Citat:
Ursprungligen postat av
Ich4055
Bra och intressant att du skrev.
Men att du försöker försvara er gör bara saken än värre.
Brukar man skratta under ceremonin på en begravning? Hur ledsen och nervös de anhöriga än är så görs ej detta. Respekt för situationen helt enkelt.
Det finns en tid och plats för allt! Men det verkar ni inte ha vett och stil nog att förstå. Hade ni haft det, så hade ni aldrig varit vänner mer en sådan sjuk typ av människa till att börja med förvisso…
OAVSETT hur kräkfärdig, nervös eller skitnödig man är. Så vet man att man är observerad, granskad, att folk är skärrade och förfärade = man skärper till sig därefter.
Annars får man skylla sig själv, och svälja konsekvenserna. Som dessutom inte ens är stora för er ”vänner”, som är de enda som hade kunnat rädda detta arma barn men ej gjort.
Det är inte helt ovanligt att människor skrattar på begravningar, det kan ha flera olika anledningar. Folk behöver skratta även i svåra situationer och skratt fyller en viktig funktion. Det rekommenderas till och med som en del i sorgearbetet. Skratt är ett av de mest läkande ”verktyg” människor har.
Hört talas om galghumor? Används av både vårdpersonal och förintelseöverlevare tex.
Skratta kan man förövrigt göra som trauma eller stress respons, utan att finna situationen överhuvudtaget roande. Det är ett sätt för nervsystemet att reglerna sig självt och minska stress och ångest.
Hört talas om nervöst skratt?
Du är extremt dömande. Du borde jobba på det.
———————————
Bra att det blev max av det åklagaren yrkat på. Synd att åklagaren inte yrkade på högre straff.
Hoppas Emma någon gång kommer till insikt om vad hon gjort och lär sig ta ansvar för sina handlingar. Men det tvivlar jag starkt på.
Det känns som att adoptivföräldrarna fostrat en mentalitet av att inte ta ansvar utan istället skylla ifrån sig. Felet är alltid någon annans.