Citat:
Ursprungligen postat av
Haaaaag
Att man skulle hamna någonstans kring maxstraffet 10 års fängelse för olaga frihetsberövande ser jag som uteslutet. Av praxis och förarbeten framgår att det vid straffmätningen särskilt skall beaktas den skada, kränkning eller fara som gärningen inneburit - samt vilken grad av fysiskt eller psykiskt lidande, eller obehag, som offret har utsatts för. Vidare skall även beaktas vad den tilltalade insett eller borde ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som tilltalad haft. Även frihetsberövandets längd och varaktighet skall tillmätas betydelse i bedömning av straffvärde. Läser man åklagarens gärningsbeskrivning så framkommer varken längd/tidsrymd eller huruvida detta inneburet ett fysiskt/psykiskt lidande, eller på annat sätt obehag. Då olaga frihetsberövande är subsidiärt till människorov så kan man enkelt säga att det olaga frihetsberövandet behöver tangera gränsen till människorov för att höjderna kring maxstraffet skall kunna vara aktuellt.
I RH 2017:45 har Svea Hovrätt prövat ett fall där en förälder vid upprepade tillfällen under drygt en (1) månads tid stängt/låst in sin son i ett litet rum i bostaden. Utöver detta hade föräldern även monterat lås på fönstret i rummet samt tejpat för fönstret med plast. I detta fallet ansåg Hovrätten att inga som helst förmildrande omständigheter funnits och bestämde straffet till 1 år och 8 månaders fängelse. Det är m.a.o långt ifrån maxstraffet på 10 år.
Olaga frihetsberövande är subsidiärt men av det följer inte att enbart en straffnivå under minimi för människorov (4 år) är aktuell. Människorov är ett annat brott och kräver bemäktigande. I RH 2017:45 hade barnet aldrig lämnats ensamt hemma under frihetsberövandet, som hade skett i någon slags uppfostringssyfte och inte varat längre än över natten. Barnet hade fått komma ut och äta middag med familjen osv. Barnet var också två år äldre än Daya, och inte sen i utvecklingen. Frihetsberövandebrottet var avsevärt mindre allvarligt än det aktuella fallet.
Straffmätningen sker gemensamt och i det här fallet rör det sig om 42 fall av olaga frihetsberövande (under längre tid, och värre förhållanden, än i RH 2017:45), 41 fall av framkallande av fara för annan, och 1 fall av grovt vållande till annans död. Redan med minimistraffen för olaga frihetsberövande och grovt vållande till annans död (1+1 år) hamnar vi på en högre nivå än i RH 2017:45. Minimistraffet för den samlade brottsligheten är 1 år och maxstraffet är 14 år. Det finns ganska många försvårande omständigheter i det här målet, och det finns – lyckligtvis – inget bra jämförelsefall. Jag tror inte att man går under 6 år och ser det som ytterst osannolikt att man går över 10 år, men det är självklart en gissning.
