Hur påverkar feministiska lagar parbildning och barnafödande i Sverige och väst?

Moa, Sara och Åsa? Vilken slump. Feminister och vänster hela bunten, vilket avslöjas genom att två av dem har sociologi, inte juridik som huvudämne.

Unga svenska kvinnor sysslar med seriell hypergami, där de ligger runt och delar på topp 5 % av männen med högst social och ekonomisk status. Med andra ord agerar de gratishoror åt dessa män. Det blir vare sig långvariga stabila relationer eller barn av dessa kontakter. Däremot sprids massvis med könssjukdomar, och kvinnorna käkar psykofarmaka för att försöka hantera att de snabbt byts ut mot yngre varianter av dessa män, som kan välja och vraka bland kjoltygen.

Ja det är ju mest kvinnor som utbildar sig inom dessa områden så det är ju rätt sannolikt att det är kvinnor som skrivit debattartikeln.

Lika sannolikt som att du skulle förkasta innehållet i en debattartikel du inte läst pga att den är skriven av kvinnor. Du är förutsägbar.

Jo, jag kan förkasta den omgående då två tredjedelar är sociologer, ett känt låg-status marxistämne, och en välkänd extremfeminist inom juridik. Dessa kvinnor använder sin ställning till att driva ideologi, inte forska. Det är du som är förutsägbar som kommer dragande med sådant vänsterskräp.

Dessutom försöka göra detsamma på kvinnor som är eller inte är psykiskt sjuka. Åter till minfältet.

Ja.

Inte så attraktivt för en man som tillhör 95%-gänget att befrukta en 30-årig ratad kvinna för att sedan endast ha en skilsmässa och förlorad vårdnad att se fram emot.

Kvinnor har i alla tider enbart erbjudit fitta för att lägga i vågskålen. Inga konstigheter i sig.
Men om hela ens värde ligger i fittan, eftersom kvinnor väljer att agera på ett sådant sätt att det blir en USP - vill man verkligen som kvinna ta reda på hur mycket vågskålen väger?

Uppenbarligen ja.
Risky.

För det vi ser nu är att män, för första gången, kollektivt börjar anse att en utknullad fitta väger rätt tunt.
Och inte vill spela enligt kvinnans bok.

Och resultatet ser vi i ett barnafödande som störtdyker.

Unga kvinnor av idag har ingenting att erbjuda en man inom ramen för familjebildning. Bara bagage.

Misstankar en att någon en dejtar / vill ligga med har psykisk ohälsa , dålig erfarenheter,toxiska personlighetsdrag eller vissa diagnoser så bör en troligtvis avstå helt. Eller avvakta till en vet mer.

Inte för att de behöver vara dåliga människor. Utan för att risken som man blir högre med nuvarande lagstiftning.

Så är det i de allra flesta fall.

Skevt att ge upp sin egna naturliga största fördel och frivilligt ersätta den med propaganda pådyvlad från grupper med en agenda som inte gynnar en själv.

Men det var planen med att ge kvinnor skenbar "valfrihet".
De visste att kvinnor med propagandans hjälp skulle lägga huvudet på stupstocken och hålla i yxan själv.

Girl power.

Sådana personer brukar inte uppäckas direkt, utan över tid, och då kan det vara försent. Alla försöker visa sin bästa sida i en raggnings eller dejtingsituation, det är när motgångarna kommer som det rätta ansiktet framträder. Män ska inte behöva agera spågummor för att kunna dejta och ha normala sexuella relationer.

Javisst var det kalkylerat. Det gick förvånansvärt enkelt. Allt som krävdes var en enda generation.

Sant.

Men förut vågade man chansa.
Och det kunde gå bra.

Nu finns inte det längre.
Och alla potentiella familj/barn-situationer som inte blir av syns såklart i statistiken.