Du som blivit buddhist

Vad är det för fel på att vara buddist då? Det låter som om det hjälpte personen du citerade, och det borde vara fullt tillräckligt. Personen har upplevt positiva förändringar av att bli buddist. Det borde vara bra nog. Utan att någon ska försöka locka personen att bli omvänd och kristen istället.

Det är väl bra på sitt sätt, man kan säkert förbättra sitt liv genom buddhism, men enbart Jesus kan ta dig till himlen att leva förevigt. Buddhism handlar om att göra detta liv bättre, kristendom handlar om att kasta bort detta liv för att få det riktiga livet i himlen.

Inte så jätteinsatt i buddhism, men de tror på på återfödelse. Även om slutmålet är nirvana. Det är dock svårare att nå det än evigt liv enligt kristendomen.

Men buddhism handlar inte bara om att göra detta livet bättre. Sedan har ju även kristendomen ”levnadsregler” (som de tio budorden), och det finns bibelverser om goda gärningar. Vet inte om det är så annorlunda än buddister och det du kallar att få detta livet bättre. Låter rätt snarlikt för mig, rent ytligt åtminstone.

Jag lägger mig dock inte i vad folk har för religion, eller anser att de bör byta till något annat. Speciellt inte om de har positiva upplevelser.

Det är ju faktiskt en skillnad om en religion leder till döden fast den känns bra, medans en annan leder till evigt liv. Skillnaden är ju syftet, i kristendom är du god för att göra gud nöjd, i buddhism finns det ingen gud och du är god för att du blir glad då eller något.

Hur man ska bete sig kanske kan vara liknande i båda, men varför man ska bete sig så är ju galaxer av skillnad. Om en religion är fel religion så är det väl bäst att de byter. Inte att buddhism skulle vara fel på det sättet, det kan säkert vara användbart, men jag ser det mer som en självhjälpsbok än en religion.

Alltså buddhism kvalificerar inte som en religion riktigt, det känns mer som en terapisession. Du ser väl också att kristendom och buddhism inte är i samma kategorier, det är därför folk har så mycket motstånd till kristendom medans buddhism ses som lite coolt och exotiskt, något som ingen har något motstånd mot.

När man nämner kristendom så känns det som att man släpper en bomb i rummet, man känner tyngden i luften. Folk är antingen för eller emot, det finns inte mycket neutralitet. Med buddhism bryr sig ingen, det finns inga sidor.

en bekant hittade nyligen Kristendomen och hen säger att det var som att bli pånytt född typ..

Ja om buddhismen lär dig att typ ha mer frid inombords så kan jag säga dig att kristendomen är 1000x det. Det är verkligen bortom ord, jag tror ingen jordlig upplevelse kan beskriva det riktigt.

det kan jag tänka mig..har börjat läsa Bibeln nån timme varje morgon innan jag går till jobbet och det känns faktiskt bra och att man får nya perspektiv och insikter som jag har nytta av i min vardag.

När ja läser i Bibeln slås jag ofta av hur tidlösa vissa berättelser är. En av dem är historien om Noa, som byggde arken långt innan regnet kom. Det handlade inte bara om en båt, utan om förberedelse, tålamod och att agera innan man ser resultatet..!

År 2026 påminner mig om samma princip. Mycket av det vi gör idag — i arbete, relationer och vardag — är som att bygga sin egen ark. Man lägger tex plankor, en efter en, utan att alltid veta när “regnet” kommer eller vad som väntar. Men processen i sig är viktig. Den skapar riktning, struktur och trygghet inför det som ligger framför..

Det är en påminnelse om att långsiktighet fortfarande har värde, även i en tid där allt går snabbt och förändras hela tiden.

Ja det är bra historier, dom kan vara djupare än man först anar. Om du sen vill ta steget att börja tro på det så kan du senare börja undersöka bevis, alltså utanför att bara läsa bibeln.

Ja, men precis..

ja det måste man nog läsa de tidiga buddistiska texterna för att få veta. av det lilla jag läst så verkar han ha varit väldigt sparsam med att nämna osynliga väsen överhuvudtaget (och speciellt inte något som man ska vända sig till för att få hjälp), och mycket fokuserad på att prata om Buddha (den perfekt uppvaknade (dvs sig själv)) och Dharma (läran).

men i samband med att Buddha dog så är det väl rimligt att anta att folk ville ha någon att vänta sig till i bön om hjälp, vilket till att börja med var Buddha själv, men efterhand så verkar antalet Buddhor ha ökat (i takt med att nya spirituella hjältar uppstod bland folket, får antas).

inom tibetansk buddism (som är vajrayana, den senaste modellen/traditionen) så är dakinis en stor grej. dessa är kvinnliga väsen som ofta agerar som budbärare mellan människor (och andra väsen), men vissa av dom dyrkas som buddhor. se exempelvis Vajrayogini.
min bild av tibetansk buddism är att den i själva verket verkat ha utvecklats till rena gudinne-dyrkan.


dakini är ursprungligen också ett hinduiskt begrepp, för övrigt. men alltså något som började användas inom buddismen långt efter den förste buddha, som aldrig verkar ha nämnt dakinis överhuvudtaget.

Spännande!

Jag är egentligen på en bok-diet men jag får se om det blir några inköp av buddistisk litteratur till min semester. Jag har en liten lista som väntar på nästa rea.