Unga tjejer som skär sig i armarna - varför?

Ja faktiskt! Just kombon känslighet (främst barn med tendenser till negativa känslor som är svåra att trösta) plus vårdnadshavare som har svårt att möta barnet på ett stöttande och validerande sätt ökar ju risken för att barnet kan utveckla eips och andra psykiatriska tillstånd. Även om föräldern verkligen försöker att stötta det ”gnälliga” eller bråkiga barnet så kan det bli fel (man är ju bara människa).
Jag vill tro att de flesta föräldrar vill sitt barns bästa och iaf försöker, men svårtröstade barn är en utmaning och inte alla har redskapen eller förutsättningarna att klara det

Ja, jag har redigerat mitt inlägg och lagt till att det nog är vanligt som en del av ett manipulativt beteende också.

Är släkt med ett mycket allvarligt fall som var bland de första mer ordentligt självskadande och vill påstå att det började med psykiatrin.

Psykiatrin behandlar kvinnor väldigt illa så fort de visar känslor, är upprörda, har en egen vilja men belönar dem om de självskadar blir hjälplösa och agerar som om människor inom psykiatrin är några slags överföräldrar.

Jag har frågat några stycken svårt vårdbelastabde och fått samma svar gällande bemötanden och attityder. Det gynnar sig helt enkelt för psykiatripatienter att självskada, göra "självmordsförsök" för att få ett medmänskligt bemötande.

Sedan så är det en "trend" som pågått i många år men den har rötterna i institutioner såsom psykiatriska vårdavdelningar, HVB-hem osv. Det är ett kulturellt beteende.

Jag har ärr men mina kom av att jag led av en extrem fobi för vassa föremål samt blod. Fobin omöjliggjorde för mig att skära så djupt som det hade behövts den dagen för många år sedan och det är lite pinsamt att se ärren men det är så vanligt idag, var och varannan har dem. En positiv bieffekt är att min knivfobi botades rakt av.

Oftast så är det extremt utsatta tjejer som skär sig. De som for värst i en syskongrupp, det är alltid de som är ärriga. Inte favoritbarnen utan de våldsutsatta eller de som alla såg som problem tidigt osv.

Vi kvinnor tillåts inte visa ilska. Frustration. Negativa känslor. Därför skär de sig istället eftersom flickor/kvinnors vrede tvingats så låmgt in att de får ångest istället. Som med mig och knivrädslan. Jag var inte rädd, jag var arg. När vreden då bubblade upp, försvann fobin (jag blev skitarg då mitt ex hånade mig och bad mig skära djupare osv)

Eftersom vi inte tillåts uttrycka vrede, säga ifrån, sätta gränser osv utan att det blir ett himla liv så börjar somliga skära sig utan att det blir bättre och de skär omigen istället. De gör som andra tjejer och kvinnor och får någon form av feedback socialt av det när de inte tillåts säga Du ska ta och hålla käften och ge fan i att tilltala mig såsom du gör osv.

Könsroller. Det är ett uttryck för hur könsroller kulturellt uttrycks här i Sverige och väst.

Vill tillägga att det också är kvinnor som skapar en stor del av det här klimatet och ofta är dem som skapar särskilt vårdbelastande psykiatripatienter osv. Kvinnor i medelåldern tar sig en attityd de saknar rätt till och som ofta kommer fram inom vården. Ja jag vet att många av tjejerna och kvinnor na utsatts för sexualbrott men det utsätts flickor och kvinnor för över hela världen utan att dra dem själva genom slåttermaskiner. Det är kulturrelaterat här och vården är ofta kärnan i problemet.

Finns ju rätt levnadsglada barn men där föräldern har ett eller flera barn i skaran som mobboffer. Det blir särbehandling. Barnet får ingen anknytning till föräldern hur mycket det än försöker få kontakt utan blir bara ivägschasad eller tom knuffad om det inte passar att komma nära. Tror sådana barn ofta får höra på repeat ”gå in på ditt rum sa jag ju”.

Frågan är om dom gör det medvetet eller omedvetet. En kombo?

Ja det är läskigt när det blir konstiga dynamiker i familjen där ena ungen favoriseras och någon annan blir svarta fåret

Vad finns det att förstå sig på? Dessa personer är dysfunktionella och du vill leka make believe psykologi.

Finns absolut ingenting att "jobba på" här din jävla clown.

Ja den andra tjejen var definitivt medveten om att hon var manipulativ men det är tveksamt om hon var självmedveten om det i stunden. Insikten om specifika situationer kom nog i efterhand och med det en enorm ångest.

Den första tjejen hade för övrigt asperger och ADHD och den andra borderline.

Men det gör ju inte speciellt ont att skära sig.
Om det är smärta de vill ha för att ta bort focus från ångest, borde det inte vara effektivare att slå sig med en hammare, tex på fingret?

Det är sannolikt väldigt vanligt. Det vanligaste är nog att viss problematik lyser igenom men att barnen inte är fullt ärliga med hur illa situationen faktiskt har varit för att de precis som du tänker vill skydda föräldrarna. Det är en komplex situation tyvärr..

Vad är ens poängen med att du deltar i en diskussion om psykologi när du inte har några poänger? Förstår om du inte är intresserad av psykologi eller tror det är fake, du får tro som du vill. Men varför hänger du då i psykologiforum?

Du får se det som att du är ett par erfarenheter rikare. Idag skulle jag fly om jag såg minsta tendens till självmordshot och hot om självskadande. Har man aldrig erfarit det tidigare kan det vara riktigt svårt att distansera från det och istället ta på sig det fulla ansvaret trots att det är den andres egna problem att lösa.