Jag har länge drömt om att testamentera min förmögenhet till en stiftelse var jobb det är att investera pengarna och portionera ut avkastningen till mina efterlevande.
Idag berättade min kollega från mellanöstern hur hans släkt ägde sina tillgångar gemensamt och hjälpte varandra i svåra tider, generation efter generation. Jag tyckte det var en fin tanke och speglade vad jag vill uppnå med min stiftelse. Kollegan var förfärad över hur man i Sverige såg sina tillgångar som sina egna och inte delade med sig till sina efterlevande, utan att "efterkrigsgenerationen" exempelvis kunde belåna sina hus i takt med värdestegringen för att festa upp pengarna och inte lämna ett öre efter sig i arv.
Tyvärr var två narcissistiskt lagda kollegor med på diskussionen och de fattade inte överhuvud taget vad min kollega menade, utan avfärdade det med att det måste vara något med hans kultur och att man får resa för, festa upp eller köpa lyxbilar för de pengar man förvaltar hur mycket man vill.
Min egen inställning är att för pengar man tjänat själv om man börjat med två tomma händer så får man givetvis göra precis vad man vill. Har man dock fått hjälp av sina egna föräldrar med lägenhet, körkort och så vidare bör man visa samma ynnest till sina barn och ge dem samma hjälp enligt "pay it forward" principen och pengar man själv inte arbetat för utan ärvt bör användas till vettiga saker och inte lyxkonsumtion.
Narcissisterna menade dock att de hade rätt att göra precis vad de ville med tillgångar de disponerade och som några exempel som kom upp i diskussionen skulle de kunna sälja en gård som funnits i släktens ägo i hundratals år och sedan slösa bort pengarna på sig själva, med motiveringen att när de sedan en dag är borta bryr de sig inte om vad som händer. De skulle också kunna sälja ett familjeföretag som försörjde andra familjemedlemmar och bara dra med pengarna.
Min kollega från mellanöstern blev givetvis förskräckt, för i hans hemland där staten är svag skulle ett sådant beteende innebära att hela släkten dog svältdöden eller i princip tvingades till slavarbete och det skulle räcka med att en enda narcissist som mina kollegor fick bestämmanderätt över släktens tillgångar för att rasera det som tagit generationer att bygga upp.
Jag blev också förskräckt, för risken finns att det jag bygger upp nu kan raseras även efter hundratals år om ett enda ruttet äpple växer fram på släktträdet som tror att mitt arv är deras att göra vad de vill med. Jag vill därför starta en stiftelse som under tusentals år förvaltar mitt arv, får det att växa och portionerar ut det i lagom doser till mina efterlevande, ger dem guldkant på tillvaron och låter dem ta genvägar i livet. Pengarna ska portioneras ut enligt ett belöningssystem där man får en fast summa om man exempelvis tar examen, får barn eller som bonus i form av en viss procent på den egenintjänade lönen så man motiveras till att utbilda sig, arbeta hårt och leva ett hälsosamt familjeliv utan att man ska känna sig begränsad av brist på pengar eller tid.
Det är otroligt viktigt att den släkting som börjar prata om att spendera stiftelsens pengar på knark, sportbilar och Rolexklockor inte ska kunna röra stiftelsens bastillgångar, utan ingen ska få mer än sin beskärda del. I händelse att släkten dör ut ska de sista överlevande barnlösa släktingarna inte kunna få ut tillgångarna, utan de ska då gå vidare till välgörenhet som stipendier till konstnärer och liknande.
Jag vill gärna veta lite hur det går till när man skapar en stiftelse och hur man "programmerar" den till att stuva runt i sina tillgångar beroende på olika utfall. Målet är som sagt att stiftelsen ska finnas i evinnerlig tid och med ränta på ränta effekten är målet att den så småningom efter några hundra år kommer innehålla många miljarder i dagens penningvärde och försörja tusentals släktingar. Det ska finnas en spärr så att max en viss procent av stiftelsens tillgångar kan betalas ut varje år, så att tillgångarna alltid växer och inte kan ta slut. Måste man skapa stiftelsen medan man fortfarande är i livet, eller kan det ske efter ens död genom ett testamente?
Jag även höra lite om vad ni tycker om min ide. Särskilt från personer som gärna hade fått en stor summa pengar i handen och spenderat den på skit och tycker att jag är en gniden snåljåp, så att jag kan stärkas i mitt beslut. Jag inser att ekonomiskt sinnelag är en sällsynt gåva, för annars hade alla släkter grundat liknande stiftelser och vi hade alla varit rika och välmående med "fuck off kapital" utan att behöva slava på ett heltidsjobb till 70 års pensionsålder innan man får möjlighet till att njuta av livet.
Innan någon som inte läst trådstarten ordentligt kommenterar att jag ska tjäna mina egna pengar och inte förvänta sig att leva på mina föräldrars arv kan jag säga att alla mina pengar som jag disponerar just nu har jag tjänat själv och det gäller också alla pengar som ska in i stiftelsen, så jag själv kommer inte på något sätt bli ekonomiskt berikad av stiftelsen utan den är endast skapad för andra. Jag själv lever som en hemlös där jag går klädd i trasiga kläder och kör skrotbilar.
Idag berättade min kollega från mellanöstern hur hans släkt ägde sina tillgångar gemensamt och hjälpte varandra i svåra tider, generation efter generation. Jag tyckte det var en fin tanke och speglade vad jag vill uppnå med min stiftelse. Kollegan var förfärad över hur man i Sverige såg sina tillgångar som sina egna och inte delade med sig till sina efterlevande, utan att "efterkrigsgenerationen" exempelvis kunde belåna sina hus i takt med värdestegringen för att festa upp pengarna och inte lämna ett öre efter sig i arv.
Tyvärr var två narcissistiskt lagda kollegor med på diskussionen och de fattade inte överhuvud taget vad min kollega menade, utan avfärdade det med att det måste vara något med hans kultur och att man får resa för, festa upp eller köpa lyxbilar för de pengar man förvaltar hur mycket man vill.
Min egen inställning är att för pengar man tjänat själv om man börjat med två tomma händer så får man givetvis göra precis vad man vill. Har man dock fått hjälp av sina egna föräldrar med lägenhet, körkort och så vidare bör man visa samma ynnest till sina barn och ge dem samma hjälp enligt "pay it forward" principen och pengar man själv inte arbetat för utan ärvt bör användas till vettiga saker och inte lyxkonsumtion.
Narcissisterna menade dock att de hade rätt att göra precis vad de ville med tillgångar de disponerade och som några exempel som kom upp i diskussionen skulle de kunna sälja en gård som funnits i släktens ägo i hundratals år och sedan slösa bort pengarna på sig själva, med motiveringen att när de sedan en dag är borta bryr de sig inte om vad som händer. De skulle också kunna sälja ett familjeföretag som försörjde andra familjemedlemmar och bara dra med pengarna.
Min kollega från mellanöstern blev givetvis förskräckt, för i hans hemland där staten är svag skulle ett sådant beteende innebära att hela släkten dog svältdöden eller i princip tvingades till slavarbete och det skulle räcka med att en enda narcissist som mina kollegor fick bestämmanderätt över släktens tillgångar för att rasera det som tagit generationer att bygga upp.
Jag blev också förskräckt, för risken finns att det jag bygger upp nu kan raseras även efter hundratals år om ett enda ruttet äpple växer fram på släktträdet som tror att mitt arv är deras att göra vad de vill med. Jag vill därför starta en stiftelse som under tusentals år förvaltar mitt arv, får det att växa och portionerar ut det i lagom doser till mina efterlevande, ger dem guldkant på tillvaron och låter dem ta genvägar i livet. Pengarna ska portioneras ut enligt ett belöningssystem där man får en fast summa om man exempelvis tar examen, får barn eller som bonus i form av en viss procent på den egenintjänade lönen så man motiveras till att utbilda sig, arbeta hårt och leva ett hälsosamt familjeliv utan att man ska känna sig begränsad av brist på pengar eller tid.
Det är otroligt viktigt att den släkting som börjar prata om att spendera stiftelsens pengar på knark, sportbilar och Rolexklockor inte ska kunna röra stiftelsens bastillgångar, utan ingen ska få mer än sin beskärda del. I händelse att släkten dör ut ska de sista överlevande barnlösa släktingarna inte kunna få ut tillgångarna, utan de ska då gå vidare till välgörenhet som stipendier till konstnärer och liknande.
Jag vill gärna veta lite hur det går till när man skapar en stiftelse och hur man "programmerar" den till att stuva runt i sina tillgångar beroende på olika utfall. Målet är som sagt att stiftelsen ska finnas i evinnerlig tid och med ränta på ränta effekten är målet att den så småningom efter några hundra år kommer innehålla många miljarder i dagens penningvärde och försörja tusentals släktingar. Det ska finnas en spärr så att max en viss procent av stiftelsens tillgångar kan betalas ut varje år, så att tillgångarna alltid växer och inte kan ta slut. Måste man skapa stiftelsen medan man fortfarande är i livet, eller kan det ske efter ens död genom ett testamente?
Jag även höra lite om vad ni tycker om min ide. Särskilt från personer som gärna hade fått en stor summa pengar i handen och spenderat den på skit och tycker att jag är en gniden snåljåp, så att jag kan stärkas i mitt beslut. Jag inser att ekonomiskt sinnelag är en sällsynt gåva, för annars hade alla släkter grundat liknande stiftelser och vi hade alla varit rika och välmående med "fuck off kapital" utan att behöva slava på ett heltidsjobb till 70 års pensionsålder innan man får möjlighet till att njuta av livet.
Innan någon som inte läst trådstarten ordentligt kommenterar att jag ska tjäna mina egna pengar och inte förvänta sig att leva på mina föräldrars arv kan jag säga att alla mina pengar som jag disponerar just nu har jag tjänat själv och det gäller också alla pengar som ska in i stiftelsen, så jag själv kommer inte på något sätt bli ekonomiskt berikad av stiftelsen utan den är endast skapad för andra. Jag själv lever som en hemlös där jag går klädd i trasiga kläder och kör skrotbilar.
