ett teoretiskt sätt.

En intelligent person fattar inte helt hur det är att vara dum. En teknisk person tycker allt med teknik är lätt och att "alla borde väl fatta det"...

Så är det så att folk inte helt fattar saker de inte upplevt eller att någon "måste" ha upplevt något för att fatta hur det är?

Ytterligare exempel är politiker eller journalister som ändrar åsikt om något när det drabbar dem personligen. Jag bryr mig åtminstone om folk som har problem jag inte har... Detta verkar vissa politiker sämre på, och de har betalt för att styra landet etc.

Vad tror och ni om detta?

Naturligtvis får man perspektiv efter en halv eller hel livstid. Perspektiv som är omöjliga att greppa utan tidens tand.

Man lär så länge man lever. Det är ingen slump att folk ofta är både förnuftigare och mer eftertänksamma på ålderns höst.

Jo, förutom politiker då kanske som hela livet lever i en skyddad verkstad där inget som drabbar vanligt folk kan drabba dem...

Jag klickar inte så bra med folk som inte nuddat botten minst en gång i livet. Men jag klickar heller inte så bra med folk som valt att stanna kvar där.

Och det påminner mig om en sak att man (såklart) förstår t.ex. bättre hur det är att vara uteliggare om man har känt uteliggare. Det är ju en annan tendens en hel del har och det är väl ganska naturligt.. Att bara umgås eller hänga med folk i sin egen "grupp" eller i liknande situation.

Det sistnämnda gör att en del förstår ännu sämre hur andra har det...

Att umgås med folk av alla slag är berikande. Så även att vara en del av erfarenheterna ofrivilligt och frivilligt.

Jag har aldrig upplevt att vara bög, jag har aldrig upplevt att vara kvinna.
Fyll på10 000 till,

Det är förstås så att egen erfarenhet öppnar upp för en människa att relatera till en annan. Men det är också lätt att glömma över tid vad man relaterar till. Ingen jag känner idag som pratar sig varma om lumpen för 30 år sedan, var sugna på att åka in på söndagkvällen.

En objektiv inställning tvingar människor att göra antaganden de måste leva sig in i utifrån flera vinklar, vilket oftast ändå landar i någon slags bias hur man tänker att man själv hade agerat i en given situation.

Nej. Det är ju helt klart en fördel men nej, har man fantasi och en förmåga att sätta sig in i situationer och förstå dom så kan man komma väldigt långt med bara det.

Vissa saker, ja. Tycker att alldeles för få lyckas sätta sig in i hur det är för människor som hamnar i äckliga myndigheters klor.

Man kan uppleva många olika sorters livsöden genom att läsa god litteratur. Gör det.

TS frågor är viktiga statvetenskapligt. För att bli övertygad måste man nog upplevt en del, men för att fatta resonemang räcker det långt med teorier (och logisk förståelse).