Mons Kallentoft / böckerna om Malin Fors

Vad tycker ni om böckerna om Malin Fors av Mons Kallentoft?

Har enbart läst 5 st., Midvinterblod, Sommardöden, Höstoffer, Vårlik, Den femte årstiden.

Utspelar sig i Linköping, Malin Fors är kriminalinspektör och utreder seriemord. Har alkoholproblem och komplicerade relationer, dels med exet Janne, dels med dottern Tove, dels i sitt relationsliv.

Tycker böckerna är rätt "platta", handlingen är vardagligt skriven och lite småbarnslig tidvis, samtidigt så blandar författaren in något poetiskt dravel lite då och då för att skapa stämning men det blir rätt rörigt och hör inte hemma i en deckare.

Handlingen är också rätt platt, i samtliga böcker så är första misstänka personen alltid ett blindspår, längre fram mot slutet så introduceras den riktiga mördaren och då är dennes motiv alltid väldigt haltande. Rätt ofta att personen lider av psykisk ohälsa och valde att bli seriemördare, känns inte så realistiskt.

Sen är storyn rätt så klyschig med alkoholiserad polis, givetvis med komplicerat relationsliv som ju liknar rätt många andra deckare.

Utöver det kan det nämnas att Linköping inte direkt är någon metropol så att det skulle ploppa upp mängder av seriemördare där är inte så sannolikt, random svensk småstad liksom.

Vad tycker ni om böckerna?

Vilken tur att man inte slösat bort sin tid med att läsa det där uppenbara skräpet.

Så alla böcker har samma upplägg?

Är inte det den författaren som har som hobby att resa hela jorden runt och äta på de dyraste restaurangerna i hela världen.

Skrivandet är bara en bisyssla, ett nödvändigt ont för att finansiera lyxkonsumtionen.

Jag kan bara uttala mig om den första, Midvinterblod, då det är den enda jag har läst men det är helt klart en av de absolut sämsta böcker jag har läst och jag har läst mycket genom åren.

Av den anledningen har det inte blivit fler. Mons kanske har blivit bättre med tiden men det finns alldeles för mycket annat bra att läsa så jag tänker inte ge mig på fler av honom.

Som vanligt i den där sortens deckare förläggs olika sällsynta men spektakulära brott till orter där den sortens brott nästan inte förekommer.

Linköping har näppeligen seriemord i stor omfattning att man kan ha en dedikerad utredare för det. Jag frågade Googles AI om när det sist skedde ett seriemord i Linköping och fick svaret att sista var en psyksjuk person som knivhögg två personer på öppen gata i oktober 2004.

Mycket tragisk men helt trivial historia.

Sannolikhetsmässigt skulle handlingen i stort sett lika gärna kunna dramatisera dödsfall på grund av blixtnedslag.

Man får dock ha förståelse för att det är svårt att hitta en ny spännande idé att tota ihop en deckare kring. Den mesta brottsligheten är trivial, grå och tråkig vardagsbrottslighet. Det blir lätt serietidningshandlingar av det om man ska försöka få till något häftigt.

Just det där klyshiga med alkoholistpolis och dåligt umgänge blir rätt trist i längden. Lyssnat på de fyra första böcker för länge sen.

Tycker böckerna om Truth är bättre även om han också dricker lite men absolut inte alkoholist plus att han är lite rolig också.

Har lyssnat på 2 st och det blir inga fler. Helt värdelösa enligt mig.

Det finns ju så många moderna överlägsna amerikanska deckare (Pelecanos, Grisham, Burke, Vachss med flera) att det blir tidsslöseri som läsning - dom svenska är bäst som DVD-filmer.

Läste den första när den kom (15 år sedan typ?), kommer inte ihåg ett skit av den. Så den lämnade inget bestående avtryck, kan man väl säga.

Att snurra till om att så många seriemord inte sker i Linköping är lika dumt som att säga att det inte sker så många mord i Ystad. Det är för tusan fiktion vi pratar om.

Men, Kallentoft har på tok för mycket kärlek och larv och för lite viktiga saker i sina böcker. Vill jag läsa kärleksromaner så gör jag det. Blir mest tokig på den där fåniga blandningen.

Så nej, han är ingen författare för mig. Tog han bort all kärlek och snusk skulle jag nog kunna tänka om.