Hur kommer samhället förhålla sig till överviktiga inom en snar framtid?

TS frågeställning är knappast något man reflekterar över särskilt mycket, framför allt då idén att fetma skulle förbli ett samhällsproblem, eller betraktas som ett medvetet personligt val, faller i samma stund som kostnadsfria alternativ distribueras brett.

Inom en inte alltför avlägsen framtid lär det dessutom bli möjligt att syntetisera egna preparat. AI-drivna hemlabb är förvisso dyra och förenade med vissa risker, men eftersom en betydande del av befolkningen både är ekonomiskt sinnad och vill sina medmänniskor väl, är det rimligt att anta att distributionen av egentillverkat godis kommer ske i en ofantligt mycket större omfattning än i dag.

Det krävs därmed ingen suspekt ideologisk drivkraft. Så fort den tekniska tröskeln nås drivs folk av urstarka incitament för att försöka etablera underjordiska marknader. Ett smart nätverk i stil med ”The Four Thieves Vinegar Collective” skulle exempelvis kunna förse en mindre svensk stad med retatrutid eller tirzepatid. Och denna utveckling lär ske oavsett om etablerade monopol protesterar vilt, eller om staten börjar kriminalisera människors självbevarelsedrift.

Det senare är dock osannolikt. Snarare subventionerar staten läkemedlen i ett försök att slå ut svartmarknaden och säkra den bio-politiska kontrollen. För de omdömeslösa som ändå vägrar nappa på stödet och stolt visar upp sin övervikt är risken överhängande att bli tvångsmatade med diverse viktminskningsmedel - dels för att högermän av Kristerssons slag utövar makt för sitt eget nöjes skull, och dels för att societetens tjänare kräver att sjukvårdsanslagen frigörs för att slussas vidare mot försvarsmakten och privata skatteparadis. Hur man än vrider och vänder på det, fetman utrotas på ett eller annat sätt.

Det finns ytterligare alternativ. Lymfmassage är helt ofarlig och kostnadsfri - den minskar bindningen av onödig vätska i kroppen - och minskar plufsighet. Alla kan lära sig grunderna själva. Immunförsvaret förbättras automatiskt. https://www.youtube.com/watch?v=cyOKODs47JA

Att du kan få medicin utskrivet av en läkare är ett bra bevis för att obesitas ÄR en sjukdom.
Om det inte hade varit en sjukdom hade din doktor inte skrivit ut medicinen till dig, tjockis.

På samma sätt går det att göra en liknelse mellan män som är normala i huvudet och Nytorgsmannen. De flesta män och i synnerhet singelmän, mig inkluderad, vill antagligen knulla bra mycket mer än vad vi erbjuds. Det betyder inte att jag kan ränna runt som en brunstig älg på stan och gå fram till alla tajta 18-åringar och fråga om de vill pippa.

När jag går ner på stan sommartid, med alla lättklädda tjejer, ser jag säkert över hundra tjejer som jag skulle vilja ha sex med. Det är alldeles normal manlig sexualitet. Eftersom vi lever i ett civiliserat samhället med lagar och regler samt kulturella uppförande normer, är det ganska kraftigt reglerat hur jag som man tillåts närma mig kvinnor, bland annat angående samtycke och allt det. Ingen jävel, förutom Nytorgsmannen, tycker väl det är orimligt att lättklädda kvinnor ska kunna röra sig fritt, utan att riskera bli antastade eller överfallna?


Den forskningen vill jag hemsk gärna ta del av! Visst, det finns en viss individuell variation, men upp mot 50% energiintag kan du stoppa upp någonstans. Det är som att hävda det rimliga i att en Honda Civic skulle dra dubbelt så mycket soppa som en Nissan Micra.

Ja, det stämmer såklart. Sjukdomen kan sägas vara hungerkänslorna och överätandet. Det jag menar är att många hade någon slags idé om att det "bara händer" och att det inte har med hur mycket man äter att göra, det var det jag menade.

Dock bra att det förtydligas.

Om du har mer aptit och hungerkänslor än vad som är hälsosamt då är ju det något som "bara händer". Det är ju inget som individen väljer att lida av. Förstår du inte det?

Din ordination är kanske att då får man väl vara hungrig då och sluta klaga? Det kan du tycka. Men det kommer inte att hjälpa speciellt många jämför med medicinen som skrivs ut av en läkare. Den fungerar bättre än din moralkaka.

Nä. Ett tecken på dumhet kanske. Vad är sjukdomen menar du? Fetma i sig är bara övervikt och det är ren idioti att kalla det för en kronisk sjukdom. Vem gynnas av detta? Läkemedelsföretagen. Vem är förloraren? Den överviktiga.

Sjukdomen är obesitas. Sjukdomen har symptomen att man äter för mycket och då blir man obes (fet). Följdsjukdomar av obesitas är bl.a. diabetes, hjärtinfarkt, cancer och stroke. Det är mycket billigare för samhället att behandla obesitas än att operera ett hjärta eller att behandla cancer. Speciellt när du själv måste betala medicinen utan subvention. Det är extremt omoraliskt att förneka detta.

Du förutsätter att människor som får ozempic inte behöver opereras för cancer, inte behöver få diabetes etc etc. Varifrån får du detta? Jag är nämligen rätt säker på att dessa personer hamnar där. Finns det EN person som lyckats nå målvikten med ozempic?EN PERSON?

Hur många prucent tror du når målvikt med ozempic och stannar där? Jag ber att du tar fram en person och det borde du givetvis kunna. Men ungefär där stannar det kanske. Just nu är 60% av den svenska befolkningen redan överviktig och denna gruppen kommer öka i samhället. Inte minska som du påstår.

Man är inte sjuk när man är överviktig. Men skiten man äter leder till sjukdomar. Inte som du påstår att övervikten skapar det.

Sen finns ju också metabolt syndrom. Min husläkare varnade mig och sa med verkligt sträng röst: "obehandlat så leder det oftast till Downs syndrom, och det vill du nog inte ha!"

Läkare hade inte skrivit ut medicinen om den inte fungerade.
Mediciner godkänns på grund av ordentliga kliniska studier och inte på grund av din magkänsla.

Det är så ibland ja, men det är ett faktum att vi inte hade lika mycket fetma för 50 år sen. Det var inget samhälle med matbrist utan låg i kulturen. Ofta inträffar problemen när du väl blivit fet och då sätts hungerhormonerna ur spel. Men det är klart undantag finns, det gör det med allt.