Vid vilken ålder hos kvinnor blir det svårt att träffa nån för nåt seriöst?

Å det spås att riktåldern kommer att höjas än mer.. I framtiden kommer nog dagens ungdomar få vänja sig med att jobbarkompisar dör, kanske ibland på jobbet. En brutal konsekvens av vår demografi.

Minns när man var typ 25, var få tjejer man tyckte var fin då. Men ser jag idag objektivt på tjejer i den åldern, jamen då ser de flesta bra ut och kan nästan tycka synd om deras dåliga självkänsla att inte duga. Kanske har det i alla tider varit så, men jag är rätt säker på att soc.medier och influencers har spätt på det under senare tid. Psykisk ohälsa hos unga kvinnor har ökat.

Din text påminner mig om att jag måste fortsätta min jakt på alla borttappade delar till mitt flyggskepp.
Men däremellan ska jag ju även hinna med att försvara några aliens
No stress..

Jag säger som med allt annat - det är en del av livet. Men ja, ett fruktansvärt möte till mötes. Och inget någon vill uppleva.

Många unga glömmer bort eller blundar för filterna.
Det kan börja med ett intresse men som sen slutar i ångest. Själv har jag nog klarat mig lindrigt från den biten då jag saknat intresse för den typen av content. Jag tittar mest på humor, trams och konst.

Intressant tråd.

Är själv man 38 år och dejtat lite 35 åringar.

Blir väldigt svårt eftersom det underförstått är tidspress...förstår hur du menar och känner att jag snart lägger ner, vill ju inte göra en person gravid som man inte känner bra vilket tar år?

Ja vid 70+ är det väl när kvinnor packar väskorna och reser ner till Gambia. Om de alltså inte är färdiga med karlar tills dess vill säga.

35+ vill man ha ungar så är det typ kört.

Var träffar du dejterna? På nätet verkar det vara hur lugnt som helst för kvinnor som är 35+. Det är typ party, vänninor och YOLO som gäller.

TS har nog problem med kvinnor överlag som väljer bort män frivilligt. Har kvinnliga vänner i den åldern. Och uppåt. Alla har gemensamt att dom lever frivilligt som singlar och en majoritet är frivilligt barnfria. 22% av kvinnor vill inte ha barn vd mäns 8%. Det Uppsala universitet sett i sin senaste forskning är att allt färre kvinnor vill ha barn. Sedan beror det på diverse olika orsaker.

Det intressanta är varför du som både har partner och barn. Är så intresserad av dessa kvinnors liv? Något slags kontrollbehov? Och begär att understryka att dessa kvinnor ska känna sig så förbrukade. Du verkar ha en härlig kvinnosyn. Din partner kan ju i alla fall inte ha haft allt för höga förväntningar när hon valde dig. Fy fan alltså. Det mest komiska är väl att du är så intresserad av deras liv. Medans dessa kvinnor med största sannolikhet är dom som passerar dig ute, utan att ens titta på dig. Och inte har någon tanke över för att fundera på upptagna män. Ibland är manssläktet bra patetiskt.

Du behöver dessutom inte oroa dig. Kvinnor som vill ha barn kommet knappast välja en man som redan har barn och är förbrukad. Varför skulle dom nöja sig med att vara andra hands val? När dom kan uppleva det med en man som själv inte upplevt det?

För övrigt är gifta, upptagna män och ensamstående pappor inte speciellt intressanta för kvinnor överlag. Möjligt att du kan fiska upp någon ensamstående mamma med barn. Man får dejta efter sin egen nivå som det heter. Folk med barn passar dessutom bäst med att dejta folk med barn.

Det är ju precis tvärtom! En gift man med karriär och familj är väl om något en kvalitetsstämpel på att han duger och är en högstatusman. Och i den kvinnliga sexuella konkurrensen så är det helt accepterat att stjäla en upptagen man. Hypergamin är deras järnlag, att beteendet är amoraliskt struntar de i.

Man läser varje dag här på Flashback hur män som gått från singlar till harmoniska familjefäder plötsligt till deras egen förvåning överöses av inviter och drunknar i fitta, efter att fram till dess behandlats som luft av kvinnor. Du kan ju inte vara obekant med fenomenet?

Det är ungefär lika troligt som alla dom män här som påstår dom är 10-poängare men ändå aldrig lyckas intressera en kvinna…

Talar nu inte av egen erfarenhet då jag är ogift, men logiken är ju kristallklar: tänkt dig en vanlig Svensson kille som har det lite trögt på brudfronten, han har mest manliga kompisar och är lite av en grå mus eller nördtyp. Sedan mitt i allt så lyckas han träffa en skapligt snygg tjej, de blir ihop.

Han tar examen, de blir sambor, skaffar barn. de köper hus samtidigt som karriären tar fart, han har en meningsfull fritid, kanske han sysslar med klättring eller vad som helst. Han TRIVS med livet, han har hittar rätt, utstrålar stork*kslugn, lycka och stabilitet. Ekonomin är god.

Du kan ju inte vara så dum och naiv att du tror att kvinnors fittor skrumpnar ihop som ett gammalt, torkat fikon när de ställs inför en man som STORMTRIVS med livet, han har hittar rätt, är givmild, god och snäll, utstrålar stork*kslugn, verkligen radierar lycka och stabilitet med god ekonomi. Har han dessutom någon slags social status och ett gott anseende bland den lokala allmänheten samt bra fysisk form så kommer skamlösa amoraliska kvinnor att försöka stjäla honom. De flesta kvinnor ser honom som lovligt byte. Vet du inte hur kvinnlig hypergami och intrasexuell konkurrens fungerar?

Mannen är betydligt attraktivare som välbevarad, ekonomiskt stabil 45-åring än han var som goonande utfattig 23-åring på KTH som gamear WoW nätterna igenom. Man ska vara bra djupt i black pill-träsket om man inbillar sig att "face value" och annat skräp är ristat i sten Och att någon objektivt kan vara en 5:a och så vidare. Det fattar väl alla?

Neil Strauss sa en jävligt bra sak i en intervju när han blev tillfrågade om han höll med om att makt, pengar, status och utseende är avgörande för att vara framgångsrik hos kvinnorna. Han svarade att det där är ett manligt feltänk. HELT avgörande är att man ska utstråla att man förtjänar dessa attribut, jobba med sin personlighet, självkänsla och självförtroende. I det avseendet är kvinnor likadana som små barn, otroligt lättlurade.

Mer attraktiv som betacuck, ja.
Om man spenderade sin ungdoms dagar med annat än att runka på KTH och dylikt är det definitivt inte bättre med åren.

Nu tänkte jag mer om man har andra värderingar, ambitioner och annan syn på livet än en lagerarbetare eller snickare i Finspång som livet peakar för i 25-års åldern.