Citat:
Hela hennes argumentation visar att hon inte förstår vad målet handlade om. Det är klassiskt att rättshaverister drar fram bevisning som inte är relevant. Precis som PÅ och hennes inkompetenta ombud har gjort i det här målet. PÅ kan inte vinna. Det handlar om hennes beetende och huruvida det var befogat att avskeda henne. Svaret är solklart ja. Hennes fackförening visste det. Domstolen vet det nu. Hon har ingen som helst chans att få prövningstillstånd. Hon är en korkad rättshaverist och de enda som tror på henne är andra rättshaverister som inte kan något om arbetsrätt. Hennes nästa steg blir nu polisanmälningar som läggs ned och därefter blir det Europadomstolen. Precis så där fungerar nämligen alla rättshaverister.
Väldigt många ord men ytterst lite av konkreta fakta och/eller tankar om domen som du bidrar med.
Att klistra på ett nedlåtande epitet och svinga det frenetiskt i sin kommentar, det ger den inte mer tyngd, snarare tvärtom.
Men jag ska ändå trots det, försöka mig på att bemöta det som går att bemöta.
Jag är helt enig i att juristen är horribelt usel för att inte säga bedräglig i sitt utövande av yrket.
Att som den här juristen, frångå praxis när man yrkar på skadestånd är mycket obegåvat. Än mer obegåvat är det att hon inte tar fram konkreta exempel på domar ifrån AD som talar för sin klients sak i målet.
Påståendet att ”kollegor är rädda, finner det obehagligt” är ospecificerat. Arbetsgivaren har inte angivit vem, när eller varför på ett sådant sätt att det kan anses uppfylla kraven på ett bevistema.
Sådana ospecificerade och subjektiva påståenden tillmäts enligt AD 2008 nr 91 och AD 2011 nr 78
mycket begränsad rättslig relevans.
Juristen borde även ha riktat in sig på om det finns något belägg för att flera varningar har utfärdats.
Stämmer det att AG har hållits en stor mängd möten med Petra där hon har fått till sig budskapet om att anställningen är i direkt fara och vad hon kan göra för att ej bli föremål för en uppsägning alt. avsked.
Finns det någon skriftlig dokumentation ifrån dessa möten och vad de har avhandlat ifrån arbetsgivarsidan?
Ett mål som är väldigt likt Petras men tio resor värre
I AD 2008 nr 91 så hade en anställd under många års tid uttryckt sig nedlåtande, rasistiskt och med svordomar mot kollegor samt arbetssökande i sin roll som arbetsförmedlare på Arbetsförmedlingen.
Han hade dessutom blivit uppmärksammad på att det ej är ett okej förhållningssätt på arbetsplatsen.
Därtill hade han varit direkt oskicklig i sitt arbete och där hade han blivit intagen på möten vid flera tillfällen om saken och som arbetsgivaren menade på, fått till sig att hans anställning är i fara om han fortsätter med dessa två företeelser.
Trots det, så dömde AD till arbetstagarens favör.
Nedan är hämtat ifrån domskälen i det målet.
I förarbetena till anställningsskyddslagen uttalas bl.a. att samarbetssvårigheter normalt inte bör leda till uppsägning utan i sista hand regelmässigt bör
lösas genom att arbetstagaren förflyttas (prop 1973: 129 s. 124).
Av Arbetsdomstolens praxis framgår att allvarliga och långvariga samarbetssvårigheter, där arbetstagaren visat oförmåga eller ovilja att anpassa sig till arbetsplatsens förhållanden och underordna sig arbetsledningen, till slut kan utgöra saklig grund för uppsägning (se t.ex. AD 1982 nr 44).
Som Arbetsdomstolen framhållit flera gånger krävs det normalt av en arbetsgivare, som överväger
en uppsägning på grund av misskötsamhet, att denne först på ett otvetydigt sätt klargör för arbetstagaren att dennes anställning är i fara samt bereder
arbetstagaren möjlighet att mot bakgrund av ett sådant otvetydigt besked
söka åstadkomma rättelse av påtalade brister.
Flera av vittnena har beskrivit att det skett en gradvis förändring i J.M:s sätt i relation till framför allt kollegorna. J.M. har själv berättat att så varit fallet.
Enligt Arbetsdomstolens mening har det på grund av de motsättningar som förelåg på arbetsplatsen och det missnöje som förelåg med J.M:s bristande respekt för gemensamma rutiner funnits anledning att vidta åtgärder.
Det är ostridigt att arbetsgivaren påpekat brister i J.M:s agerande dels i det samtal som hölls med honom i december 2006 med anledning av det brev som han skickat till M.N., dels i det samtal som M.N. hade med J.M. den 22 januari 2007.
Av åberopade minnesanteckningar framgår därutöver att samtal förts med J.M. i april 2006 och i augusti 2006 varvid han fått påpekanden om brister i sitt förhållningssätt. M.N. har uppgett att han dessförinnan under årens lopp haft flera samtal med J.M. om hans agerande, vilket J.M. förnekat.
Några av vittnena har uppgett att enligt deras bedömning så ägnade M.N. stor tid åt J.M. och förde samtal med honom, men de har inte kunnat uppge vad samtalen handlat om.
Det är mot bakgrund av de uppgifter som lämnats i målet troligt att M.N. vid fler tillfällen än de han dokumenterat haft samtal J.M. om hans förhållningssätt.
Av dokumentationen eller utredningen i övrigt framgår inte att arbetsgivaren tydligt förklarat för J.M. att hans anställning skulle vara i fara om han inte rättade sig efter de regler och rutiner som
gällde på arbetsplatsen. J.M. har uppgett att han fick klart för sig att det
riktades riktigt allvarlig kritik mot honom först i januari 2007.
När det gäller de svårigheter i samarbetet som förelegat har det inte ens påståtts att Arbetsförmedlingen vidtagit några åtgärder för att komma till rätta med dessa.
Arbetsdomstolen kan även såvitt avser J.M. konstatera att det med anledning av de uppgifter Arbetsförmedlingen fick i sin internutredning funnits skäl för arbetsgivaren att vidta åtgärder.
Enligt Arbetsdomstolens bedömning borde Arbetsförmedlingen, innan man beslutade att skilja J.M.
från anställningen, närmare ha undersökt möjligheterna att lösa konflikten på arbetsplatsen och som sista åtgärd övervägt en omplacering.
Arbetsdomstolen finner inte att utredningen i målet talar för att detta sätt att hantera den uppkomna situationen skulle ha varit utsiktslöst.
Arbetsdomstolens samlade bedömning är alltså att det inte ens förelegat saklig grund för uppsägning av J.M. Avskedandet av J.M. ska därför
ogiltigförklaras. Arbetsgivaren är också skadeståndsskyldig.
Mer på samma tema
Juristen i Petras fall borde även ha åberopat: Dom nr 78/11 Mål nr B 17/10 och nedan är ADs resonemang och slutsats som dömde i arbetstagarens favör.
Fråga huvudsakligen om det har förelegat laga grund för avskedande,
alternativt saklig grund för uppsägning, av en stiftsjurist som påstås bland
annat ha misskött sina arbetsuppgifter och uttalat sig kränkande om kollegor.
Det nu anförda har gällt den situation som förelåg innan stiftet i juli 2007 varslade S.R. om avskedande. Därmed inställer sig frågan i vilken utsträckning det som förekom vid sammanträdet i augusti 2007, då S.R. fällde det olämpliga yttrandet till E.H., bör beaktas vid bedömningen av
uppsägningsfrågan.
Som har anförts i det föregående är det förståeligt att
S.R. vid denna tidpunkt inte var i balans, och skälet till detta var
uppenbarligen att stiftet – utan att det förelåg tillräckliga skäl för det – hade varslat honom om avskedande.
Under dessa omständigheter anser Arbetsdomstolen att S.R:s yttrande vid mötet inte bör tillmätas någon avgörande betydelse för uppsägningsfrågan.
Arbetsdomstolen kommer till slutsatsen att det inte förelåg saklig grund för en uppsägning av S.R. Avskedandet ska därför ogiltigförklaras.
Oskicklighet som tenderar bedrägeri
Det finns otal rättsfall till som har flera beröringspunkter med Petras mål. Men framförallt målet med Arbetsförmedlaren, det är i vissa hänseenden extremt likt hur problematiken tycks ha varit även på Petras arbetsplats.
Allt sådant här verkar saknas i det som juristen har sysslat med till dags dato. Hur fanskapet kan med att debitera sådan hutlös summa som hon verkar ha gjort i det här målet, det tenderar bedrägeri så som jag ser det. Hon borde skriva en kreditfaktura på minst halva beloppet om inte mer....
__________________
Senast redigerad av Berra168cm 2026-07-04 kl. 09:33. Anledning: Felstavning och fetning.
Senast redigerad av Berra168cm 2026-07-04 kl. 09:33. Anledning: Felstavning och fetning.