Citat:
Ursprungligen postat av
Patoxen
Då ber jag om ursäkt, jag förstod inte att det var din fråga. Personen som utsattes för detta är en anhörig till mig som jag fick köra in till akutpsykiatrin efter kontakten med Sara. Vissa av deras meddelanden till varandra har jag sett med egna ögon och vissa har min anhöriga skickat till mig.
Jag beklagar verkligen det som din bekanta har fått gå igenom. Dels det fruktansvärda hon utsattes för av en man, men också att hon därefter hamnade i ett sammanhang kring Dumpen.
Jag hoppas uppriktigt att hon får det stöd, den trygghet och den hjälp hon faktiskt behöver och förtjänar.
Det är tyvärr just sådana här situationer som gör hela frågan så obehaglig. När människor utan vare sig relevant utbildning, professionell kompetens eller djupare förståelse för trauma ger sig in och agerar som om de besitter svaren på extremt komplexa mänskliga problem, då finns det en uppenbar risk att skadan snarare förvärras än minskar.
Och det är nog också det många följare inte riktigt förstår. Att den här typen av situationer inte bara kan hända, de händer.
Jag kan samtidigt förstå varför en människa som varit med om svåra övergrepp eller trauma kan dras till det budskap Dumpen förmedlar. Det är inte konstigt. De uttrycker sig ofta med en självsäkerhet och en moralisk tvärsäkerhet som lätt kan inge känslan av att här finns människor som förstår, människor som tar saken på allvar och människor som faktiskt kan hjälpa.
Problemet är att den bilden inte alltid håller när man tittar närmare.
Dumpen kan ge intryck av stor förståelse för trauma, utsatthet och psykisk belastning. Men mycket av det som framkommer i praktiken tyder snarare på motsatsen.
Jag har själv haft kontakt med anhöriga som berättat om hur de blivit bemötta. Hur snabbt tonen förändras när de inte förväntas spela den roll som Dumpen eller följarna vill att de ska spela. När de inte vill gå all in, inte vill anpassa sig efter narrativet eller inte delar samma svartvita bild av situationen.
Det som återkommer gång på gång är just tunnelseendet. Allt kretsar kring ett enda fokus. Ett enda mål. Ett enda monster som ska bekämpas. I ett sådant synsätt finns det väldigt lite utrymme för nyanser, komplexitet eller för de människor som hamnar i vägen för berättelsen. Man ser målet, men man slutar se allt runt omkring. Det är där det blir farligt.
När människor slutar se helheten blir det också lätt att förbise den skada som uppstår vid sidan av. Anhöriga som bryts ned. Familjer som splittras. Barn som får leva med skam, rädsla och social utsatthet. Det blir osynliga konsekvenser, inte för att de inte finns, utan för att ingen tittar åt det hållet.
Det blir väldigt tydligt i situationer som den med din anhöriga.
När någon som redan bär på ett så pass allvarligt trauma blir bemött, då blottas också ganska snabbt hur begränsad förståelsen faktiskt är. Om man på allvar tror att sådant hjälper en människa som redan är skadad av svåra upplevelser, då visar det snarare på en bristande insikt i hur trauma fungerar.
Trauma fungerar sällan så enkelt som vissa verkar vilja tro. Människor som varit med om svåra övergrepp eller djupa kriser behöver i regel trygghet, stabilitet, respekt och ett bemötande som präglas av lyhördhet. Inte press. Inte tunnelseende. Och definitivt inte att bli inskjuten i ett färdigt narrativ där någon annan redan bestämt vad som är bäst för dem.
När människor utan rätt kompetens börjar hantera extremt känsliga situationer utifrån egen övertygelse snarare än kunskap, då riskerar man att orsaka mer skada. Det räcker inte med att vilja väl. Goda intentioner är ingen garanti för goda resultat.
I din anhörigas fall blir det smärtsamt tydligt.
Det handlar inte längre om teorier eller principdiskussioner. Det handlar om en verklig människa med verkliga erfarenheter, verkligt trauma och verkliga konsekvenser. Och när den personen bemöts på ett sätt som snarare riskerar att förstärka skadan än lindra den, då säger det ganska mycket om bristerna i hela förhållningssättet.
I slutändan avslöjas förståelse inte av vad människor säger om trauma. Utan av hur de faktiskt behandlar traumatiserade människor.