Skrotad mängdrabatt för småbrott - en reform som leder till skräcksamhälle?

.det är statens fel som har förbjudit det istället för att använda hjärncellerna och legalisera jag röker så mycket jag vill jag bryr mig inte då det är ett bötesbrott i övrigt sköter jag mig och jobbar det är du som är äcklig som inte tycker en arbetande och skötsam människa ska få välja berusningsmedel själv bara för staten tagit de efterblivna beslutet att förbjuda det

Det är vad småkriminella fantiserar. Förmodligen droganväqndare. Vilka andra Svensson begår flera brott per år?

Då tar det ju längre tid innan de kommer ut och gör brott igen?

Bra det.

Det är inte statens fel att du begår kriminella handlingar, du är själv ansvarig för vad du gör.
Sedan är det inte heller rimligt att grovt kriminella skall komma undan med brott bara för att du behöver röka på, du får gott göra som alla andra och hålla dig inom ramen för vad lagen tillåter och rösta för politik som vill göra det lagligt.

Kommer aldrig hända tänker inte förstöra kroppen med alkohol när det finns ett lindrigare alternativ, hade inte staten varit så efterblivna att dem medvetet såg till att göda gängkriminaliten utan sålt själv så hade det inte hänt det är konsekvensen av en efterbliven lagstiftning

Tänker inte spela med i din villfarelse. Det är inte staten som göder de kriminella, det är du.
Du klarar inte av att hålla dig inom vad lagen tillåter utan istället väljer du att stötta kriminella gäng, det är ditt val som du gör och ingen annan.

Tror inte någon är sugen på att vi skall släppa ut grovt kriminella bara för att du är svagsint och inte klarar av att följa lagen och det är ingen annans fel än ditt.
Följ lagen, det är inte svårt

Den som tycker straffrabatt är bra, kan ju själva låta sina bilar, hem och cyklar vara olåsta. Tycker man att inte varje brottsoffer ska få upprättelse så kan man ju föregå med gott exempel och vara den som blir ett offer för gärningsmän.

Utgångspunkten är att vi lever i ett samhälle där vi alla är skyldiga att följa samma lagar. Ska man få rabatt ju mer man missköter sig så är det samma sak som att samhället tycker att det är okej.

De flesta tycker inte att det är okej och det är därför lagarna ändras. Ingen normalbegåvad bryr sig ett skit om brottslingen. Skiter fullständigt i om idioter sitter inne 4 år för cykelstöld. Bra, då kan folk fortsätta använda sina cyklar.

Så lägg ner alla töntiga uträkningar om rabatter och samhällskostnader. Det tåget har gått för länge sedan. Ingen bryr sig om gärningsmannen, ju snabbare cykeltjuven dör, desto bättre för samhället.

All juridik kring rabatter osv är bara en konstruerad snårskog som bara lobbas och försvaras av advokater för att tjäna pengar.

Börja nu inte citera mig och börja tjafsa emot. Då bevisar du bara att du är gravt efterbliven och inte förstår när man skriver att man inte bryr sig. Det betyder alltså att man skiter fullständigt i om du är av annan åsikt, så bespara både mig och andra med att istället gå ut och låsa upp din cykel och sen gå och lägg dig.

Eftersom jag inte bryr mig om något vurmande för idioter som begår brott, så får du ändå inget svar från mig.

Å 99% av medborgarnas vägnar kan ni stänga tråden nu. Allt är utrett och förklarat för den resterande 1% av den brottsbejakande befolkningen.

Du är med all sannolikhet kriminell själv om du råkar ut för brott så ingen big deal sluta vara kriminell och du kommer inte åka dit för brott ditt fucktard

Jag har studerat den nya straffreformen där mängdrabatten slopas till förmån för ett kumulativt system (där straff plussas ihop). Politikerna säljer in detta som hårdare tag mot gängen, men frågan är om man har tänkt på konsekvenserna för vardagsbrottsligheten och de mindre allvarliga seriebrotten.

Först en viktig distinktion: Jag har själv blivit av med två cyklar och vet hur frustrerande det är. Jag blev jätteledsen båda gångerna. Men man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt. Den som stjäl i den här skalan gör det sällan för att jävlas med enskilda individer: det handlar nästan uteslutande om personer i ett djupt missbruk som agerar i ren desperation efter nästa fix, fixa pengar till hyran eller mat för dagen.

Låt oss titta på ett konkret scenario:
Tänk er en klassisk serie-cykeltjuv. Han finansierar ett narkotikaberoende som är extremt dyrt just för att det är olagligt. Han kan inte få ett reguljärt jobb på grund av Lexbase och tidigare domar, en spiral som ofta började redan i 16-årsåldern när han fastnade i rättssystemet för ringa narkotikabrott och blev klassad som kriminell. Han har blivit institutionaliserad och exkluderad från samhället, trots att han i grunden är en bra kille och har potential att leva ett normalt och hederligt liv.

Hur det såg ut förut jämfört med idag:
Tidigare praxis: En enstaka stöld gav oftast böter. Åkte personen fast för en serie på till exempel 30 cykelstölder klumpades det ihop till ett sammanhängande brott. Straffet landade kanske på ett par månaders fängelse eller skyddstillsyn. Det gav en proportionerlig påföljd och en chans till rehabilitering.

Det nya systemet: Nu ska varje enskild stöld prissättas och plussas ihop. Det innebär att 30 cykelstölder snabbt slår i det lagstadgade maxtaket för stöld, vilket innebär 4 års fängelse.

Den farliga bieffekten:
När straffet för småbrott blir så här extremt högt försvinner spärrarna för att ta nästa steg. Om en missbrukare vet att han redan riskerar 4 års fängelse för att rulla iväg med några cyklar, vad har han då att förlora? Det marginella straffet för att uppgradera till grövre kriminalitet, som personrån eller inbrott blir i princip noll. När risken ändå är maxad kan tjuven lika gärna "löpa hela linan ut" och begå betydligt allvarligare eller mer våldsamma brott, eftersom straffet ändå blir för högt.

Genom att införa det här systemet går man inte till roten med problemet (missbruk, utanförskap och bristen på vägar in i arbetsmarknaden). Istället symptomlindrar man med drakoniska straff som förvärrar kriminaliteten och göra småtjuvar till hårdbarkade yrkeskriminella under de fyra åren på kåken, allt dessutom till en enorm kostnad för skattebetalarna.

Diskussionsfrågor:

1. Är det rimligt att egendomsbrott utan våldsinslag (som cykelstölder i serie) kan straffas i nivå med grova vålds- och sexualbrott?

2. Finns det en risk att vi, genom att höja straffen för småbrott, driver desperata människor mot grövre och mer samhällsfarlig kriminalitet?


VIKTIGAST:

3. Om vi ser till helheten och ritar upp det större mönstret, riskerar vi att skapa ett rent skräcksamhälle?

Samtidigt som straffen plussas ihop görs allt fler småsaker olagliga eller straffas hårdare (t.ex. förolämpning av tjänsteman, folkbokföringsbrott osv.). Parallellt rullas AI-kameror, ansiktsigenkänning och massövervakning ut överallt.

När gränsen för vad som är kriminellt blir allt snävare, straffrabatten försvinner och övervakningen blir total: riskerar vi då inte att bygga en totalitär polisiär kontrollstat? Kommer vanliga medborgare ens våga stå upp för sig själva, protestera eller uttrycka frustration mot myndigheter, när minsta lilla snedsteg i ett övervakat system kan kosta år i fängelse?



OBS!!!!
EDIT / UTÖKAD REFLEKTION (Narkotikabrott):
Nu tog jag ett exempel med cyklar där det finns direkta brottsoffer. Men situationen blir ännu mer absurd om vi tittar på narkotikabrott. Den lagändring som kom för ett par år sedan innebär att varje enskild överlåtelse av narkotika ska ge minst 6 månaders fängelse, oavsett hur liten mängden är.

Tänk er en kille i ett eget missbruk som köper hem 2 hekto cannabis. För att finansiera sitt egna bruk säljer han av det i femgrammare till polarna. 2 hekto fördelat på 5-gramsbitar blir totalt 40 stycken överlåtelser.

​Tidigare praxis: Att sälja en enstaka femma gav dagsböter. Hela verksamheten på 2 hekto klumpades ihop till ett fortsatt brott som gav på sin höjd ett par månaders fängelse.

​Med de nya reglerna: 40 överlåtelser multiplicerat med minimistraffet på 6 månader blir teoretiskt 20 års fängelse för två hekto gräs. Eftersom domstolen bara kan döma till max det dubbla maximistraffet för brottsnivån (narkotikabrott av normalgraden har max 3 år), kommer straffet att landa på 6 års fängelse.

Ska en person alltså sitta av 6 år på kåken för att ha portionerat ut två hekto cannabis till sina kompisar? Det är helt sinnessjukt.

Till er som kommer att skriva "mördare ska inte ha rabatt":
Jag vet att många direkt kommer vilja avfärda det här med att gängkriminella och mördare ska sitta inne på livstid. Men tänk efter lite nu. Ett mord ligger redan på maxstraff, och nej, en dubbelmördare får inte halva priset på mord nummer två i det här sammanhanget på det sättet folk tror.

Att slopa straffrabatten kan absolut argumenteras vara rimligt vid riktigt grova brott såsom överfallsvåldtäkter, rån eller grov misshandel. Men när samma princip tillämpas på "vanliga" småbrott, egendomsbrott utan våld och missbruksrelaterad kriminalitet, då blir slutresultatet helt absurt.



EDIT 2 (Ett filosofiskt och juridiskt perspektiv):
Jag utgår från att tråden kommer att locka till sig en del tangentbordskrigare som argumenterar som barn, så låt oss lyfta blicken lite. Människorov är ett extremt allvarligt brott som helt rättmätigt kan ge lagens strängaste straff. Att kidnappa en människa mot dennes vilja och låsa in vederbörande i ett litet rum i flera år är en djupt kränkande och nedbrytande handling.

När staten gör detta kallas det inte för människorov, utan för lagföring och verkställighet. Men den fysiska och psykologiska verkligheten för den som blir inlåst är densamma.

Det är här proportionalitetsprincipen till varje pris måste beskyddas. Om en person har sålt ett hekto gräs till sina vänner, där alla inblandade parter är vuxna, med på affären och det saknas ett faktiskt brottsoffer, ska han då verkligen behöva utsättas för ett så extremt grovt ingrepp från statens sida?

Är det rimligt att staten svarar med metoder som bär människorovets praktiska signum för handlingar där ingen har kommit till skada?

Nej det är konsekvensen av den nya efterblivna lagstiftningen