Det överdrivna sparandet, har spardjävulen tagit dig?

Nej nu citerar du fel person. Inget av detta har jag någonsin sagt. Du får kolla lite bakåt vem du borde ha svarat.

Se min eddit i förra inlägget.. insåg mitt misstag.

Mina föräldrar som är runt 80 år renoverade precis sitt tak på villan och det kostade 600.000, där de valde ett lyxtak, så utgifterna finns där. Sedan åker de på utlandssemestrar kanske 2-3 gånger per år också, där de bjuder med de barn och barnbarn som gillar sol och bad eller skidåkning, men min familj får inte följa med längre eftersom vi har andra intressen och åker på egen semester själva där vi gör sådant som passar oss.

Själv löneväxlar jag 20% av min lön innan skatt till tjänstepensionen och av det jag får ut efter skatt investerar jag 30% i aktier och fonder på evighetskontot. Min fru är hemmafru och tjänar ingenting, förutom några tusenlappar då och då när hon får för sig att gå någon utbildning och får något bidrag för det. Ändå vältrar jag mig i överflöd och kan göra vad jag vill så länge det är inom den ekonomiska rimlighetens gräns, förutom den lilla detaljen att jag tvingas att arbeta heltid då mitt sparade kapital just nu är för litet för att kunna ge mig kontroll över mitt liv. Först om 7 år och 1 månad beräknas jag ha mina 10 miljoner, borträknat tjänstepensionen som jag ser som en ren bonus, och kan göra som Åke i "Snälla Åke"-reklamen.

https://www.youtube.com/watch?v=i54BlJuse7A

Mina kollegor som har samma lön som jag är utfattiga och lever på marginalen. Så fort pengar blir över går de till leasing av en Porsche, svindyra löparskor som ska bytas flera gånger per år eller att de går ned i arbetstid för att få bättre balans mellan arbete och fritid. Sedan hinner utgifterna ikapp och de måste gå upp till heltid samt ta extrapass på övertid för att få det att gå ihop. Jag föredrar att ge 100% nu (alltså 100% av en heltidstjänst, varken mer eller mindre) medan jag är ung och stark och kan dra in resurser, så jag kan sätta min egen % för hur mycket jag vill jobba i framtiden.

Tråkigt, vad har du för mål?

Jag sparar för ett mål. Samtidigt lever jag helt ok, jag gillar träning och det kostar typ 20 kronor i månaden pga friskvårdsbidrag. Jag har boende i Thailand där jag bor i 6 månader per år, ingen inkomst förutom lite onlinerelaterat och sparpengar. Sedan 6 månader i sverige/Norge så grindar jag, sköter hälsan (hyffsat), knullar brudar och ba njuter av svalare klimat ett tag.

Gotta have a purpose

Vissa personer här inne skulle inte tveka att äta sin egen avföring om det fanns några kalorier kvar att utvinna för att spara några kronor på matkostnader.

Jag tycker det är lättare att planera sitt sparande om man låter det gå igenom tydliga faser, från start och fram till ett tydligt uppsatt mål. Mitt slutmål är att få ihop 10 miljoner och vägen dit är uppdelad i delmål.

Fas nr 1 är "miljonkronorsregeln", även kallad "100.000 dollar rule". Den går ut på att innan man har en miljon kronor eller 100.000 dollar ska man verkligen gå all in, 100% i sitt sparande. Det är då man ska köpa toaborstar på extrapris, samla burkar på väg till och från jobbet och stänga av värmen hemma eftersom varenda krona räknas.

När du sedan har din miljon kan du stanna upp och samla tankarna. Då miljonen förväntas ge dig 70.000 kr efter skatt om året om du inte rör pengarna spelar de små besparingarna inte så stor roll längre och man kan strunta i besparingar som inte är 3-siffriga belopp (alltså under 100 kr) om de påverkar livskvaliteten negativt.

Eftersom det kan ta många år att spara ihop sin första miljon kan man plötsligt upptäcka att man har byggt upp en ekonomisk trygghet, men fortfarande mentalt lever som om man inte har den. Man har fått pengarna, men ännu inte kalibrerat sin riskvilja, livsstil och syn på möjligheter efter sin nya situation.

Det kan vara så att man sparar tills det är dags för pension, att man alltså gör det för att man dagen då man kommer få betydligt mindre insatt varje månad fortfarande ska kunna leva som man gjorde innan.

Sedan kan sparandet vara till en specifik sak, som till en svindyr jordenruntresa eller till drömbilen.

Det kan vara så att man sparar tills det är dags för pension, att man alltså gör det för att man dagen då man kommer få betydligt mindre insatt varje månad fortfarande ska kunna leva som man gjorde innan.

Sedan kan sparandet vara till en specifik sak, som till en svindyr jordenruntresa eller till drömbilen.

Nu talar jag av egen erfarenhet. Det är trevligt med en rejäl kassa, och vetskapen man kan köpa vad man vill inom rimliga gränser.

Men, när man så sitter hos bilhandlaren och dreglar över en ny bil, tänker man ” mer bekymmer, mer försäkring, skatt, och helvete” eller en resa ” varmt som fan, sjukdomar härjar och slagsmål om solstolarna ”

Har man inre frid, skiter i vad folk tycker, så kan det räcka med ta en tur i skogen.

Spara för spendera blir en ickefråga. Vad skall man med alla prylarna till?