Möbler och köksutrustning som mikrovågsugnar tar man gratis på jobbet när de byts ut eller i sista hand köper man billigt på loppis eller Blocket. Kläder samma sak, även om mina arbetskläder inte passar att ha på fritiden så där får man köpa i second hand butiker eller på Sellpy istället. Man kan köpa ett par jeans där för 100 kr som håller i några år. Jag vet andra snålisar som har kläder med företagets logga på fritiden och de kommer ännu mer billigt undan och slipper stressen att fundera vad de ska ha på sig.
När datorn blir gammal byter man bara ut den komponent som är flaskhalsen och det blir kanske någon tusenlapp vartannat år för ett begagnat grafikkort eller moderkort med processor.
Mediciner kostar max någon hundralapp i månaden. Hygienprodukter som tvål kokar man själv på spisen då det är lätt att göra och ingredienserna kostar i princip ingenting. Samma tid, ansträngning och kostnad det tar att koka en köttgryta en kväll ger tvål för ett helt år.
Mobil kanske 1500 kr vart 3:e år för en begagnad äldre flaggskeppsmodell som man använder tills BankID slutar fungera eller den går sönder och abonnemang 120 kr mån för billigaste Fello som använder Telias nät.
En cykelslang kostar 50 kr och lagar man en punktering ordentligt med rengöring av fälgen och däcket samt ett ordentligt påsatt fälgband tar det flera år innan nästa punktering så länge man också kör med rätt lufttryck i däcket. Bildelar är också billigt och t ex nya bromsbelägg kostar 100-300 kr beroende på hur mycket man vill lyxa till det med märket om man byter själv. Spindelled 100-250 kr. Större servicedelar som kamremssatser 1000 kr vart 10:e år.
Just reparation av fordon är det absolut största svarta hålet man kan slänga sina pengar i om man outsourcar det istället för att göra det själv. De som gillar att betala extra för "problemfritt ägande" lägger mer på att uppdatera sina inbyggda GPS:er i bilarna än vad jag har i bilkostnader totalt och då är de ändå utan sina bilar oftare än jag för de ska lämnas in för än det ena och än det andra som man kunnat göra själv på garageuppfarten.
Det viktiga är att man aldrig köper en produkt som är FÄRDIG och NY för då betalar man ett premium, den så kallade fattigskatten. Man låter aldrig heller någon avlönad person göra något jobb åt en, då verkningsgraden på investerade pengar mot intjänad tid blir extremt dålig. Man köper kvalitetssaker begagnat eller lösa delar nya som man sedan förädlar själv till en färdig produkt eller använder för att reparera en gammal. I sista hand när det verkligen är buy-it-for-life och en produkt som ska slitas in av en personligen som exempelvis läderskor kan man köpa nytt, men då undviker man märkesprodukter så man bara betalar för kvaliten. Ett par sådana skor som man beställer direkt från fabriken blir kanske 4000 kr var 3:e år eller 8000 kr om man räknar både sommar- och vinterparet.
Behöver man någon liten udda grej som inte finns begagnat eller lättillgängligt i affärer eller man inte kan göra själv tittar man först på Temu och Aliexpress.
Enda felet med att leva så här är att man utstrålar status och rikedom så alla tar hela tiden för givet att man är rik (vilket man också är). Man lever också ett rikare liv på ett andligt plan eftersom man får ett personligt förhållande till sina ägodelar då man kan customisera dem efter sina behov och där man känner deras egenheter utan och innan. Det kräver förstås att man har viss teknisk begåvning och hantverksskicklighet. Motsatsen är den som exempelvis talar om sin dator i termer som "gammal" och "ny", "snabb" och "långsam" eller "billig" och "dyr" utan att fatta att det inte handlar om ålder eller linjära egenskaper utan att man får balansera olika egenskaper mot varandra så att man får en produkt som är skräddarsydd efter ens behov.
När datorn blir gammal byter man bara ut den komponent som är flaskhalsen och det blir kanske någon tusenlapp vartannat år för ett begagnat grafikkort eller moderkort med processor.
Mediciner kostar max någon hundralapp i månaden. Hygienprodukter som tvål kokar man själv på spisen då det är lätt att göra och ingredienserna kostar i princip ingenting. Samma tid, ansträngning och kostnad det tar att koka en köttgryta en kväll ger tvål för ett helt år.
Mobil kanske 1500 kr vart 3:e år för en begagnad äldre flaggskeppsmodell som man använder tills BankID slutar fungera eller den går sönder och abonnemang 120 kr mån för billigaste Fello som använder Telias nät.
En cykelslang kostar 50 kr och lagar man en punktering ordentligt med rengöring av fälgen och däcket samt ett ordentligt påsatt fälgband tar det flera år innan nästa punktering så länge man också kör med rätt lufttryck i däcket. Bildelar är också billigt och t ex nya bromsbelägg kostar 100-300 kr beroende på hur mycket man vill lyxa till det med märket om man byter själv. Spindelled 100-250 kr. Större servicedelar som kamremssatser 1000 kr vart 10:e år.
Just reparation av fordon är det absolut största svarta hålet man kan slänga sina pengar i om man outsourcar det istället för att göra det själv. De som gillar att betala extra för "problemfritt ägande" lägger mer på att uppdatera sina inbyggda GPS:er i bilarna än vad jag har i bilkostnader totalt och då är de ändå utan sina bilar oftare än jag för de ska lämnas in för än det ena och än det andra som man kunnat göra själv på garageuppfarten.
Det viktiga är att man aldrig köper en produkt som är FÄRDIG och NY för då betalar man ett premium, den så kallade fattigskatten. Man låter aldrig heller någon avlönad person göra något jobb åt en, då verkningsgraden på investerade pengar mot intjänad tid blir extremt dålig. Man köper kvalitetssaker begagnat eller lösa delar nya som man sedan förädlar själv till en färdig produkt eller använder för att reparera en gammal. I sista hand när det verkligen är buy-it-for-life och en produkt som ska slitas in av en personligen som exempelvis läderskor kan man köpa nytt, men då undviker man märkesprodukter så man bara betalar för kvaliten. Ett par sådana skor som man beställer direkt från fabriken blir kanske 4000 kr var 3:e år eller 8000 kr om man räknar både sommar- och vinterparet.
Behöver man någon liten udda grej som inte finns begagnat eller lättillgängligt i affärer eller man inte kan göra själv tittar man först på Temu och Aliexpress.
Enda felet med att leva så här är att man utstrålar status och rikedom så alla tar hela tiden för givet att man är rik (vilket man också är). Man lever också ett rikare liv på ett andligt plan eftersom man får ett personligt förhållande till sina ägodelar då man kan customisera dem efter sina behov och där man känner deras egenheter utan och innan. Det kräver förstås att man har viss teknisk begåvning och hantverksskicklighet. Motsatsen är den som exempelvis talar om sin dator i termer som "gammal" och "ny", "snabb" och "långsam" eller "billig" och "dyr" utan att fatta att det inte handlar om ålder eller linjära egenskaper utan att man får balansera olika egenskaper mot varandra så att man får en produkt som är skräddarsydd efter ens behov.