Citat:
Ursprungligen postat av
KamerunHunter
Alltså, exemplen du tar är ju inte jättebra om man säger så. Bilarna du jämför är helt olika typer av bilar. Bilarna som tillverkas idag är överlag långt mer avancerade än en från 70-talet. Så det är inte riktigt samma produkt du köper.
Vidare så finns det bilar som är mycket billigare än Volvo V70. Här finns en lista från förra året
https://nyheter24.se/nyheter/motor/1373250-10-billigaste-bilarna-i-sverige-2025
Till exempel från den listan så har vi Hyundai i10 för 180 000. Bara 8000 mer än den Volvo 142 du nämnde. Och visst, det är en billighetsbil på ett sätt som 142 inte var när den kom, men å andra sidan är den mycket bränslesnålare och har en jävla massa finesser som 142 saknar.
Med telefonen är det ännu värre. Du jämför något som bara är en telefon med något som är en liten dator. Du kan göra oändligt mycket mer med en Iphone än vad du kan göra med en 3310. Det finns telefoner att köpa idag som är lika kapabla som 3310 för runt 600kr, en tredjedel av vad 3310 kostade 2003 i nominellt värde, och ungefär en femtedel räknat i dagens värde.
Och om man ska dra det riktigt överdrivet åt det hållet, vad kostade en dator 2003 som hade samma kraft som dagens Iphone?
Bara för skojs skull frågade jag ChatGPT vad för dator man behöver för att den ska kännas jämförbar, och fick detta:
Shit, det där hade varit en superdator ägd av myndigheter 2003.
En Volvo på 70-talet var en lyxbil jämfört med andra bilmärken precis som idag och en vanlig knegare hade ändå råd, idag får knegaren köra en skitbil. En telefon på 70-talet var fan så mycket billigare än det är idag, det var en helt vanlig telefon i väggen. Idag måste du köpa en smartphone som är dyrare för att delta i samhället.
Ekonomen Michael Green har talat/skrivit mycket om detta:
https://youtu.be/Erj3qQIVfUI
Vi är definitivt fattigare idag än vi var på 70-talet. På 70-talet var det givet att en ung arbetare i 20-årsåldern kunde köpa en fabriksny bil i världsledande standard och en ny bostad med enbart sin egen lön.
Idag är detta omöjligt och folk ser det som en självklarhet att man måste få stöd från föräldrar/arv eller att man får leva med begagnad bil och hyra lägenhet istället för att köpa bostad.
Mycket av den konsumtion vi ser bland unga i form av att äta ute och andra små skitköp är en form av hopplöshet och desperation, man vet att man aldrig kommer ha råd med ett riktigt liv så man kompenserar med den billiga skräpen man faktiskt har råd med.