Unga tjejer som skär sig i armarna - varför?

Din psykologiska förståelse kan du jobba på!

Nej rätta svaret är andi-depresiva eller psykofarmaka det ställer till det mer än det hjälper.

Vore intressant att få insyn i hur det brukar se ut i Sverige. Låter bra att föräldrarna lämplighet prövades som föräldrar. Är nog inte helt enkelt att göra ifall det dessutom är två föräldrar som backar varandra eller i dom fallen där det finns en chefs förälder som för talan för resterande familjemedlemmar. Man kanske inte alltid behöver dra till drastiska åtgärder med barnhem men förr fanns ju stödfamiljer. Då kunde barnen hälsa på föräldrarna om helgerna.

Vanligt "nuförtiden" ?

15år sedan?

Generellt skärs det i överarmar som inte kollegor ser om ni inte är i underkläder, bastar eller badar ihop.

Uppmärksamhet tror jag inte men det dövar smärtan för stunden.

Däremot är män överrepresenterade i lyckade självmord för vi är resultatorienterade.

Det är vanligt att dessa personer självskadar innan de ens fångats upp av vården så du har fel i ditt tänk här.

En grupp som det talas för lite om.

Ok farfar. Dra den om knarkaren som trodde att han var en apelsin och skalade sig själv också.

Det är verkligen inte bara unga tjejer som självskadar och oftast är det inte av "uppmärksamhet". Man får en endorfinkick. Man mår bättre mentalt en stund. Man fortsätter och man blir kemiskt beroende av sitt kroppsegna endorfin. Samma känsla som att ta en opioid.

Ni väljer också mer våldsamma och effektiva metoder.
Ni äger vapen och kan knyta bättre snaror.
Ni väljer aggressiva metoder medan vi försöker överdosera (ineffektivt och svårt att få tag på läkemedel eller gifter där man inte hinner upptäckas eller ångra sig) eller andra sätt som tar längre tid.
(Gissar jag)

Överdos som fungerar - Köp 3 paket alvedon och proppa i på en dag. Garanterad leversvikt och du kommer inte få ny lever av sjukvården. Allt går med viljans kraft.

Nä det handlar om viljestyrka där. De vill inte dö egentligen. De vill bli omhändertagna. Inget fel med det men det är fel väg att gå.

Jo i landet i fråga eskalerade man gradvis interventionen. Man började med psykolog till henne, det hjälpte lite men sen kom problemet tillbaka och då gick man djupare och undersökte familjen närmre, man gav föräldrarna flera chanser men ofta i sådana här lägen är familjen redan i en nedåtgående trend utan stopp. Barnhem är aldrig en bra lösning men i detta fallet fanns det inget alternativ. Min vän fick bo på ett barnhem där hon inte hade kontakt med föräldrarna, hon tyckte bara det var skönt då eftersom hemmet var fullt av konflikter vid det laget, men hon drog på sig dåliga vanor där. Tyvärr blir ju barnhem ofta att du bor med massa andra traumatiserade barn så problematiska beteenden kan spridas mellan barnen. Sen saknar man ju tyvärr alltid sina föräldrar på någon nivå oavsett hur hemskt de behandlar en.

Bara varit med om en skurit sig. En man gjort lumpen med på väg t repövning i buss. Vad har du gjort sa vi? Appropå långa ärr vid handlederna. Försökt ta livet av mig var svaret. Blev konstig stämning.