Rätt stor artikel i SvD idag, om den tyska industrikrisen. Tidningens Tysklandsreporter Tomas Lundin:
Citat:
15 000 industrijobb utplånas varje månad i Tyskland. Samtidigt expanderar tyska företag i USA, Indien och Kina. Företagen har lärt sig leva med tullkaos och Trumps nycker, enligt experter.
… Volkswagenkoncernen i helgen chockade med nya krisplaner. I stället för redan beslutade neddragningar med 50 000 jobb fram till 2030 kommer det sannolikt att bli 100 000 som får gå, enligt tyska medier. Hela fyra fabriker är nedläggningshotade, bland annat i Zwickau som för inte länge sedan sågs som en framtidsfabrik med fokus på elbilar
I en enkät bland 1000 tyska företag om deras strategi fram till 2023 är det bara 16 procent som nyanställer i Tyskland medan 58 procent planerar nedskärningar.
Det verkar inte synas något ljus vid den tyska horisonten. Var ska detta sluta?
Men orsaken verkar inte vara höga energipriser, utan främst höga personalkostnader, samt krav från andra länder, att tyska företag ska investera där deras produkter säljs:
Citat:
Bakom strömhoppet ligger bara delvis de många hinder som förekommer i debatten: byråkratin, det komplicerade regelverket och de höga energikostnaderna. Huvudorsaken är i själva verket de höga personalkostnaderna. Näringslivets konjunkturinstitut IW uppskattar att de är 22 procent högre än genomsnittet i EU och mer än dubbelt så höga som i Asien och Öst- och Centraleuropa,
En annan drivkraft är den starka tillväxten utomlands som tvingar tyska företag att investera på plats, endera för att undvika handelsrestriktioner eller för att det finns politiska krav.
Om inte Tyskland lyckas hitta ett recept mot dessa problem (och det blir nog inte lätt) riskerar man kanske att Tyskland förlorar så många industrijobb att landet halkar in i en riktig lågkonjunktur med hög arbetslöshet?
https://www.svd.se/a/wrnGro/tyska-foretag-expanderar-i-usa-indien-och-kina
