Vi lever i Satans värld

Fast det vet du ju inte.



Fast det vet du ju inte.



Fast det vet du ju inte.



Så tråkigt, att aldrig behöva kämpa för något. Så meningslöst.



Fast det vet du ju inte.



Fatta detta. För att uppfatta något öht krävs skillnader (utan varmt finns inte kallt tex) ett heroinrus som pågår i evighet blir ett normaltillstånd. Man söker ett rus för att man vill lämna normaltillståndet och uppleva något annat. Om ett rus pågår för evigt finns inget normaltillstånd att lämna.





Det kan du tänka dig alltså. Allt för att behålla drömmen om ett perfekt himmelrike.

Det är inte samma sak som att ha avlidit och gått igenom process med att lämna köttet.

Du har bara varit ensam, i denna världen.

Kristus tillåter inte att djävulen styr och ställer överallt.

Döden sker kontinuerligt i dig, köttet lämnar dig, en process av celldöd…. och förnyelse, återuppståndelse, kan man tänka

Ska säga till dig att varenda själ som vandrar vidare efter döden är likadan.

Tvärtom. Vi har blivit allt bättre på att uppfylla kristendomens kallelse att bygga Guds rike redan här på jorden, och att visa omsorg om vår nästa, hjälpa fattiga och sjuka, skydda barn och flyktingar, visa internationell solidaritet och minskar lidandet i världen. Världen har blivit allt bättre sedan andra världskriget enligt offentlig statistik. Extrem fattigdom, svält, barnadödlighet och slaveri har minskat enormt. Människor lever längre, fler får utbildning och fler har tillgång till sjukvård än någonsin tidigare. Samhällen präglade av kristna värderingar har lyckats bättre att bygga det goda samhället än tidigare generationer. Sjukhus, skolor, universitet, välgörenhetsorganisationer, mänskliga rättigheter, flyktinghjälp och sociala skyddsnät har till stor del vuxit fram i samhällen som präglats av kristna idéer om alla människors lika värde.

Jesus talar om att bedöma trädet på dess frukt. Om frukten är att färre lider och att fler människor får möjlighet till ett värdigt liv, då är det svårt att hävda att allt bara blivit sämre. Hög utbildningsnivå, välstånd och frihet har visserligen gjort att många övergett tron, men många kristna värderingar har levt kvar och frukten har hittills varit god efter ww2.

Det betyder inte att ondskan är besegrad. Två världskrig, Förintelsen, folkmord och andra katastrofer visar hur djupt människans ondska kan gå. Kristendomen uppmanar till pacifism, och krigen minskade länge efter andra världskriget men har ökat något de senaste åren. Främst på grund av nationalism och proxykrig mellan stormakter. I många länder ökar den psykiska ohälsan, kanske därför att många inte längre umgås i familjer, föreningar och församlingar utan lever mer ensamma. Barnafödandet minskar. Förvaltarskapstanken – Bibelns uppmaning att vårda skapelsen – har vi inte alltid följt, utan både den biologiska mångfalden och klimatet är hotade.

Okej, även om utvecklingen efter andra världskriget varit enormt positiv kan den plötsligt vända. Historiskt har många civilisationer genomgått perioder av uppgång och nedgång. Det område där forskningsläget tydligast varnar för stora framtida risker är klimatförändringarna. AI har hittills varit etisk och samhällsnyttig, men ingen vet säkert om AI kan leda till katasrtof för arbetsmarknad, ekonomi och samhälle.

Kyrkor har spridit många felaktiga domedagsprofetior genom historien. Samtidigt behövs människor som varnar för risker så att vi kan agera i tid och undvika katastrofer. Utvecklingen skulle kunna fortsätta åt rätt håll om fler kristna engagerade sig för fred, klimatansvar, social rättvisa och starkare gemenskaper i familjer, föreningar och kyrkor. Om särskilt Kina och USA plötsligt skulle minska sina CO2-utsläpp så finns fortfarande en chans att hindra klimatkatastrofen.

Men om en kollaps kommer är det inte ett bevis för att allt gott vi åstadkommit de varit meningslöst. Tvärtom visar de senaste 80 åren att människor faktiskt kan göra världen mer barmhärtig, mer rättvis och mindre fylld av lidande, och fter nästa katastrof kan vi förbättra världen ändå mer. Det ligger betydligt närmare Jesu kallelse än att hoppas på sammanbrott och undergång.

Säg att Kristus inte tillåter djävulen gå över gränsen.
Men vi befinner oss på jorden nere i trafiken av folk.

Går du över gränsen kommer odjuret att lägga märke till dig.
Vem av alla människor vill egentligen ha djävulens märke på sig.

Hemsökt och besvärad av ockulta fenomen är inte rätt väg att gå..

En civilisationskollaps nu blir det värsta någonsin för alla. Det enda som vore värre är en civilisationskollaps när vi har blivit än fler på jorden. Ingenting att hoppas på.

Enligt vissa procentuella beräkningar har det blivit bättre men framstegen bygger på fossila bränslen (diagram). Och även om materiellt välstånd både är bra och dåligt så är ett jämlikt välfärdssamhälle inte vad budskapet handlar om. Tvärtom!

Ondskan i världen kan inte reformeras bort utan vi kommer närmare slutet för varje dag. Vad Gud vill är att vi ska bry oss om varandra, inte att överlåta kärleken till institutioner. Det budskap som Jesus kom till världen med kan rädda människor från att bli monster i en tid av global svält. Bara den som tror på budskapet kan undgå att dras med i förfallet.

Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas. — Johannes 12:31

Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma. Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad. — Matteus 24:21-22

Det är rimliga argument, men de förutsätter att det ständigt finns ett objekt för begäret. Någonting att vilja göra, någonting att erhålla, någonting att förstå, någonting att sträva efter.

Men om detta skalas bort, om individen faktiskt frigörs från behovet av objekt, mål och önskningar, återstår något betydligt mer fundamentalt. Då konfronteras medvetandet med sig självt, utan distraktioner och utan riktning.

I den avmaskeringen upphör inte medvetenhet

Och där finns ett problem. Om medvetandet består för evigt, medan allt annat förlorar sin betydelse, blir det inte längre begären vi är fängslade av. Vi blir fängslade i själva medvetandet.

Evigheten framstår då inte som oändlig frihet, utan som ett oändligt varande utan möjlighet att upphöra.

Men kan man välja omedvetenhet, att det är möjligt... då är det lösningen.

Ja, men i det här fallet är det ganska enkelt. Någonting som du och jag delar, oavsett vad vi tänker, tycker eller värderar, är att vi båda befinner oss i ett tillstånd av medvetenhet.

Våra uppfattningar kan skilja sig åt. Våra erfarenheter kan vara olika. Våra värderingar kan stå i direkt konflikt med varandra. Att försöka överblicka hela denna absurda variation, att träda in i en fullständig förståelse av alla perspektiv, erfarenheter och övertygelser, är i praktiken ett ogreppbart projekt.

Men innan vi är överens eller oense om någonting delar vi redan samma grundläggande faktum: medvetenhet.

Jag har inga problem med att det alltid kommer att finnas en ny dag i en värld utan förtryck och nöd.