Våldtog kollega på arbetstid samma dag som han fick permanent uppehållstillstånd (2026-06-25)

Jag har ju redan sagt att INGEN vet huruvida han kommer återfalla eller inte - Dvs JAG SJÄLV vet inte det heller!
I din argumentationsföring kan du ju också fundera lite över det faktum att denna personen kom till Sverige som 14-åring och därefter inte begått något brott föräns vid 21 års ålder. Låter det som en grovt kriminell? Låter det som en typisk återfallsförbrytare?

Dessutom är ju detta en ickefråga i ett land som tillämpar legalitetsprincipen, oskuldspresumtionen samt den helt centrala rättssäkerhetsprincipen "att hellre fria än fälla". Dvs vet man inte huruvida en person kommer återfalla eller inte, så "friar" man. Har man dessutom underlag som pekar mot låg återfallsrisk (ostraffad, missbruksfri, lever under ordnade förhållanden, har fast anställning, ordnat boende osv.) ja då skall man ju verkligen "fria".

Sammanfattningsvis: Med detta sagt så "chansar" man ju alltid, eftersom att systemet är uppbyggt så och att man inte kan/skall göra på något annat sätt. Hade man istället gjort som du förordar så hade man ju "chansat" åt andra hållet. Så är det "chansningar" du inte vill ha, så skall du ju inte följa din åsikt heller...

Jag kan svara på din fråga såhär:

1. Jag är INTE emot att man utvisar vid allvarlig brottslighet - tvärtom! Jag anser att utgångspunkten vid allvarlig brottslighet skall vara utvisning. Det finns många fall där man dömt till utvisning, där jag inte fällt en tår för den dömde!

2. Däremot är det helt centralt för mig att man inte skall utvisa någon som riskerar döden, tortyr eller annan omänsklig behandling.
Från den åsikten viker jag mig inte oavsett brott eller person. I detta ingår givetvis att en person med permanent uppehållstillstånd eller flyktingstatus måste få ha ett starkare skydd mot utvisning, även om det inte skall vara definitivt.

3. Med ovan nämnda sagt så tycker jag att denna lagstiftningen, liksom all annan lagstiftning, inte skall/får vara för "svart-vit" och "stelbent". Man måste kunna göra undantag i särskilda fall där det t ex finns en central/nära anknytning till Sverige, att man bott hela livet i Sverige och/eller har minderåriga barn. Risken man annars tar blir ju att det i vissa fall blir helt oproportionerliga följder eller att utomstående drabbas (dvs barnen/familjen).

4. Hade dessa lagar ändrats på det sättet du vill så hade jag absolut inte "försvarat" dom. Hade man däremot ändrat lagarna/praxis så att det blev ännu tydligare vilka anknytningskrav, kontra allvarlighetsgrad på brottet, som skall finnas för att inte utvisas så hade jag tyckt att det var en bra ändring. Jag tycker att den praxis som finns idag, som säger att ju allvarligare/grövre brottsligheten är desto större krav på anknytningen krävs, är rimlig - så kan man vässa och konkretisera det ännu mer så är det bara bra. Men det kommer ju inte kunna göras genom lagstiftning, utan får ske genom praxisbildning.

/Jag hoppas du är nöjd med mitt svar - och att du själv kan föregå med gott exempel och svara på de frågor jag ställer dig.

2. Däremot är det helt centralt för mig att man inte skall utvisa någon som riskerar döden, tortyr eller annan omänsklig behandling.
Från den åsikten viker jag mig inte oavsett brott eller person. I detta ingår givetvis att en person med permanent uppehållstillstånd eller flyktingstatus måste få ha ett starkare skydd mot utvisning, även om det inte skall vara definitivt.

3. Med ovan nämnda sagt så tycker jag att denna lagstiftningen, liksom all annan lagstiftning, inte skall/får vara för "svart-vit" och "stelbent". Man måste kunna göra undantag i särskilda fall där det t ex finns en central/nära anknytning till Sverige, att man bott hela livet i Sverige och/eller har minderåriga barn. Risken man annars tar blir ju att det i vissa fall blir helt oproportionerliga följder eller att utomstående drabbas (dvs barnen/familjen).

De allmänna förutsättningarna för att utvisa finns. Det handlar om ett allvarligt sexualbrott, med högt straffvärde (3 år och 3 månaders fängelse) som dessutom skett på offrets arbetsplats. Så det handlar inte om huruvida brottet är tillräckligt grovt eller inte. I bedömningen så följer man EU-domstolens, Högsta Domstolens samt Migrationsöverdomstolens modell enligt:
1. Krav på synnerligen grovt brott (dvs att brottet skall motivera en särskilt sträng påföljd)

2. Krav på att den enskilde skall utgöra ett verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintressen.

3. Krav på proportionalitetsbedömning där samhällsfaran vägs mot de rättigheter som utlänningen får med anledning av flyktingskapet.

Det är alltså på punkten 2 och 3 som utvisningen faller. Dels för att man kan konstatera att den tilltalade är tidigare ostraffad, inte har någon missbruksproblematik och heller inga övriga sociala problem - vilket tyder på låg risk för återfall i brottslighet. Den tilltalade har dessutom permanent uppehållstillstånd och bott i Sverige sedan han var 14 år. Vidare så är han etablerad på arbetsmarknaden och har fast anställning på sin arbetsplats. Vidare så har den tilltalade fast/ordnat boende och bor ihop med sin familj. Hela den nämnda familjen bor i Sverige och han har ingen närmare kontakt eller relation till sina släktingar i hemlandet. Slutligen pratar han god svenska och behärskar språket. Detta sammantaget gör att sådan risk för återfall enligt punkten 2, att det kan anses utgöra ett verkligt/faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintressen, inte föreligger. Med hänvisning till den tilltalades anknytning till Sverige så anser man det heller inte proportionerligt, i enlighet med punkten 3, med utvisning.

https://www.vn.se/valdtog-kollegan-pa-jobbet-fick-uppehallstillstand-samma-dag/



Slipper utvisning? Sverige slutar inte att förvåna! Vem är den unge våldtäktsmannen? Vad vet ni?

Länkt till inlägg innehållande dom i Jönköpings Tingsrätt // Moderator

(FB) Våldtog kollega på arbetstid samma dag som han fick permanent uppehållstillstånd

Jag har ju redan sagt att INGEN vet huruvida han kommer återfalla eller inte - Dvs JAG SJÄLV vet inte det heller!
I din argumentationsföring kan du ju också fundera lite över det faktum att denna personen kom till Sverige som 14-åring och därefter inte begått något brott föräns vid 21 års ålder. Låter det som en grovt kriminell? Låter det som en typisk återfallsförbrytare?

Dessutom är ju detta en ickefråga i ett land som tillämpar legalitetsprincipen, oskuldspresumtionen samt den helt centrala rättssäkerhetsprincipen "att hellre fria än fälla". Dvs vet man inte huruvida en person kommer återfalla eller inte, så "friar" man. Har man dessutom underlag som pekar mot låg återfallsrisk (ostraffad, missbruksfri, lever under ordnade förhållanden, har fast anställning, ordnat boende osv.) ja då skall man ju verkligen "fria".

Sammanfattningsvis: Med detta sagt så "chansar" man ju alltid, eftersom att systemet är uppbyggt så och att man inte kan/skall göra på något annat sätt. Hade man istället gjort som du förordar så hade man ju "chansat" åt andra hållet. Så är det "chansningar" du inte vill ha, så skall du ju inte följa din åsikt heller...

För enkelhetens skull så kan jag börja med att ställa frågan: Att ha permanent uppehållstillstånd är "första steget mot medborgarskap" och innebär att personen är bedömd att vistas och arbeta i Sverige utan tidsbegränsning. Detta ger per definition ett starkare skydd mot utvisning (därmed inte sagt att det är ett förbud mot utvisning). Tycker du att detta "starkare skyddet mot utvisning" är fel?

-om JA: Varför skall det då finnas permanenta uppehållstillstånd? Och om inte just ett PERMANENT uppehållstillstånd skall innebära ett starkare skydd mot utvisning hur skall man då särskilja en person med permanent uppehållstillstånd mot en person med tillfälligt uppehållstillstånd eller kanske inget uppehållstillstånd alls? Kort och gott: Vad skall det permanenta uppehållstillståndet vara värt?

-om NEJ: Om inte en nära anknytning till Sverige (t ex att man är född i Sverige eller bott i landet länge, har barn/familj, arbete osv) skall kunna vara en anledning, och en del av detta skyddet, vad skall då vara en anledning att inte utvisas?

"Tror du förresten han kommer ha kvar sin anställning och kommer han ha lätt för att få ett nytt jobb med detta på sin CV" - Det har jag ingen aning om. Av domen kan jag iallafall konstatera att han hade fast anställning i samband med rättegången och att ingen av parterna redovisat underlag för avsked. Domen har ju heller inte vunnit laga kraft än, så man vet ju ingenting om utgången. Dessutom är han ju endast 21 år, så det är ju svårt att sia hur hans framtida arbetsliv kommer att se ut. Men oavsett vilket så förutsätter jag att du observerat att det inte bara är frågan om arbete/anställning som varit argument i frågan om anknytning och etablering till Sverige.

En ordning som skulle innebära diskriminering samt olikhet inför lagen. Höj nivån nu!

Det är sant att "INGEN vet huruvida han kommer återfalla eller inte" men om gärningshennet utvisas så vet vi med säkerhet att inga människor i Sverige kommer att utsättas för hens våldtäkter igen, vore inte det bra?