Citat:
Våra hjärnor är olika helt enkelt. Vi kommer aldrig förstå varandra till fullo. En kvinna kan säga att man inte får säga "tjejband" när bandet består av enbart tjejer. Eftersom det inte heter mansband när 99% av alla band består av enbart män. Visst, de är inte inkvoterade eller finns där av ett skäl. Ett tjejband (sorry) består i 99% av alla fall av ett gäng tjejer som vill spela musik de gillar och ha kul. De råkar bara vara tjejkompisar, precis som killarna. Ingen skillnad.
Ta damfotboll som exempel. Det är exakt samma regler och förutsättningar som herrarna, med den skillnaden att kvinnan är fysiskt underlägsen mannen. De springer inte lika fort, tacklar inte lika hårt och därmed blir utfallet rent taktiskt lite annorlunda. Det är ingens fel. Det bara är så. Media hade en period där man försökte tvätta bort gränserna och i någon slags pk-anda uppmärksamma damfotboll på lika villkor. Det var ju vackert, men då inte så många är intresserade blev det mest ett irritationsmoment. Man kunde läsa att Hammarby fått en ny tränare, bara för att klicka och se att det var damlaget som fått en ny tränare. Och det skapar mest irritation. Det finns en anledning till att damer springer 100 meter separerade från männen. Det finns väl ingen kvinna som vill ta bort den distinktionen?
Kvinnor har däremot ett rent fysiskt övertag när det kommer till hjärnkapacitet. De har en förmåga att klara av att göra fler saker samtidigt. För bara ett par år sedan fanns det plötsligt fler kvinnor än män på våra universitet. Kvinnor kommer att ta över chefspositioner mer och mer. Hur kan det komma sig? Ja, för hundra år sedan fick kvinnor inte ens gå på Universitet i Sverige. Man kan väl säga att kvinnors frigörelse har lyckats. Snart är de förbi oss. Personligen tycker jag inte det ska vara en tävlng, utan det bästa vore väl om vi kunde samarbeta och hjälpas åt med det var och en är bra på. Visst kan man springa tjejmilen, än så länge. Det var ju en tid när man även körde tjej-vasan. Nu tävlar man samtidigt istället. Men jag antar att tjejmilen är mer än ett lopp. Kvinnorna kan gå ut och titta på Niklas Strömstedt efteråt och ta en drink. Män har ju också grabbkvällar. Med den skillnaden att vi inte måste springa först.
Ta damfotboll som exempel. Det är exakt samma regler och förutsättningar som herrarna, med den skillnaden att kvinnan är fysiskt underlägsen mannen. De springer inte lika fort, tacklar inte lika hårt och därmed blir utfallet rent taktiskt lite annorlunda. Det är ingens fel. Det bara är så. Media hade en period där man försökte tvätta bort gränserna och i någon slags pk-anda uppmärksamma damfotboll på lika villkor. Det var ju vackert, men då inte så många är intresserade blev det mest ett irritationsmoment. Man kunde läsa att Hammarby fått en ny tränare, bara för att klicka och se att det var damlaget som fått en ny tränare. Och det skapar mest irritation. Det finns en anledning till att damer springer 100 meter separerade från männen. Det finns väl ingen kvinna som vill ta bort den distinktionen?
Kvinnor har däremot ett rent fysiskt övertag när det kommer till hjärnkapacitet. De har en förmåga att klara av att göra fler saker samtidigt. För bara ett par år sedan fanns det plötsligt fler kvinnor än män på våra universitet. Kvinnor kommer att ta över chefspositioner mer och mer. Hur kan det komma sig? Ja, för hundra år sedan fick kvinnor inte ens gå på Universitet i Sverige. Man kan väl säga att kvinnors frigörelse har lyckats. Snart är de förbi oss. Personligen tycker jag inte det ska vara en tävlng, utan det bästa vore väl om vi kunde samarbeta och hjälpas åt med det var och en är bra på. Visst kan man springa tjejmilen, än så länge. Det var ju en tid när man även körde tjej-vasan. Nu tävlar man samtidigt istället. Men jag antar att tjejmilen är mer än ett lopp. Kvinnorna kan gå ut och titta på Niklas Strömstedt efteråt och ta en drink. Män har ju också grabbkvällar. Med den skillnaden att vi inte måste springa först.
Kvinnor har däremot ett rent fysiskt övertag när det kommer till hjärnkapacitet.
I princip det enda jag inte håller med dig om. Jag har t ex träffat flera läkare och psykologer, män som kvinnor, mycket ofta påminner dessa om varandra på många sätt å vis - kapaciteten för dessa krävande yrken och uppgifter verkar vara identisk. Sen att vi är "konfigurerade" lite olika ang känslor specifikt - ja, så är det nog generellt (och i vissa fall kan en man och en kvinna ha mer gemensamt än med sitt egna kön pga unik personlighet som sådan).
Ja, för hundra år sedan fick kvinnor inte ens gå på Universitet i Sverige. Man kan väl säga att kvinnors frigörelse har lyckats. Snart är de förbi oss. Personligen tycker jag inte det ska vara en tävlng, utan det bästa vore väl om vi kunde samarbeta och hjälpas åt med det var och en är bra på.
Instämmer till stor del. Det behövs ibland mer genuint bra samarbete mellan män å kvinnor. Romantiska relationer är ett sånt område faktiskt - det vore ju bra om ett par slapp bli bittra fiender efter ett uppbrott t ex. Men det hela är ytterst komplext och svårt ska jag tillägga då vi (samtliga) inte alla gånger direkt styr över våra känslor.
Tävlingar generellt borde ju vara något kul för alla inblandade. Spontant kommer jag att tänka på tävlingar i ungdomen i skolan - lärare vs elever - föräldrar mot lärarna - alla mot alla. Ibland händer det ju att kvinnor och män möts i vänskapsmatcher i div sporter. Osv.
