Citat:
Ursprungligen postat av
Kallfusion
Den utsatta situationen är att en patient alltid räknas vara i beroendeställning till sin läkare. Precis som chef - anställd, lärare - elev eller advokat - klient.
Problemet ligger i generaliseringar och då blir det dumt att använda som förstärkande argument. Att man alltid är
utsatt som patient/klient för läkaren, advokaten eller vem det än må vara är ju en främling... Och att man är beroende av någons kunnande låter ju verkligen unikt. Bara man har sin el, sitt wi-fi och dator så klarar man sig utmärkt utan andra.
Är man beroende av någon kanske man gärna ser att den man är beroende av också är någon man litar på. Är man make till en läkare kan inte jag se varför man skulle uppsöka vården om den inte är absolut nödvändigt. Och skulle ens fru vara advokat vore det väl konstigt att konsultera någon annan än henne först och främst?
Elevers beroendeställning till sina lärare består väl i att lärare är människor som förutom att lära ut också haft en fostrande funktion historiskt. Det handlar om hur man beter sig som människor, det handlar inte om att läraren någonsin annars skulle ha rätt att förgripa sig sexuellt på någon.
Jag tror de flesta gärna skulle se sin granne/kompis vara sina lärare till sina barn om man kom överens med dom i övrigt.
Är därmed inte med på premissen att någon måste vart särskilt utsatt om nu utsatt överhuvudtaget, någonstans måste ju gränsen för eget ansvar finnas kvar.
Tror det är värt att påminna om att diskuterad läkare träffat patienterna utanför professionen, åtminstone initialt. Det hade såklart sett annorlunda ut om han hade haft dom som patienter innan de sexuella relationerna inleddes.
Ytterligare en sak att påminna om, var och varannan svensk kvinna har haft kontakt med psykiatrin om de är födda efter 85.
