Tråden där sexarbetare diskuterar kunder och träffar

Intressanta tankar! Vi har ju varit inne på det lite i tråden -- sexarbetare är ju inte bara proffs på det sexuella, vi är proffs på att anpassa oss efter kunden och få kunden att tro och känna att vi verkligen har personkemi. Det är nog många utomstående (och förmodligen också kunder) som inte tänker på att det är så. Det är en stor del av upplevelsen vi säljer. Känslan av att vi har personkemi för att allt känns så "naturligt" och träffarna flyter på så bra. Det handlar verkligen inte bara om det sexuella och det är upp till sexarbetaren att se till att det flyter, det är vi som ska leverera det. Läsa av kunden och stunden och se till att det blir trivsamt. Det gäller även vid återkommande träffar tycker jag, men det blir ju enklare och enklare när man lär känna nån.

Jag tycker att det gäller även vid kortare träffar (1h). Det här med att läsa av och anpassa sig och vara följsam. Det krävs mer följsamhet vid en längre träff så klart och det är därför jag tycker att såna träffar är så mycket mer påfrestande. Men jag gillar verkligen att ge mina kunder en bra upplevelse och det handlar ju om så väldigt mycket mer än en bra avsugning. 😊

Jag förstår att folk som har yngre barn måste svara i telefon, men annars så brukar alla mina nuvarande kunder strunta i sin lur under träffar.

Min första träff kommer jag ihåg. Den har satt sig i minnet. Jag minns nervositeten, bokningen gick genom agentur så det kändes någorlunda säkert men jag var ändå så jävla rädd för att jag skulle råka illa ut på nåt sätt. Nu gick det ju bra, men jag har faktiskt inget större minne av kunden. Hotellrummet och utsikten minns jag (spektakulärt!) men inte själva kunden. Så är det ofta för mig faktiskt, att jag inte minns kunderna som personer, däremot hotellrum, miljöer och själva känslan under en träff. Sexet minns jag nästan aldrig! 🤪 Nu pratar jag alltså inte om de kunder jag har träffat flera ggr, men ska jag vara ärlig har jag återkommande kunder som jag blandar ihop utseendemässigt/inte minns hur de ser ut pga så väldigt vanliga. 🙈

Jag försökte tänka tillbaka på mina första kunder, inte bara den första, men jag kommer verkligen inte ihåg nånting. Jag vet faktiskt inte varför, kanske är det stark nervositet som gjort att jag liksom bara glömt bort allt. Inget trauma eller så, det är inte det jag menar. Men nåt är det som gjort att jag liksom inte kommer ihåg. 🙃

En av mina kunder när jag jobbade utomlands tog med mig till alla Michelin-krogar i den staden (+ andra nice ställen) och jag kan nog räkna upp varenda sak jag åt och drack. Minns jag mycket av honom? Näää. Snäll och vänlig och allt det, men ingen som satt sig på minnet.

Jag är en knullig person som gillar sex och inte är obekväm med min egna nakna kropp eller andras, men det är nåt heeeeelt annat att sälja sex än att ligga privat. Iaf för mig. Så även om jag gillar att ligga så var det ett stort steg för mig att börja sälja tillfälliga sexuella tjänster. Jag har pratat med ganska många sexarbetare och alla var nervösa i början, det går ju inte att komma ifrån. Jag har varit nervös varenda gång jag haft ett nytt jobb och ska leverera, det är ju ingen som tycker att det är konstigt. Men som sexarbetare är man ju dessutom ensam och ska dribbla träffen helt själv. Jag vet flera sexarbetare som var så nervösa inför första träffen att de bokade av. 😊

Ja, jag är en sådan som fegade ur och bokade av i sista minuten. Jag förklarade att jag inte vågade och han var inte arg utan skrev att han förstod. Den här kunden skulle jag träffa tre år senare och han kom att bli min stammis under två års tid.

Det skulle gå flera månader innan jag vågade mig ut på nytt. Jag förklarade för man nr 2 att jag kände rädsla att träffa någon, eftersom jag var så ny. Han föreslog då avstämmande telefonsamtal och möte på neutral plats, ett café i det här fallet. Även inför detta kände jag obehag och nervositet, men vi hade det där telefonsamtalet och cafébesöket och det kändes MYCKET bättre. Han gillade att läsa böcker (till skillnad från de flesta kunder), så vi hade ett givet samtalsämne redan där. Snäll och omhändertagande.

Var ändå nervös inför möte ute i närförort, typ nästan sömnlös. Kändes som att jag stod på relingen av en stor och trygg oljetanker och skulle kasta mig ner i havet. Ok att jag är duktig på att simma. Men havet var fullt av hajar kändes det som.

Mötet hemma hos honom gick bra. Man i 40-årsåldern, inte tjock i den bemärkelsen, mer lite rund och med avsaknad av hår på huvudet. Så första samlaget med kund - jag hade ingen aning om detta med fejkorgasmer, antingen skriker jag på riktigt eller så skriker jag inte, det var så jag var van, så jag förhöll mig i princip tyst, men han sa inget om det. Rätt usel älskare ändå, men trygg.

Möte 2,3 och 4 var med samme man. Hade avregistrerat mig från sajten och hade liksom bara honom. Tog typ ett halvår innan jag la upp mig på nytt och samma elände med rädsla, ångest, oro och diverse otrevliga skräckscenarion. Men även för den här mannen (han på söder) förklarade jag hur jag kände, eftersom jag tror på rak och ärlig kommunikation och även han tog detta i beaktande. Samma procedur som med den flintskallige mannen.

Som du skrev, Sokoke om känslan med pengarna på fickan: Jag kände mig UPPRYMD. Vid den här tiden hade jag inget fast jobb, utan stod på inringing som undersköterska, vilket är ett helvete. Du vet inte från månad till månad hur mycket du kommer tjäna och en är tvungen att tacka ja till alla turer som erbjuds. Systemet påminner om bokningar med kund, men är förstås mycket lättare.

Den här osäkerheten kom att följa mig de två första åren. Så lång inskolningsperiod hade jag. Även idag kan jag nojja vid möte med nykomling, men allt känns förstås mycket enklare idag. Därmed inte sagt att en ska släppa på säkerheten med scanning och annat, bara att det inte är så stor grej längre.

Lite så.

Hur menar du med att man kan glida in på sälja sex på ett bananskal? Motsätter mig inte detta men skulle vara intressant att höra vad du menar i just denna kontext, då det för mig betyder själva uttrycket ungefär "att man fått en fördel utan ansträngning".

Varför och hur jag började sälja sex? Det har jag redan skrivit om men ska inte be dig kolla bak i tråden utan jag hittade mitt gamla inlägg och citerar det igen:

"Jag har nog alltid varit sexuell av mig och tyckt att det är spännande (redan i tonåren även om min sexuella debut skedde när jag var 17) och började hitta olika SW bloggar som jag följde, innan jag valde att testa. Det var en väldigt lång startsträcka måste jag säga, det var väl något som legat i bakhuvudet men det tog som sagt väldigt lång tid från att jag började kolla upp olika sidor/bloggar seriöst innan jag tog det officiella steget. Jag hade fått kontakt med en man via en sida och av olika anledningar tog det tid innan vi sågs, men vi skrev lite inför. Han var trevlig och schysst (skenet kan ju bedra) så när jag åkte till honom kändes det tryggt på något vis. Jag tror det hade att göra med förtroendet han gav inför, och tack vare den positiva upplevelsen rullade det på".

Jag tror alla, SW och sexköpare, har något typ av bekräftelsebehov. Jag har alltid varit nyfiken på sex och ser mig själv som en sexuell person. Jag tycker om sex och tror att det är en viktig förutsättning för att kunna arbeta med det på ett sunt och hållbart sätt. För mig handlar det om att ha en genuint positiv inställning till sin sexualitet för att kunna göra detta med så bra mental balans som möjligt. Själv? Tycker du om sex? Hade jag inte tyckt om sex och spänningen, då hade jag troligtvis inte sålt sex, eftersom min ekonomiska situation ändå inte "tvingar" mig till detta. Och då kommer vi in på den ekonomiska biten som du frågar om...

Ja, självklart tycker jag om pengar och vad det kan innebära rent praktiskt för en. Skulle ljuga om jag sa något annat, däremot är inte pengar allt, jag har berättat om olika "ekonomiska förmåner" jag erbjuder mina stammisar ibland. Men som du själv sa, hur härligt att kunna shoppa på Newport istället för Ikea? Såklart uppskattar jag gulkant i tillvaron som detta medfört. Jag träffar inte överdrivet många tycker jag (hade kunnat dra in betydligt mer om jag inte sållade) och den nivån jag drar in nu är jag nöjd med. Vi är ju några som varit inne på det förut, om man befinner sig i en Ok ekonomisk situation så kan man ju tacka nej till träffar som inte känns helt okej, och det är väl så man håller det mentala i schack hehe.

Jag vet ärligt talat inte vad säljandet betyder just för mig. Inget jag har tänkt på i stora drag, mer än att jag får utlopp för mitt spänningssökande, sexualitet och har fått träffa väldigt fina kunder som gett mig härliga upplevelser och minnen (inte bara sexuellt). Har ibland funderat på vad kan få mig att sluta, och det tror jag är en fast seriös partner och även åldern. Mitt dejtingliv hade påverkas ett tag av SW men nu är det en bättre balans även med det. Vad betyder säljandet för dig? Visst är du singel? Har ditt dejtingliv påverkats tycker du?

Ja, att glida / halka in på ett bananskal, menas att det inte var planerat från början.

Jag älskar pengar och det har jag varit tydlig med.

Jag är singel och jag tror mig inte kunna hitta någon som accepterar mitt lilla extraknäck.

Men, men...

Okej förstår, men jag tror inte många planerar att sälja sex från början direkt? Har aldrig hört det, utan det är väl något som byggs upp successivt av olika anledningar eller tyvärr trafficking. Så då glider väl alla in på ett bananskal tänker jag.

Okej men du kan alltså inte tänka dig att sluta som SW om du hittar mannen i ditt liv? Är ditt extraknäck mer viktigt än en potentiell genuin delad kärlek? Nu syftar jag inte på lite dejter hit och dit utan verkligen någon du tycker om och som tycker om dig, och man börjar diskutera framtiden.

Har tidigare förklarat att mina känslor för någon vanligtvis dör ut inom en 3-6 månaders period.

Sluta och sluta. Håller på så länge det känns någorlunda givande på så många plan.

För mig var det mer eller mindre planerat att jag skulle börja sex. Inte att jag hade någon större plan för hur det skulle gå till eller så, men jag hade planerat att jag ska börja sälja sex när jag flyttar till Stockholm och börjar plugga. Jag hade sparade pengar och ett sommarjobb, så jag hade inget akut behov av pengar just då, utan tanken var att jag skulle börja sälja sex när skolan började och försörja mig så under studierna, så under sommaren försökte jag förbereda mig mentalt genom att försöka läsa på om vilka risker det finns, hur man riskminimerar, var man kan annonsera, ta lite bilder, börja fila på en annons osv. Jag är ingen spontan person och kan inte bara kasta mig in i helt okända saker utan att åtminstone försöka förbereda mig. 😅 Sex är inte laddat för mig överhuvudtaget, så just att börja sälja sex var inte ett speciellt stort steg för mig, utan det var allt runtomkring som jag funderade på.

Jag valde att fortsätta jobba på timmar på mitt sommarjobb även efter sommaren, för att ha åtminstone någonting att falla tillbaka på om jag verkligen kände att jag absolut inte vill sälja sex. Det har alltid varit viktigt för mig att känna att jag har valt det själv och att även om det ibland kan kännas motigt att släpa sig iväg till en träff och att vissa kunder är tristare än tristast så ska det ändå alltid ha varit mitt eget val. Svårt att förklara exakt hur jag menar, men hoppas att ni förstår. ☺️

När jag hade min första kund så var jag så nervös att jag trodde att jag skulle svimma. 😅 När jag var på väg till honom tänkte jag verkligen "tänk om det är nu jag blir våldtagen och mördad!" och jag var verkligen såhääär nära att bara inte dyka upp och blocka hans nummer. Det var ingen i min närhet som visste vad jag skulle göra, så jag kände mig ganska utsatt och tänkte faktiskt tanken att om det värsta skulle inträffa så är det ingen som vet vad som har hänt mig. Men allt gick bra. Det enda jag minns från träffen är var han bodde, vad han jobbar med, att det var en olidligt varm dag och att han var äldre än mina föräldrar (vilket kändes jättekonstigt då, men nu har jag vant mig vid att många kunder är i mina föräldrars ålder). Jag minns verkligen ingenting av själva ligget eller hur han ser ut. Jag minns att jag tänkte att jag undrar om han fattar att han är min första kund. 😅 Det var verkligen inte enkelt eller häftigt på något sätt alls, men efteråt kände jag mig helt upprymd och adrenalinet bara pumpade! 🤩 Inte bara över pengarna, utan att jag faktiskt vågade och att allt gick mycket bättre än jag trodde att det skulle göra!

Det här med nervositeten har aldrig riktigt släppt för mig. Jag blir fortfarande väldigt nervös när jag träffar nya kunder och jag kan även bli nervös när jag träffar mina återkommande kunder. Och jag är fortfarande väldigt riskmedveten. Oavsett om man är en lyxhora eller suger kuk bakom en container så är det på olika sätt en utsatt bransch och det är viktigt att ha det i bakhuvudet när man jobbar. Tycker jag. 🍑

Förstår jag dig rätt att pengarna var ändå drivkraften? Du hade visserligen inget akut behov av pengar, men genom att sälja sex skulle du försörja dig under dina studier? Sedan har det rullat på...
Känner igen det andra stycket, min första träff blev så bra verkligen, att jag kände att detta var ju inte så farligt att göra, och fortsätta med.

För att fortsätta lite på spåret kring varför man började osv, jag har ju även initialt brottats lite med tanken "borde jag verkligen göra detta" då jag inte hade ett större ekonomiskt, mentalt, socialt eller sexuellt behov av det egentligen. Men spänningen tog över all förnuft och nu upplever jag inte sådana känslor längre. Jag vet att jag även beskrev detta i ett inlägg för några månader sedan.
Jag kan ibland numera fundera på när och om jag ska sluta, men har givande träffar så just nu finns ingen personlig anledning för mig att kasta in handduken.

Jag började enbart för att jag behövde pengar, inte för att det kändes spännande eller på något annat sätt exhibitionistiskt. Självklart var jag också nervös, speciellt om jag överhuvudtaget skulle kunna "få upp den". Jag såg ingen spänning i det utan det var enbart de gröna sedlarna som lockade. Jag kan räkna på min hand de enda givande träffarna som jag hade, de flesta var bara sjukt jobbiga och krävande. Det var också därför jag helt abrupt bara la av, jag kände bara att nu skiter jag i det här och jag får hitta något annat sätt att få in pengar. Det blev en kort karriär på ungefär 2 år.

Det enda spännande jag kan tycka med det här är att jag får träffa nya människor och se nya miljöer.

Men det får jag ju i vanlig livet också.

Det som kan vara spännande på riktigt är vanliga dejter och det är rätt man förstås.

Från ett manligt perspektiv, hur gick det med potensen om du egentligen inte var kåt på dina kvinnliga kunder?

Ja, precis som nu var pengarna min främsta drivkraft även då. Var det någonting som var oklart?

Vad är det du känner igen dig i? Ja, träffen gick bra och jag var aldrig i fara, men det var inte alls det jag försökte säga med stycket. Det jag ville förmedla var hur nervös jag var och hur utsatt jag kände mig och att det snurrade en massa tankar om att jag kanske blir våldtagen och mördad, och när jag läste det du skrev om din första kund så låter det inte alls som att du kände någon sån känsla?

Vad var det som fick dig att brottas med sådana tankar? När man läser dina inlägg så framställer du ju din verksamhet som oproblematisk och som att det inte finns någonting negativt med det, och vad jag minns så har du inte ens berört att det är en utsatt bransch. När jag personligen har tänkt tankar om ”varför gör det här egentligen?” så har de tankarna handlat om risken för att bli utsatt för våld, att jag inte känner att jag kan vara öppen med min familj med vad jag sysslar med, att det ibland är jobbigt att bära runt på en hemlighet, horstigma, osv. Däremot så är just sex inte laddat eller jobbigt för mig överhuvudtaget, det har t.ex. hänt privat att jag har haft sex med folk bara för att jag varit nyfiken på om de är bra på att knulla eller inte 😆, och jag skäms inte över att jag säljer sex för pengarna.