Citat:
Ursprungligen postat av
MrFold
Det spelar väl ingen roll om erbjudandet var oskäligt, det fanns ju inga andra lediga tjänster på närmare håll som hon hade kunnat ta? Vikariaten undantagna då. Men där finns ju tydligen en inspelning där det framgår att Petra inte propsat på att omplaceras till ett sånt. Kanske för att hon förstod att regionen då hade haft möjlighet att sparka henne efter vikariatets utgång.
Observera att frågan om saklig grund och omplaceringserbjudandet är skilda från varandra. Hade rätten funnit att det inte förelåg saklig grund för uppsägning hade det ju inte spelat någon roll att Petra inte accepterade omplaceringen.
Det kan ha varit oskäligt i det fall att kärandens påstående stämmer gällande att det fanns andra anställningar som hon ej erbjöds. Rätten har valt att skriva domskälen så som att- om arbetsgivaren säger att det inte fanns andra tjänster just då, då är det på det viset. (Parafraserat.)
Så till syvende och sist, så kokar det ner i om rätten gör rätt som litar så blint på arbetsgivarens utsaga i det fallet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Donner123
Verkar mer som hon har missat att även om det förekommer missförhållanden och kränkningar ger det inget frikort att själv bete sig hur som helst.
Det finns i och för sig bland annat en AD-dom som menar på att man till exempel kan se förmildrande på enstaka känsloutbrott om de har skett i en hårt pressad situation. (Dom nr 78/11
Mål nr B 17/10)
"
I fråga om kränkande uttalanden från S.R:s sida har det blivit utrett att han
har fällt de yttranden som stiftet har angett. Det enda yttrande som till sin
innebörd måste betraktas som allvarligt är det som fälldes vid ett sammanträffande med E.H. och T.L. i augusti 2007 sedan stiftet hade varslat
S.R. om avskedande. Vid bedömningen av S.R:s handlande måste emellertid
beaktas dels att det är förståeligt att han i denna situation inte var helt i
balans, dels att yttrandet fälldes i en mycket begränsad krets personer. "
Vilket i det fallet gällde ett avsked, med andra ord snäppet allvarligare än en uppsägning på grund av personliga skäl.
Precis som att det inom straffrätten tas viss hänsyn till om en person som är åtalad för misshandel har blivit starkt och med uppsåt provocerad i direkt anslutning till att misshandeln ägde rum. (Något mildare påföljd är då inte helt ovanligt.)
Att tingsrätten skriver domskälen så pass enögt som de gör i fallet med Petras mål, det är inte speciellt vanligt förekommande så vitt jag vet. Civilrättsliga domar brukar vara mer seriöst utformade än vad den här är.
De duckar i princip helt och hållet all form av vittnesmål ifrån kollegor som är till stöd för Petra.
Vilket rätten gör direkt fel i enligt mig. Oavsett till vems favör man dömer, så ska det inte se ut på det viset.
