Israel svartlistat tillsammans med Ryssland, för systematiska våldtäkter.

Alltid stabilt när någon nörd på flashback anser att sina egna åsikter trumfar seriösa världsomfattande organ och organisationer. Väldigt genomskinligt när ni inte kan peka ut något konkret som skulle tala emot saken. Bara svammel och antydan om "antisemitism".

Det är märkligt hur snabbt vissa går från att påstå sig bry sig om rätt och fel till att försvara allt så länge det passar deras sida. Då är det inte principer längre, bara selektiv blindhet med högt tonläge.

Att påstå att IDF ska ha tränat upp våldtäktshundar är svammel och enbart hjärndöda undermänniskor kan tro på det eller på en organisation som är långt till vänster.

FN öär endast fyllt av vänsterfolk och muslimer.

FN är världens största muslimska organisation.

Alla världens muslimska länder är medlemmar .

Jag tror ingen i tråden har läst rapporten. Den tar upp massor med länder och icke-stater. I Israel och Palestina (Gaza) så de skyldiga

Parties in Israel and the Occupied Palestinian Territory

1. Non-State actors - Hamas.
2. State actors - Israeli armed and security forces.

Här är rapporten i sin helhet. Massor med länder och organisationer tas upp

https://passblue.com/wp-content/uploads/2026/05/S_2026_321.pdf (35 sidor)

Nedan endast Om Hamas och Israel

In Gaza, six hostages made public allegations of sexual violence. One female hostage released during the
ceasefire in January 2025 made allegations of multiple instances of sexual violence. In March 2025, two female hostages who had been released in 2023 also reported sexual violence. Three male hostages released in October 2025 following the Comprehensive Plan to End the Gaza Conflict made further allegations of sexual violence. The United Nations was not able to verify any of these reports, given the
continued denial of access by the Government of Israel to competent United Nations bodies to carry out investigations.

Frågan blir ju vad hittar Israel på när ingen ute från får undersöka?

34. With regard to accountability for the attacks of 7 October 2023, since its listing in the annex to the previous report (S/2025/389), Hamas has not recognized any incidents of sexual violence and has not made commitments or taken measures to address violations related to sexual violence, including holding alleged perpetrators accountable. Furthermore, the United Nations has not as yet received information on
indictments by the authorities in Israel for charges of sexual violence against detained Palestinians accused of involvement in the attacks.

Varför gör inte Hamas något åt det?

35. In 2025, patterns of sexual violence against Palestinians detained in Israel and the Occupied Palestinian Territory continued to be documented. The cases verified by the United Nations should be seen as indicative of incidents and patterns over multiple reporting periods rather than comprehensive, given the continued denial of access by the Government of Israel to detention settings, as well as to Gaza. Challenges to reporting sexual violence persisted, due to, inter alia, explicit threats made by Israeli
armed and security forces coercing detainees not to report abuse. According to the Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights (OHCHR), while the Comprehensive Plan resulted in the release of 1,968 Palestinians detained by the Israeli authorities, over 9,000 remained in detention, including over 4,000 detained without charges or trial or administratively detained, raising concerns of arbitrary detention. In 2025, the United Nations verified multiple incidents of conflict -related
sexual violence, including as a form of torture, inflicted against 14 men, 7 women, 9 boys and 1 girl from the Gaza Strip and the West Bank. Thirteen of these cases occurred in 2025, and 18 in 2023 and 2024. Violations consisted of rape, including with objects, gang rape, attempted rape, physical violence to the genitals, instances of targeted shooting of the genitals, touching of breasts and genitals, strip and cavity
searches conducted without apparent security justification, forced nudity and threats of rape. Rape and gang rape, in some cases repeated, were perpetrated against nine victims, the majority from Gaza. Perpetrators included Israeli armed and security forces, namely the Israel Defense Forces, Israel Prison Service, including the Keter special forces, and the Police Counter-Terrorism Unit (Yamam). These violations occurred primarily during detention and interrogation and across several sites, including military camps (Sde Teiman, Etzion detention centre, Majn unah camp and an unidentified base); Israel Prison Service facilities (Megiddo, Ofer, Ramla, Hasharon, Shatta, Nafha and Damon); and at an Israeli police station (Gush Etzion police station). In addition, violations were perpetrated at checkpoints and during Israeli military operations in the Occupied Palestinian Territory. Survivors included journalists and human rights defenders. Most cases involved multiple forms of sexual violence used simultaneously and, in some cases, the violations were filmed or photographed, including one case of rape. Sexual violence against female detainees included mostly threats of rape, forced nudity, unwanted touching, and humiliating or degrading strip searches without justification, while men and boys were targeted with
rape, attempted rape and violence to the genitals, resulting in five male victims suffering severe rectal bleeding or swelling for multiple days or weeks and, in some cases, without receiving medical treatment. The long-term effects of sexual violence on detainees released back to Gaza were further compounded by dire living conditions (see A/HRC/60/CRP.3). Moreover, due to the humanitarian disaster and repeated massdisplacements caused by the conflict (see A/HRC/58/28), women and girls in Gaza continue to be exposed to heightened risks of sexual violence.

36. The Independent International Commission of Inquiry on the Occupied Palestinian Territory, including East Jerusalem, and Israel, as well as United Nations entities, have consistently documented a systematic lack of accountability (see A/HRC/50/21, A/HRC/52/75, A/79/232, A/HRC/58/28 and A/HRC/58/CRP.6) for violations against Palestinians, perpetuating a climate of impunity. On 19 February 2025, five reserve soldiers belonging to Unit 100 of the Israel Defense Forces were indicted for severe physical assault that occurred in Sde Teima n military camp in July 2024. According to the Commission of Inquiry, despite available evidence, including video and medical reports and a detailed description of the assault which reportedly included insertion of an object in the anus resulting in severe injuries to the rectum, a charge of sexual violence or rape was absent from the indictment (A/HRC/58/CRP.6). S/2026/321 26-0222614/35 In March 2026, all charges were dropped. These developments risk reinforcing a
climate of impunity that may enable the commission of conflict-related sexual violence.

37. Following the notice of potential listing of Israeli armed and security forces (S/2025/389, appendix), my Special Representative continued to engage with the Government of Israel and civil society. However, information related to compliance with the concrete measures set out in Security Council resolution 2467 (2019) has not been provided. To date, the Government of Israel has not granted access to competent
United Nations entities for monitoring, while the provision of services and humanitarian assistance remains severely restricted. My Special Representative also continued to engage with the Palestinian Authority on support to survivors.

Recommendation

38. I reiterate my call to the Government of Israel to immediately cease all acts of sexual violence, implement time-bound commitments to address and prevent sexual violence, as outlined in Security Council resolutions 1960 (2010), 2106 (2013) and 2467 (2019), and to grant unfettered access to relevant United Nations bodies to conduct investigations into all alleged violations, including conflict-related sexual violence.

39. I continue to call for accountability with due process of law for sexual violence crimes committed during the attacks of 7 October and in their aftermath and call upon Hamas to adopt measures to address sexual violence.

40. I urge the Government of Israel to ensure that Palestinian prisoners are treated in a dignified way and to investigate and prosecute all allegations of sexual violence against Palestinian detainees.

Det är bra rekomendationer.

Tycker du inte det är lite märkligt att det gick betydligt fortare för FN att komma fram till att Israel begick sexuella brott än Hamas som direktsände det på internet?

Du missar egentligen två centrala saker i rapporten.

För det första: att FN inte kunnat verifiera vissa uppgifter om sexuellt våld mot gisslan beror uttryckligen på att sionisterna inte släppt in oberoende utredare. Det betyder inte att övergreppen inte skett – utan att verifiering blockeras. Det är i sig ett allvarligt problem, eftersom transparens är en grundförutsättning för ansvarsutkrävande. Frågan blir därför inte “vad hittar sionisterna på”, utan varför man förhindrar granskning om man anser sig ha rent mjöl i påsen.

För det andra: Hamas kritiseras tydligt i rapporten för att inte ha erkänt övergrepp eller vidtagit några åtgärder alls. Det är ett direkt underkännande. Men det förändrar inte att rapporten samtidigt dokumenterar verifierade fall där sionistiska styrkor begått sexuellt våld mot frihetsberövade palestinier. Det är inte anklagelser i luften, utan fall som FN faktiskt kunnat bekräfta – trots begränsad tillgång.

Det viktiga här är att hålla två tankar i huvudet samtidigt:
- Hamas pekas ut för brist på ansvar och åtgärder.
- Sionisterna pekas ut både för egna övergrepp och för att försvåra granskning, samt för bristande rättsligt ansvar (t.ex. nedlagda åtal trots bevisning).

Att FN dessutom lyfter ett “systematiskt bristande ansvarsutkrävande” är kanske den tyngsta punkten. Det handlar inte bara om enskilda händelser, utan om ett mönster där övergrepp inte leder till konsekvenser.

När det gäller svartlistningen: den är främst ett politiskt och diplomatiskt verktyg. Den ökar trycket internationellt, påverkar relationer, bistånd och militärt samarbete, och används för att driva krav på utredningar och reformer. Den stoppar inte övergrepp i sig – men den gör det svårare att ignorera dem.

Så den rimliga reaktionen från omvärlden är konsekvent:
- Kräva oberoende tillgång för utredningar.
- Kräva rättsligt ansvar oavsett förövare.
- Inte relativisera övergrepp genom att ställa “den ena sidans brott” mot den andras.

Det är precis det rapporten försöker göra.

Israel är kända för diverse brott mot mänskligheten. Kanske dags att bara ta handen från dem och låta dem klara sig själva i den regionen. För Europa och USA spelar det egentligen inte längre någon roll om de existerar som stat. Blir de svalda av de muslimska horderna eller klarar de sig själva?

Jag tycker du har svårt att förstå: Jag ställer två frågor:

Frågan blir ju vad hittar Israel på när ingen ute från får undersöka?

Varför gör inte Hamas något åt det?

Det är ju det du kritiserar att jag missar.

Rekommendationerna står ju klar i rapporten. Det tror jag alla kan se.

Du verkar tycka att det är konstigt att olika länder vill att Palestinier ska få vara kvar i sitt eget land?

Du ställer två frågor och båda har ganska raka svar utifrån rapporten.

1. Vad hittar sionisterna på när ingen utifrån får undersöka?
Man kan inte dra slutsatsen att sionisterna “hittar på” något bara för att verifiering saknas. Det rapporten säger är att FN inte kunnat bekräfta vissa uppgifter på grund av brist på tillgång. Det är en viktig skillnad.

Det som däremot är legitim kritik är detta:
När ett land nekar oberoende utredningar i ett läge där allvarliga anklagelser finns, så undergräver det trovärdigheten och möjligheten att rentvå sig. Det skapar misstankar men det är inte samma sak som bevis.

2. Varför gör inte Hamas något åt det?
För att Hamas inte fungerar som en rättsstat med transparens och ansvarsutkrävande. Rapporten säger tydligt att de:
- inte erkänner övergrepp
- inte utreder
- inte lagför

Det är tyvärr ganska väntat för en väpnad icke-statlig aktör. Det är kritik rakt av och ett klart underkännande.

Det viktiga:
Det här är inte en “ena sidan vs andra sidan”-fråga där den ena ursäktar den andra. Rapporten kritiserar båda men på olika grunder:

- Hamas: för att inte ta något ansvar alls.
- Sionisterna: för verifierade övergrepp, bristande ansvarsutkrävande och för att blockera granskning.

Så dina frågor har svar men de leder inte till att någon av sidorna frias. Snarare tvärtom.