Citat:
Ursprungligen postat av
aconitumwolfsbane
Det finns per automatik fler incels än femcels. Eftersom båda termerna syftar på folk som lever ofrivilligt ensamma och längtar efter en partner och förhållanden. Fler kvinnor än män lever frivilligt ensamma.
Du kommer aldrig kunna applicera "femcel" på kvinnor som frivilligt lever själva, inte dejtar för att dom t.ex inte har något romantiskt intresse kvar. Eftersom dom inte vill ha en partner. Däremot kan det ju finnas kvinnor som lever ofrivilligt ensamma. Men jag känner att dessa skulle söka aktivt genom att röra sig i typiska miljöer för dejting. Det känns som att dom flesta kvinnor som vill vara i förhållanden är det.
Det intressanta är att när dessa diskussioner kommer upp. Är en del män väldigt snabba med påpeka att det handlar om kvinnor som inte tar hand om sig själva, inte går ut etc. Men glömmer förmodligen bort att dessa kvinnor kan vara introverta, och med största sannolikhet kvinnors som inte är intresserade av män romantiskt längre. Och gör misstaget att tro att dessa kvinnor överhuvudtaget bryr sig om vad dessa män tycker. Dom lever sina egna liv.
Män verkar bry sig betydligt mer om vad kvinnor gör med sitt liv och kroppar än vad kvinnor gör över vad män sysslar med. Bara en observation jag märkt själv genom olika forum och ute i riktiga livet. Där jag har kvinnliga vänner som gett upp män helt.
Det märks att du har kvinnliga vänner som gett upp män, ja. Skrattade lite i, igenkänningen. Jag är introvert och går t.ex inte ut jättemycket under sommaren. Det har göra med att det är en årstid som jag gillar allra minst. Först pga av värmen, men också för att jag upplever det som en " stökigare" årstid. Mycket folk i rörelse, högljutt. Folk söker mer kontakt, specielt män. För mig som inte är ett dugg intresserad av män romantiskt, och har tillräckligt med manliga bekantskaper. Jag går mest ut för motion och frisk luft och om jag ska ha något. Mat etc. Jag är en höst och vintermänniska som hanterar kyla bättre än värme.
Jag är dessutom totalt ointresserad av min omgivning och vad dom sysslar med. Det gäller båda könen. Inte direkt enbart män. Jag är helt oberoende av andra människor och har klarat mig själv igenom extremt tuffa situationer. Jag ser varken ett syfte i partner eller vänner. Också för att det inte går lita på människor överlag. Jag har hobbies och sysslar med saker i hemmet med. Men jag reser även när jag har tillfälle.
Jag känner bara, låt dom männen tycka vad dom vill. Det är inget som påverkar mig och mitt liv. Och jag förstår inte ens varför det skulle vara deras ensak? Däremot skulle jag ifrågasätta män som verkar observera vad kvinnor gör. Det låter inte riktigt som ett friskt beteende och närmast stalker aktigt lol. Familjeliv och barn har heller aldrig legat i mitt intresse. Förmodligen för att jag levt ett liv som krävt att jag klarar mig helt på egen hand, utan någon. Det blir oerhört svårt för en sådan människa att helt plötsligt behöva någon. Finns inte i mitt DNA längre. Dessutom har jag en enorm kontroll över mina känslor. Vilket kanske också förklarar varför jag inte varit kär på många år och därför tappat mitt romantiska intresse.
Med facit i hand, om det här är männen som erbjuds. Så lever jag i paradiset som jämförelse. Män är tyvärr hatiska varelser i grunden. Som är mer kär intresserad av en kvinnas utseende och yta snarare än personen. Jag tror faktiskt inte att män kan älska på riktigt och djupt.
Du krigar på för kvinnor du. Hoppas din systrar mår bra.