Vad förklarar den samtida fientligheten mot västerländsk civilisation?

Nej, Israel intresserar mig inte särskilt mycket. Jag är oerhört trött på det eviga Israel-Palestina-tjatet som jag har tvingats lyssna på ända sedan sjuttiotalet. Jag menar att kristna bör tona ned betydelsen av Israel och Jerusalem, oavsett deras politiskt-strategiska roll, för det är en helt annan fråga.

Eftersom Bibeln lär att alla nationer står under dom, inklusive Israel, har ingen nation teologisk särstatus i det nya förbundet. Den moderna staten Israels existens är därför teologiskt obetydlig ur ett kristet perspektiv. Det är det himmelska Jerusalem och det andliga Israel, nämligen Gudsstaten (Augustinus), som har teologisk betydelse, inte en geopolitisk stat i Mellanöstern. Men det fanns visserligen andra motiv för staten Israels bildande.

Messias tar över Davids kungadöme, men han gör det i sin upphöjelse, inte genom att återvända till ett jordiskt palats. Nya testamentet menar alltså att Jesus redan nu sitter på Davids tron genom sin himmelska tronbestigning.

Du misskarakteriserar Kurtz. Han är starkt kritisk mot den moderna progressiva liberalismen, och hans position ligger betydligt närmare Hazony än den amerikanska liberalismen. Kurtz är knuten till National Review och Ethics and Public Policy Center, och har länge varit en del av den amerikanska kulturkonservativa miljön. Hans huvudfokus är motstånd mot progressiv identitetspolitik och försvar av den västerländska civilisationen.

Det stämmer att Augustinus och Thomas av Aquino har präglat det politiska tänkandet genom att klargöra att politiken varken kan frälsa människan eller skapa det perfekta samhället. Hade människor lyssnat till deras insikter hade vi sannolikt undsluppit både kommunismen och fascismen, med alla de fasor dessa ideologier förde med sig. Augustinus utvecklar detta med stor klarhet i sitt mästerverk Guds stad.

Om du inte bryr dig om Israel, varför låter du då en Israel-propagandist styra hur du ser på Väst och islam? Det där du skrev om islam som utopiskt och jämförbart med marxism kommer direkt från pro-israelisk krigspropaganda. Det går inte att landa i det påståendet annat än om utgångspunkten är att man vill opinionsbilda för sionistiska krig.

USA har aldrig haft någon kulturkonservativ miljö. De få konservativa kulturpersonligheter man har haft har varit isolerade särlingar och stora eurofiler. En riktigt fanatisk falang inom den amerikanska liberalismen tog till sig ordet konservatism under mellankrigstiden, men ingenting av innehållet. De institutioner du nämner är förbundna med s.k. neokonservatism, som inte bara är judisk identitetspolitik, utan också i allra högsta grad en utopisk ideologi, och en informell arvtagare till trotskismen med dess idé om världsrevolution.

Jag betvivlar inte att Kurtz är kritisk till liberala strömningar som innefattar israelkritik. Det är förutsägbart utifrån hans identitetspolitiska engagemang. Hazony är en annan som förespråkar samma kombination av rotlös liberal idésörja för Väst och konkreta identitetspolitiska insatser för Israel. Att du blandar in honom stärker det jag skriver.

Allt jag skrev var att det är "missvisande att tala om kristendomen som om den vore ett självständigt politiskt system som kan ställas mot andra civilisationer på samma sätt som t.ex. islam eller marxismen." Det är inte pro-israelisk propaganda. Islam är också ett politiskt och ekonomiskt system, starkt världsligt inriktat. Ingen kan förneka det. Mahmoud Pargoo (Secularization of Islam in Post-Revolutionary Iran, 2021) skriver att moderna muslimska reformatorer har försänkt islam i Iran i ren materialism genom att åberopa sharia som ett föredömligt medel för att uppnå civilisation och framsteg samt världslig överlägsenhet i förhållande till européerna (s. 17). Som en följd har iranierna, enligt sin egen självbeskrivning, blivit det mest materialistiska folket i världen, medan de muslimska inslagen till stor del har reducerats till ornament.

Jag låter inte Kurtz styra mig eftersom jag inte har läst ett enda ord av honom. Jag kan alltså inte skriva under på allt han har sagt, eftersom det är okänt för mig. Inte heller skriver jag under på allt Hazony skriver. Jag har redan förklarat att Israel inte skiljer sig från andra nationer. Israelerna är inget herrefolk enligt mitt traditionellt kristna synsätt.

Det är därför extremt långsökt att tolka min utsaga om islams politiska natur som att jag skulle propagera för Israels krig eller expansion. Jag är emot Israels krig och menar att det endast skadar dem själva, iranierna, palestinierna, och världsekonomin. Huruvida de ägnar sig åt folkmord låter jag vara osagt. Jag försöker snarare att sudda ut denna del av Mellanöstern ur mitt medvetande, för jag orkar inte höra mer om den. Naturligtvis dyker det då upp någon på Flashback som genast drar igång Israel-Palestina-tjatet igen. Det är hopplöst.

Mycket bra sammanfattning! Tack! Inte alla orkar nog läsa dina aningen längre inlägg men de behövs i detta det kortas tidevarv av oneliners. Dina goda återkommande inlägg i tråden står ut på ett positivt sätt. Fortsätt, dina klargörande essäer behövs.

On topic: Värdekonservativa tänkare synes på 2020-talet lämnat walkover.

Vänsterns nidbilder av det onda väst är så etablerade. Ett belysande exempel är det kulturella utrymme som påstådda "ursprungsfolk" ges. Samerna, har på bara några år gått från mariginalen till högsätet i strävan att kontrastera det onda koloniala Sverige med naturfolkets kultur-laddade godhet.

Och det utan historisk grund. Samerna var inte först här, men nu tror alla svenskar att de var det.

Tack för visad uppskattning. Eftersom vi lever i en starkt amerikaniserad kultur, där vita amerikaner inte betraktas som ett ursprungsfolk, har denna syn överförts på europeiska folk. Resultatet blir att även svenskar och engelsmän inte anses vara ursprungsbefolkningar, vilket är en uppenbar orimlighet. Den europeiska befolkningen har en mycket lång kontinuitet, och flera grupper i Europa uppfyller tydligt kriterierna för urfolk. Den keltiska befolkningen i Wales är ett tydligt exempel.

Trattbägarkulturens människor, som levde omkring 4000-2700 f.Kr., var genetiskt mycket nära besläktade med dagens svenskar. Det innebär att det har funnits svensk befolkningskontinuitet åtminstone sedan denna tid, alltså i omkring sextusen år. Svenskarna utgör därför ett urfolk i egentlig mening. Dessa tidiga grupper hade dessutom bosättningar långt norr om Bottenviken. Samerna anlände långt senare (vilket inte på något sätt minskar deras rätt till urfolksstatus).

Som jämförelse kan nämnas att dagens turkiska befolkning etablerades i Anatolien för ungefär tusen år sedan. I Japan skedde den stora befolkningsomvandlingen som formade den moderna japanska etniska gruppen främst under Yayoi-perioden för cirka 2300-3000 år sedan, vilket är betydligt senare än den skandinaviska befolkningskontinuiteten. I Nigeria har olika grupper, övervägande bantutalande folk, migrerat in under de senaste 2000-3000 åren. De moderna inuiterna, som härstammar från Thulekulturen, kom till Grönland omkring år 1000 e.Kr. från Alaska via norra Kanada.

Det är därför svårt att hitta folkgrupper med längre och mer sammanhängande historisk närvaro i sina områden än dagens svenskar och den keltiska befolkningen i Wales. Men det är den rådande ideologin som styr hur begreppet används. Därför ges inte personer med europeisk bakgrund möjlighet att betraktas som ursprungsbefolkning, oavsett historisk kontinuitet.

Här kan tilläggas att trattbägarkulturen tog med sig odling hit. Inflyttningen lär väl ha varit minst lika mycket en förändring i levnadssätt som det var en vanlig blandning av folk. Innan dess levde ju de mörkhyade och blåögda fiskare-jägare-samlarna som kom hit omedelbart efter att inlandsisen var borta. Om man tar hänsyn till det, är vi alla delvis "urfolk", med tanke på att vi har delvis ursprung från dem.

En sak till som du inte nämnde, är att efter trattbägarkulturens tid 4000 till 2700 f.Kr, invandrade också indoeuropeer från öster, som vi fick vårt språk från. Nästan alla europeiska folk är blandningar av dessa tre nämnda grupper. Men efter indoeruopeernas invandring för 4000 till 5000 år sedan, har vi i Sverige inte haft så mycket invandring jämfört med andra europeiska folk, på grund av att vi är omgivna av Östersjön. Finnar och ester har blandats med uraliska folk, som de också har fått sina språk från. Övriga balter delar också vissa autosomala gener med uraler, men vem som fick det från vem kan inte jag avgöra. Tyskland, Nederländerna och de engelska öarna mm, har sitt ursprung i den germanska utvandringen från Norden, för så där 2500 år sedan, då de blandades med tidigare keltiska folk. Senare på vikingatiden blandades de ytterligare lite mer, i och med vikingarnas plundringar. Av samma anledning är (var, åtminstone) rött hår vanligare bland norrmän och västdanskar än svenskar. Vi här i Sverige har alltså ett ovanligt oförändrat ursprung sedan den stora europeiska livsstilsomdaningen och folkinvandringen för 7000 till 4000 år sedan.

Detta är en både intressant och viktig fråga. Min gissning är att svaren varierar beroende på ideologisk utgångspunkt. Emedan frågan här är ställd i Konservatism, så skall jag försöka bidra till svaret utifrån denna ståndpunkt.

Det finns en idéhistorisk aspekt som behöver beröras, och som torde vara av avgörande betydelse:

De som idag angriper Västerlandet gör detta så gott som undantagslöst utifrån något vänsterperspektiv. När Västerlandet får en politisk vänster är på 1700-talet. Denna emanerar utifrån Upplysningstiden, nationalekonomin, sekulariseringen, naturvetenskapen. Härur uppstår liberalismen, som främst har sin udd mot de dåvarande samhällsstrukturerna, t ex monarki, samhällshierarki, stad-land, kyrka-krona.

Under 1800-talet tillkommer socialism/marxism/kommunism, vad man nu vill kalla detta vänsterkomplex. Socialism och liberalism förenas i viktiga avseenden; materialism/ekonomism, auktoritetsmotstånd, samhällsomstörtande, utopisk.

Efter fr a andra världskriget vänder sig båda dessa utopiska ideologier mot Västerlandet. Man är radikalt emot kolonialism, monarki, auktoriteter och överhuvudtaget västerländsk framgång.

Socialismen och liberalismen har sedan delvis olikartade tillvägagångssätt. Liberalismen driver samtidigt individualism och globalisering, både med det avsedda resultatet att upplösa de västerländska samhällena inifrån och utifrån. Socialismen driver samtidigt klasskollektivismen och mångkuluturalismen, vilka inte självklart går ihop, men som båda skadar Västerlandet, så går det bra ändå.

Så, varför? Jo, hos all vänster, dvs alla varianter av liberalism och socialism, är en viktig drivkraft ett samhällshat. Detta är tydligare hos socialismen, men återfinns även hos liberalismen. Det är ett hat mot kungen (för att den inte kan röstas bort), den traditionella skolan (för att den sitter på kunskaper), den traditionella Kyrkan (för att det inte går att rösta om Guds ord), Polisen (för att de har befogenheter), Militären (för att den sitter på vapenmakten och förväntas försvara nationen) och så vidare. Allt som upprätthöll det västerländska samhället skall raseras, ty man hatar detta. Det finns både en känslomässig drivkraft och en maktdrivkraft.

Så, känslor och maktambition torde vara avgörande faktorer för förståelse av frågan. Den nyligen timade vänsterdemonstrationen och det uttalade polishatet är ett utmärkt exempel på de djupa känslorna mot det fungerande samhället och västerländska ideal.

30-40 procent av vårt DNA, om man bortser från könskromosomerna, kommer fortfarande från trattbägarna. Resten kommer från indoeuropéerna. Men på den manliga linjen blev trattbägarna i praktiken utrotade, troligen genom en kombination av våld, svält, pest och fördrivning. (Min idé är helt enkelt att kvinnorna föredrog indoeuropeiska män för att de var långa, stiliga, mäktiga och rika.) Megalitkulturen upphörde därmed tvärt och stridsyxekulturen tog över.

Jag tror att den 40-åriga dramatiska nedgången i testosteron och den psykologiska feminiseringen förstärker vänsterliberalismen. Lägre androgener sänker tröskeln för vänsterliberala värderingar som trygghet, likhet och konfliktundvikande.

Både vänsterliberalism och sjunkande testosteron kan vara symptom på samma sak: övergången från ett fysiskt, farligt, resursknappt industrisamhälle till ett tryggt, tättbefolkat, tjänstebaserat informationssamhälle. Ett sådant samhälle gynnar både den feminina psykologin och låga testosteronnivåer.

I dag anses det därför farligt att tänka kritiskt, och att uttrycka kritiska ståndpunkter ses som att utöva våld. Man måste vara kvinnligt följsam.

Om Irans regim är mer sekulär än vad folk tror så betyder det ju att islam är en mindre viktig faktor i aktuella konflikter. De politiska skiljelinjerna handlar om andra saker. Det där babblet om att islam är en ideologi syftar då inte till att informera om vad som pågår.

Om Kurtz' påståenden inte är uttryck för hans identitetspolitik borde du kunna hitta minst en antisionist som landar i samma slutsatser. Jag känner inte till en enda.

Ju mer jag kollar upp Kurtz, desto mer fanatisk och total framstår hans sionism, så du har i praktiken startat en tråd om Israel genom att starta en tråd om hans förvrängda syn på Väst.

Hans skriverier om Väst går tillbaka till att israelkritiker på vänsterkanten ofta attackerar Israel på omvägar genom att bunta ihop det med Väst. Kurtz riktar sig då till västerlänningar som ogillar att bli attackerade och försöker få dem att ta strid för Israel.

Detta nonsens är ett resultat av att sionister har ljugit och påstått att Israel ingår i Väst, att judar som Noam Chomsky har fördummat israelkritiken genom att sudda bort judarna från Israels historia, och att ryggradslösa filosemiter som Edward Said har sett det som en bekväm väg att gå. Detta har solkat ner Västs rykte. Om man värnar Väst bör man ha nolltolerans mot personer som Stanley Kurtz, som försöker att beslagta begreppet och sätta det i Israels tjänst.

Kortfattat: den fientlighet mot Väst som Kurtz reagerar emot beror på att personer som Kurtz har knutit Väst till Israel i mångas tankevärld. Vi löser problemet genom att resolut stöta bort honom och hans likar, och se till att Väst blir pålitligt antisionistiskt.

Två aspekter av människors psykologi:
1. De tenderar att vara extremt fega.
2. De gillar att framställa sig själva som modiga rebeller som angriper sånt det är radikalt och djärvt att våga angripa.

Så om man vill att folk ska vräka konstant hat över nåt är det extremt effektivt att först göra det helt riskfritt att hata den aktuella saken (eller ännu hellre; se till att folk faktiskt belönas för att hata den) och samtidigt kränga nån fiktion om att det är radikalt att hata saken som ska hatas. Och det är ju lite av en ironi vi kan observera, det man belönas överlägset mest för i dessa mongotider är att gnöla om hur hemska och värdelösa vitingar och västvärlden är, och samtidigt har de gnölande typerna nån sorts barnslig och oförtjänt stolthet över hur radikala de i och med sitt imbecilla gnöl skulle vara, trots att de belönas för det av etablissemanget/auktoritetstyper/"den respektabla umgängeskretsen"/blablabla varje gång de gnölar.

Jag kan för litet om testosteronnivåer och förändringar för att kunna han någon riktigt underbyggd uppfattning därvidlag, men utesluter inte att det kan ha sin betydelse, även jag skulle luta litet mer åt ideologiska förklaringar.