Har nån högre upp på ert jobb varit kall och fått dig att känna dig obetydlig?

Minns fortfarande mitt förra jobb på översättningsfiema där jag började som grafiker/layoutare av översatt material.

När vi blev uppköpta så var ju de nya, utländska ägarna så klart nyfikna över våra rutiner och flög till oss för att få se hur vi jobbade.

Jag blev tilldelad att visa en herre hur hela vårt InDesign-flöde gick till, och jag har nog aldrig känt nog som en så obetydlig kugge i hjulet.

Till mig kommer han med ett helt neutralt ansiktsuttryck, säger inte ens hej, med ett block i handen och säger "show me indesign". Jag blir ju genast osäker pga hans ton men jag börjar gå igenom.

Under hela genomgången där jsg försöker vara glad, skämta lite med honom, fråga hur det är i landet han kommer ifrån så visar han noll intresse och get väldigt korta svar. Han vill bara skriva ner saker samtidigt som jag jobbar.

Sen när vi är klara så frågar jag om han är nöjd, om allt såg bra ut och om han kanske tänkte utforska vår stad efter jobbet eftersom det var högsommar. Han sa ingenting mer än "thanks" och gick iväg.

Jag har nog aldrig känt mig så ointressant och obetydlig som person som då. Lyckligtvis har det varit den absolut enda gången det har hänt.

Har ni varit med om något liknande på jobbet, där nån högre upp visar noll intresse i personen och enbart siffran och inte ens låtsas bry sig?

Du fick en autist på halsen, inget mer..

Får Christian Wolff vibbar som spelas av Ben Affleck i filmen the Accountant.

Du fick en konsult som har uppgift att dokumentera verksamheten bland de anställda och som inte hade en susning om vilka processer ni har i firman. Det du sade var obegripligt för honom, därför det nollställda ansiktet.

Hur vet du det? TS var där och kunde förmodligen känna energin. Allt handlar inte om ord dock låter det lite autistisk när du säger de jag håller med där faktiskt.

Nej, är svaret på frågan, de jag jobbat med har alla haft självbevarelsedrift. Fast ärligt, väntar du dig att den här okände "herren" utsänd av de nya ägarna ska sitta och skämta, skratta med dig och berätta om sitt land? Han var ju där för att göra ett jobb varken mer eller mindre, och inte för att visa att han var ett socialt geni. Tror att folk här i Sverige lägger alltför stor vikt vid det sociala, även i jobbet. När det viktigaste ändå är att folk är tillräckligt kompetenta för sitt jobb. Jag skulle absolut inte känna mig på något sätt nedvärderad i en sån situation. För det mesta är det bara gott att slippa en massa meningslöst skitsnack. Som en bekant sa "hellre kompetent än social"

Håller helt med. Det har uppstått en besatthet med social kompetens. Till och med vaktmästare som jobbar själva och liknande jobb förväntas vara socialt kompetenta och en "team player." Ser inte relevansen.

Visst, klart att man inte vill anställa ett otrevligt svin, men så länge en person inte är rakt otrevlig eller gör vettigt folk obekväma, så vem bryr sig om han är socialt kompetent? Viktigare att han är professionellt kompetent.

Sen finns det förstås yrken där social kompetens är viktig, typ säljare. Där är det ett rimligt krav, men för många (förmodligen de flesta) jobb så tycker jag inte det är överdrivet relevant.

Däremot tror jag inte det är något särskilt svenskt. Fixeringen vid social kompetens verkar ha spridit sig till de flesta länder, i alla fall i västvärlden.

Personen i fråga var Tysk, Österrikare eller en tysktalande Schweizare, eller hur?

Haha ja kanske. Är dock själv autistisk och visar väldigt mycket intresse i de jag interagerar med.

Nja, han var nån högre upp som var fastanställd. Typ nån sån där "chief operational officer" eller något bland alla C-titlar som inter CEO.

Nästan. Polsk!

Tyvärr allt för många gånger. Värsta människorna som finns, lägre stående än psykopater och våldtäktsmän. Arbetsgivare älskar dem, hela arbetsmarknaden kryllar av dem och de sprider sig som en cancersvulst. Ofta godhetssignalerande mid-wit med grandios självbild. I ett mardrömsscenario representerar de en kombination två personligheter i Myer-Briggs testet:

ESTJ - Direktören: praktisk, strukturerad och beslutsam. Gillar effektivitet och att saker blir gjorda. Tar gärna ansvar och trivs i tydliga ramar.

ENTJ - Befälhavaren: målmedveten, logisk och självsäker. Tänker långsiktigt, fattar beslut snabbt och leder gärna andra mot gemensamma mål.

Oftast slutar de som team leaders eller någon slags mellanchef. Orsaken att de inte når högre och blir en riktig storfräsare, en capo dei capi, är att de inte är tillräckligt hänsynslösa, de är för ointelligenta, har för låg EQ och social skills eller saknar kontakter/nätverk/hållhakar på människor ännu högre upp i hierarkin .

Sade jag att jag inte är så förtjust i mellanchefer?