Vad händer med SD, M, KD och L efter deras brakförlust i valet 2026?

Det jag tycker är intressant med Afs, är att bland de som stöder dem, röstar nästan ingen alls och menar att de inte lönar sig att rösta. Hur många de är vet jag inte, men i riksdagen kommer de nog aldrig, speciellt med den inställningen hos de som stöder dem.

Vad som händer efter valet är väl att man hamnar i opposition och angriper regeringen från olika håll som fristående partier. Som det alltid varit och som hände när förra sosse-ledda regeringen förlorade. Vissa verkar inte ha varit med och är födda igår, då de försöker skapa nån form av undergång. Tidö var en koalition inte ett parti, liksom sossarnas förra regeringskoalition.

Det är lättare att få stöd i opposition, än när man sitter på makten. Däremot saknar L politisk representation i riksdagen om de åker ut, men de har många kända förespråkare och en viss stabil grund, så de skulle nog kunna komma igen till nästa val.

Men än har valet inte varit och ingen har bildat någon regering än. Två saker som måste hända först.




Sen handlar det även vad som händer i den nya färgglada koalitionen. Kan de hålla sams, kommer det de vill göra att bli bra, men även världsläget.

Jag kan nästan garantera att det blir nytt regeringsskifte fyra år senare.

Allt sosse & bidragsvänstern har gjort är att klaga på Tidöregeringen, men vem kan tro att det blir bättre med sosse & bidragsvänstern - med ökad kriminalitet, mer invandring, högre skatter och mer folk som får högre bidrag för att inte göra något vettigt.

Lite synd tycker jag men den som skrattar sist skrattar bäst.

Jo det är det också. Hur bra kommer de rödgröna att samsas. Ytterst bräcklig där, så extraval är ingen omöjlighet. Vilket gör att L kan studsa tillbaka än snabbare.

För SD blir det frågan om partiledare som blir intressant. Åkesson lämnar nog ganska direkt vid en förlust för Tidö. Det behöver inte för dom vara en negativ sak beroende på vem de väljer. Åkesson även om han symboliserar partiet har nått sin platå som det verkar. En ny kan ju innebära en förändring positivt.

KD kommer köra på. Möjligen kanske det även där blir samma sak. Att Ebba avgår och även där att en ny innebär en positiv förändring.

Jag tror borgerligheten är körd i Sverige på överskådlig framtid. L åker ur och kommer förmodligen aldrig tillbaka. Alla nysvenskar röstar S och deras barn. Nysvenskarna skaffar fler barn än svenskar. En del SD-väljare kommer börja proteströsta på AfS eftersom högersidan är körd iallafall. Meningen att taktikrösta är borta.

Har svårt att se en M/borgerlig statsminister igen. Vill SD ha inflytande i framtiden gäller ett samarbete med S. Men då måste Jimmie avgå.

När Tidöpartierna nu sannolikt förlorar valet 2026 blir det inte bara ett regeringsskifte. Det blir en identitetskris för hela det gänget.

Den officiella förklaringen kommer först att skylla på svåra tider, krig i närområdet, inflation, lågkonjunktur, tuffa reformer som inte hunnit verka. Det är väl delvis sant. Men det räcker inte. För en regering kan vara formellt stabil och ändå uppfattas som otillräcklig. Väljarna belönar inte bara ordning i Rosenbad. De vill se att trygghet, skola, vård, integration, ekonomi och vardag faktiskt fungerar bättre.

Det är ju där Tidö faller med brakförlust, inte på något kaos, utan på för låg upplevd leverans. Väljarna tycker så.

Moderaterna får då sin svåraste fråga sedan Reinfeldt. Är partiet fortfarande ett brett statsbärande borgerligt parti, eller bara administrativ motor i ett SD-dominerat block? När M nu gör ett svagt val kommer vissa kräva mer mitten, andra mer hård höger. Kristersson kan överleva första rundan, men inte frågan. Sannolikt behöver han bytas ut, likt Bo Lundgren för länge sedan.

Liberalerna står inför något ännu brutalare, sin egen överlevnad. När L åker ur riksdagen blir det inte bara ett dåligt valresultat, utan domen över ett parti som försökte vara skolparti, borgerligt samvete, Tidöstöd och liberal varningsklocka samtidigt. Det blev för mycket balansakt och för lite mark under fötterna. De var för svaga.

Kristdemokraterna får sin egen prövning. Partiet har blivit tydligare under Ebba Busch, men också mycket smalare. Vård, familj och trygghet är starka teman. Men om väljarna istället uppfattar KD som ännu ett argt högerblocksparti bland andra försvinner särarten. Då kommer frågan om KD sks tillbaka till omsorgs- och vårdprofilen eller ännu djupare in i kulturkonservativ blockpolitik?

Sverigedemokraterna kan samtidigt göra ett hyggligt val och ändå bli största förloraren. När Tidö nu faller hårt kommer partiets interna slutsats sannolikt bli att de kompromissade för mycket med Moderaterna. SD fick inflytande, men också ansvar för undantag, förseningar och uteblivna resultat. Efter förlusten lär kravet bli tydligt att nästa gång i en oklar framtid måste det till ministerposter, hårdare villkor och mindre tålamod med borgerlig försiktighet.

Det är här Medborgerlig Samling, Alternativ för Sverige och Örebropartiet kommer in.

MED kommer försöka samla frihetliga och reformborgerliga väljare som tycker att Moderaterna blivit för försiktiga, Liberalerna för trasiga och SD för socialt kollektivistiskt. Budskapet blir mindre stat, mer tjänstemannaansvar, lägre skatt, äganderätt och institutionell omstart. Problemet är att svenska småpartier sällan växer bara av att ha rätt i vissa sakfrågor. De behöver organisation, kända företrädare och en väljarkår som vågar ”riskera” sin röst.

AfS kommer säga att SD blivit ett trött gammalt parti. Det är deras chans – och deras återvändsgränd. De kan locka de mest besvikna SD-väljarna med återvandring, EU-motstånd och systemkritik. Men partiet har redan visat hur svårt det är att ta sig från radikal missnöjesmiljö till bred valrörelse.

Lokala Örebropartiet är mer intressant. Markus Allard kan bli den tydligaste blåslampan mot SD efter en stor Tidö-förlust. ÖP kan säga att SD fick chansen men blev Moderaternas gisslan. Där finns en politisk öppning. ÖP blandar slöserikritik, välfärdsretorik, migrationskritik och folkhemsarg kommunpolitik på ett sätt som stör både SD, M och vänstern.

Men även ÖP möter ju verkligheten efter valet. Kommunal politik avgörs inte i kul klipp på nätet, utan i budget, nämnder, skola, socialtjänst, äldreomsorg, personalförsörjning och kompromisser. Allards stora test blir därför inte om han kan få rätt i en debatt. Det är om han kan få en kommun och region att fungera bättre. Tveksamt.

Efter valet 2026 kan högern därför spricka i tre riktningar. Den moderata riktningen vill återta mitten och statsbärarrollen. Den sverigedemokratiska riktningen vill ha hårdare nationalism, mer kontroll och full regeringsmakt. Den lilla kvarvarande frihetliga riktningen vill minska staten, återupprätta ansvar och göra Sverige mer företagsamt.

Den som vinner den striden om några år blir den som förstår att väljare inte längre nöjer sig med blocklojalitet. Sverige behöver stram migration, men också fungerande integration. Hårdare kriminalpolitik, men också skola och socialtjänst som fångar barn tidigt. Lägre skatt på arbete, men också vård och äldreomsorg som levererar. Mer energi, snabbare tillstånd, starkare företagande och bättre uppföljning av varje skattekrona.

Vänstern har sin gamla svaghet att tro på mer pengar är samma sak som reform. Högern har sin nya svaghet, att hårdare ton är samma sak som resultat.

Tidöprojektets största historiska betydelse kan därför bli konstigt paradoxal. Ja, det visade sig att SD kunde bli regeringsunderlag. Men om projektet faller visar det också att stabilitet utan tillräcklig samhällsleverans inte räcker.

Efter Tidö kommer högerns verkliga prövning, att välja mellan megafon, förvaltning och äkta reformpolitik.

Sverige behöver inte bara en ny regering. Sverige behöver en ny verkstad. Vad tror du kommer hända?

Det blir spännande om JÅ drar sig tillbaka. Hur mycket av framgången beror på hans tidigare tålmodiga personlighet? Men har han coachat fram efterträdare? Han verkar så trött. Han borde kanske stanna kvar ett tag och tvätta partiet mera?

Jag tror Tidö just nu slog in spiken själva i kistan för Tidö 2.0

Moderaterna går till val på att skära ytterligare sex miljarder kronor från a-kassan. Det blir nya nedskärningar utöver de försämringar som SD och regeringen redan drivit igenom.

Finansminister Elisabeth Svantesson (M) pekar nu ut a-kassan som ett centralt sparområde när partiet presenterar hur man vill finansiera reformer på 70 miljarder kronor nästa mandatperiod.

Konkret handlar det om en skarpare tidsgräns för a-kassa och aktivitetsstöd, en ökad avtrappning av ersättningen från dag 201, samt en avskaffad avdragsrätt.

https://morgontidningen.se/2026/06/svantessons-nya-vallofte-vill-skara-annu-mer-i-a-kassan/

Ja, der där kan nog bli Moderaternas egen bananskalspolitik. Arbetslinjen är nödvändig, men att gå till val på mer a-kassebesparingar när Tidö redan blöder arbetarväljare är strategiskt märkligt. SD-väljaren röstade knappast för att Moderaterna skulle få göra arbetslöshetsförsäkringen snävare. Många röstade på trygghet, välfärd och stram migration.

Här får S klassretoriken gratis, V får praktisk vrede på burk och Örebropartiet kan säga: ”Se, SD blev Moderaternas lydiga budgetknapp.”

En klok arbetslinje pressar människor mot jobb genom yrkesutbildning, matchning, SFI till arbete, aktivitetskrav, stopp för bidragsfusk och lägre skatt på arbete. Men att låta arbetslösa finansiera skattesänkningar låter väl inte som reform. Det låter som borgerligt självsabotage…

Jag börjar tro på att M,KD och L inte vill vinna valet?
Jag kan inte rösta på SD om dom försämrar A-kassan ännu mera.
Det var illa nog tidigare, gör dom det nu så är det slut.

Jimmie kommer inte lämna riksdagen förens 2029.
Då fyller han 50 år och är berättigad inkomstgarantin på (Första året: ca 65 000 kr/månad (80 %)
Därefter: ca 53 700 kr/månad (66 %) tills 65 årsdagen.
Jag skulle aldrig heller missa en sån chans och Jimmie är värd det efter alla dessa år av spott och spe.
Men tyvärr är han för trött nu och behöver bytas ut.