Citat:
Ursprungligen postat av
Takanashi
Det blir ganska tydligt att vissa människor egentligen inte är intresserade av att diskutera sakfrågan överhuvudtaget. Det handlar snarare om att trolla, provocera och styra samtalet bort från kärnfrågan så fort diskussionen nämner något obekvämt. Man kastar in märkliga sidospår, irrelevanta jämförelser eller påståenden som egentligen inte tillför någonting, annat än att flytta fokus från det som faktiskt diskuteras.
Det är svårt att inte lägga märke till ett annat återkommande mönster också. Rädslan för att faktiskt komma med riktiga argument eller konkreta fakta.
Väldigt mycket av resonemangen vilar på formuleringar som, jag tror, det är sannolikt, troligen eller förmodligen. Det är ord som är försiktiga, som i praktiken ofta fungerar som en bekväm reträttväg.
Problemet är att de här antagandena nästan aldrig backas upp med något faktiskt underlag. Det presenteras inga tydliga belägg, inga fakta som håller för granskning och inga resonemang som vilar på mer än personliga antaganden. Anledningen till att man sällan går längre än så är nog ganska enkel.
Man vet innerst inne att det man påstår med stor sannolikhet inte håller om det granskas ordentligt. Därför blir det tryggare att hålla sig till ord som troligen, förmodligen och sannolikt. Då kan man alltid backa undan senare. Man har ju tekniskt sett inte påstått något med säkerhet. Man har bara antytt, spekulerat och hoppats.
Det fyller ofta en psykologisk funktion. Om man investerat mycket av sin övertygelse i en viss berättelse, särskilt en där man ser sig själv stå på den goda sidan, då blir det också viktigt att skydda den berättelsen från sådant som skaver.
När obekväma fakta dyker upp, exempelvis om sidoskador, negativa konsekvenser eller människor som faktiskt far illa, uppstår en kognitiv konflikt. Antingen måste man omvärdera sin ståndpunkt, eller så måste man hitta sätt att rättfärdiga det som sker.
För många blir det senare betydligt enklare. Då börjar man övertyga sig själv om att det förmodligen inte är så illa. Att det troligen hjälper mer än det skadar. Att de negativa konsekvenserna är överdrivna eller marginella. Inte för att man vet att det är sant, utan för att man måste tro att det är sant. Utan det blir det betydligt svårare att leva med alla de sidoskador som faktiskt sker.
Det är där problemet ligger som djupast. Inte i bristen på argument, utan i behovet av att hålla fast vid en berättelse så starkt att även verkligheten måste böjas för att passa in i den.