Ni som blev ihop me partner me barn sen innan. Ånger?

Är bara här för att påpeka hur otroligt dåligt du stavar. Sämsta rubriken i mannaminne. Men kan väl svara också när jag ändå är här. Hade absolut inte varit ett problem om jag gillat tjejen i övrigt. Barn är kul så länge som man är förberedd på att det blir mycket arbete men det får man igen tusenfallt.

Alla mina kompisar som gjorde så mår skit idag

Varför gör de inte slut istället för att må skit?

Jag tror de kör "Vita elefanten" en karl säger att han har investerat för mycket tid, pengar i kvinnan för att avsluta det hela. Han har ju tagit lån och köpt en bil till tjejen bara för att få ligga.

Tja har ni fått ångra det? Blev de jobbigare än va ni tänkt?

Om ja. Berätta va som blev jobbigt och om ni fortfarande är ihop

Det här är något som alltid förvånar mig med dessa kvinnor som blir tillsammans med, och får nya barn med, män som skiter i sina barn från förr. Eller går på deras lögner om att "jag ville träffa mina barn, men jag fick inte för deras mamma så jag gav upp". För så funkar det inte i Sverige sedan 1970-talet. Pappans rätt är så stark, ibland FÖR stark (tänk sådana fall där Tintin-fallet är toppen på isberget).

Även de mest olämpliga pappor får åtminstone umgängesrätt, ibland till och med obevakat umgänge trots att de redan varit våldsamma mot barnet alternativt utsatt det för sexuella övergrepp. Det har till och med varit vanligt (vet inte om det är det längre med vår nuvarande vettigare regering) att utlänningar som dömts för brott mot de egna barnen, har fått slippa utvisning FÖR BARNENS SKULL! För att det anses att umgänget är så viktigt, trots att barnen är livrädda för pappan och inte skulle önska något hellre än att han utvisades för gott.

Därför kan man vara säker på att en pappa som inte har någon kontakt med sina barn sedan förr antingen skiter i dem eller har gjort något MYCKET olämpligt mot dem. En sådan man ska inte avlas på mer.

Jag kan svara för en polare som blev tillsammans med en småbarnsmamma. Han var 26, hon var 23 och hade en femåring (!) som hon alltså fick under gymnasiet. Mamman var supertrevligt och de var tillsammans i drygt åtta år och funderade vidare på att utöka familjen. Pappan till barnet var helt ute ur bilden sedan länge och barnet var vitt och svenskt. Min kompis blir ju en fadersgestalt till barnet under denna tid. Sen tog förhållandet slut. Beskedet att förhållandet var slut var väntat då de av flera skäl glidit isär under en längre period, och deras arbeten mot att förbättra relationen gick helt enkelt inte. Trots en så pass lång relation hade han inga konstigheter med att komma över henne, men problemet var att släppa dottern. Han hade ju blivit en fadersfigur åt henne och anammat den rollen helt. Nu förberedde han sig för att aldrig mer se henne igen.

Det var förstås traumatiskt för dottern också, och de hade väl kommit överens om att de träffas någon gång ibland, men rent krasst vet jag inte om detta har en positiv inverkan på min vän. Vi vill ju att han bara ska kunna gå vidare, men med barn med i bilden så är det ju inte bara att göra. Det blir ju svårt, och hur i helsike skulle han kunna förklara denna relation om/ när han börjar dejta i framtiden.

Det snackas ofta om mammans roll i att introducera en reko kille till barnet, vilket förstås till 100% är befogat. Men denna del av historian pratas det inte om speciellt mycket.

Dejtade en 3 barnsmamma. Mitt blodtryck ökade med typ 10 punkter.

Ain't doing that again.

Nu är det ENDAST barnfria kvinnor. Skulle inte röra en kvinna med barn med en tång. Det får simpsen och White Knights göra.