Citat:
Ursprungligen postat av
JagheterHenrik
Jag har full förståelse för att de flesta människor inte vill lämna sitt pick och pack för att resa och slåss det man ändå tror på. Det är fullt förståeligt. Däremot finns det nästan alltid undantag. Drygt hundra svenskar åkte ner frivilligt och slogs för Nazityskland. Drygt hundra svenskar har stridit för Ukraina. Och flera hundra svenskar slogs för det starkt fördömda ISIS. Men inte en enda har åkt ner och slagits för Palestina sedan 1948. Och detta trots att Palestinarörelsen är en av de största aktivistgtupperna i Sverige och att det verkar finnas ett massivt stöd för Palestina.
Vad beror detta på?
Stämmer verkligen detta påståendet för det första?
Ibtressant frågeställning dock.
Det känns som att det finns något slags gräns där det blir för mycket misär och för liten chans att påverka något via våldsanvändning att omvärlden uteslutande väljer att lägga tid och energi på humanitära insatser. Samma sak med Darfur/Sydsudan exempelvis. Väldigt svårt att se att några svenskar åkt ner och stridit. Rwanda osv. Finns fler.
Den humanitära delen har svenskar i allra högsta grad bidragit till.
Sen kan jag tänka mig att vissa svenskar har tjänstgjort inom UNWRA.
