Ny på äldreboende – blir motarbetad för att jag vill jobba säkert? Hjälp!!!

TS är ung och håller på att lära sig att det finns en rangordning här i världen. Snart flyttar hon ifrån päronens fina hus och får även känna på den ekonomiska rangordningen.

Kom aldrig in som ny och ung och börja tala om hur det ska vara. Spelar ingen roll hur rätt du har, du kommer bli illa omtyckt. Ligg lågt i början, läs av rutiner, oskrivna regler och stämningen. Kom sedan sakta med förslag till rätt personer och se hur det går. Oftast går det bra om du tar det soft, om inte; byt arbetsplats för dom kommer aldrig ändra sig. (Det här är inget hokuspokus, det ligger i människans natur att vara skeptiska mot nya människor och nya rutiner, det var så vi överlevde för mååånga år sedan på savannen eller vart vi nu levde.)

Låt mig gissa, det är två kvinnor i 50-års åldern som inte vill ha dig där. De vill inte ha förändringar utan vill göra på sitt sätt som de alltid har gjort även om deras sätt är så mycket sämre.

Har själv blivit utfryst och att komma med idéer till kvinnor i 50-års åldern bör man inte göra för det tas inte väl emot, den yngre personalen är lättare att komma med idéer till och de lyssnar gärna på ens tips.

Har jobbat på flertalet med ställen och är väldigt kompetent men att komma med idéer till kvinnor i 50-års åldern gör jag inte igen för de vill ändå inte ta del av dessa.

Det där bygger på ett antagande som inte stämmer. Jag har aldrig gått runt och sagt att jag "kommer från sjukhusmiljö" eller försökt framhäva mig själv. Det enda tillfället jag nämnde det var för min handledare när vi gick igenom min bakgrund, och då var de här två kollegorna inte ens närvarande.

Jag har aldrig sagt att jag är bättre än någon annan. Däremot har jag ett annat arbetssätt och reagerar när jag ser sådant som belastar kroppen i onödan eller kan påverka patientsäkerheten. Det är en stor skillnad.

Om någon väljer att tolka det som att jag ser ner på dem så får det stå för dem, men det är inte något jag har sagt eller signalerat. Man ska kunna diskutera arbetssätt utan att det blir en prestige eller prestigefråga om vem som "är finare".

Jag och en annan undersköterska är dom ända undersköterskorna på avdelningen för att poängtera ditt antagande. Resterande 8 på avdelningen är vårdbiträden som säkert jobbat mellan 20-40 år…

Jag behöver höra hur andra ser på det här.

Jag är 20 år, utbildad undersköterska och studerar vidare till ssk. Under sommaren jobbar jag extra på ett äldreboende, men i vanliga fall kommer jag från sjukhusmiljö, bland annat en akutavdelning.

Jag märker redan efter ett par pass att kulturen skiljer sig enormt. Jag försöker komma med förslag kring ergonomi, patientsäkerhet och arbetssätt som jag vet fungerar från sjukhuset. Inte för att "leka chef", utan för att jag själv inte kan jobba på ett sätt där ryggen håller på att gå sönder efter två pass. Självklart är jag ingen kärring som kommer med kritik, jag är extremt ödmjuk på sättet jag utrycker mig på. Jag ställer frågan först och kommer med förslag MEN detta tas så jääääävla fel. Hjälp?!?!?

Problemet är att två kollegor verkar ha bestämt sig för att de inte vill ha mig där. När jag säger att jag kan VISA ett enklare eller mer ergonomiskt sätt att göra något får jag svar som: "Nej nej nej, det där är bara mer jobb. Du gör det svårare än vad det redan är." ”Nej, vi har gjort såhär från början”

För några dagar sedan fick vi dessutom ett akut tillstånd under min intro. Jag märkte att mina kollegor vart stressade av situationen och gick in i ett chock tillstånd. Jag gick in och hjälpte till eftersom jag har erfarenhet från akutsjukvård och kände mig trygg i det. Jag tog alltså på mig ledarrollen och gav var och en av oss en uppgift och allt gick supersmidigt. Efteråt var flera kollegor väldigt tacksamma, och jag har fått höra att några till och med skrivit till chef och koordinator och bett dem ge mig fler pass och tycker verkligen om mig och jag känner likadant när det gäller dom. (Jag har själv valt att bara jobba timmar eftersom jag studerar).

Samtidigt verkar de här två personerna verkligen inte vilja ha kvar mig, just på grund av hur jag arbetar. Jag försöker inte vara besserwisser. Jag försöker bara jobba på ett sätt som känns säkert för både de boende och för min egen kropp. Men jag börjar undra om jag borde hålla tyst och anpassa mig, eller om det faktiskt är värt att stå på sig?

Hur hade ni gjort? Är det vanligt att man blir motarbetad när man kommer från sjukhus till äldreomsorgen?! Jag har pratat med koordinator om att få byta avdelning då jag vägrar att arbeta osund på det viset som de gör. Men nu har mina andra kollegor försökt att få mig att stanna kvar på den avledningen och försökt förklara att dessa två kvinnor bara är så i personligheten och att jag inte ska ta det personligt.

Det är så himla jobbigt, vet inte vad jag ska göra. Blir ledsen när jag inte får prata till punkt och blir avbruten jämnt. Jag är en jättekänslig tjej rent personlighetsmässigt och ödmjuk i själen, så jag klarar inte av att se boendena lida och behandlas illa bara för att två tanter inte orkar göra det lilla extra.

Har man inget snällt att säga på denna tråd, så snälla skippa att lägga en onödig kommentar här inne. Jag vill bara höra tankar, få råd om hur jag ska gå till väga och byta ett par ord.

Tack i förhand.

Jag behöver höra hur andra ser på det här.

Jag är 20 år, utbildad undersköterska och studerar vidare till ssk. Under sommaren jobbar jag extra på ett äldreboende, men i vanliga fall kommer jag från sjukhusmiljö, bland annat en akutavdelning.

Jag märker redan efter ett par pass att kulturen skiljer sig enormt. Jag försöker komma med förslag kring ergonomi, patientsäkerhet och arbetssätt som jag vet fungerar från sjukhuset. Inte för att "leka chef", utan för att jag själv inte kan jobba på ett sätt där ryggen håller på att gå sönder efter två pass. Självklart är jag ingen kärring som kommer med kritik, jag är extremt ödmjuk på sättet jag utrycker mig på. Jag ställer frågan först och kommer med förslag MEN detta tas så jääääävla fel. Hjälp?!?!?

Problemet är att två kollegor verkar ha bestämt sig för att de inte vill ha mig där. När jag säger att jag kan VISA ett enklare eller mer ergonomiskt sätt att göra något får jag svar som: "Nej nej nej, det där är bara mer jobb. Du gör det svårare än vad det redan är." ”Nej, vi har gjort såhär från början”

För några dagar sedan fick vi dessutom ett akut tillstånd under min intro. Jag märkte att mina kollegor vart stressade av situationen och gick in i ett chock tillstånd. Jag gick in och hjälpte till eftersom jag har erfarenhet från akutsjukvård och kände mig trygg i det. Jag tog alltså på mig ledarrollen och gav var och en av oss en uppgift och allt gick supersmidigt. Efteråt var flera kollegor väldigt tacksamma, och jag har fått höra att några till och med skrivit till chef och koordinator och bett dem ge mig fler pass och tycker verkligen om mig och jag känner likadant när det gäller dom. (Jag har själv valt att bara jobba timmar eftersom jag studerar).

Samtidigt verkar de här två personerna verkligen inte vilja ha kvar mig, just på grund av hur jag arbetar. Jag försöker inte vara besserwisser. Jag försöker bara jobba på ett sätt som känns säkert för både de boende och för min egen kropp. Men jag börjar undra om jag borde hålla tyst och anpassa mig, eller om det faktiskt är värt att stå på sig?

Hur hade ni gjort? Är det vanligt att man blir motarbetad när man kommer från sjukhus till äldreomsorgen?! Jag har pratat med koordinator om att få byta avdelning då jag vägrar att arbeta osund på det viset som de gör. Men nu har mina andra kollegor försökt att få mig att stanna kvar på den avledningen och försökt förklara att dessa två kvinnor bara är så i personligheten och att jag inte ska ta det personligt.

Det är så himla jobbigt, vet inte vad jag ska göra. Blir ledsen när jag inte får prata till punkt och blir avbruten jämnt. Jag är en jättekänslig tjej rent personlighetsmässigt och ödmjuk i själen, så jag klarar inte av att se boendena lida och behandlas illa bara för att två tanter inte orkar göra det lilla extra.

Har man inget snällt att säga på denna tråd, så snälla skippa att lägga en onödig kommentar här inne. Jag vill bara höra tankar, få råd om hur jag ska gå till väga och byta ett par ord.

Tack i förhand.

Du behöver nog lyssna av stämningen lite. Kanske har du poängterat lite för mycket att du "kommer från sjukhusmiljö" för att du typ har praktiserat där några månader. Du är undersköterska - precis som de undersköterskor du jobbar med. Men du verkar tycka att du är lite finare och bättre?