Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Bra påpekat. "Ljög" är att ta i. Gunnar Wall granskar fallet i boken "Rättsskandalen Olof Palme" från 2023. Tre egentliga förhör hölls med Patricio M. Ett kort förhör av krinsp Leif Slätt den 5 mars 1986, ett något längre förhör av krinsp Kaj Hahne den 17 april (några veckor efter publiceringen av fantombilden av "Skuggan" den 24 mars) och ett längre förhör (40 minuter) av krinsp Lars Hamrén den 18 november 1988.

Wall är lite orättvis mot Hamrén. När Patricio M inleder förhöret med att säga att han såg Palme i Sergelarkaden vid lunchtid är det klart att Hamrén blir misstänksam. Palme hade redan lämnat Rosenbad utan livvakter, gått till varuhuset PUB vid Hötorget och vidare till Ströms herrekipering på Kungsgatan (där han köpte kostymen). När Patricio såg honom i Sergelarkaden var Palme väg hem. Det stämmer med förhören 1986. Där görs iakttagelsen vid sex-tiden på kvällen den 27 februari (dagen före mordet). Det var mörkt ute.

Att det var samme man vid Rosenbad (M2812), i PUB (D2775) och i Sergelarkaden (D1336) är inte säkert. Att någon av dem skuggade Palme är heller inte säkert. Andra invändningar är att mannen i Sergelarkaden bar en sportbag och inte var intresserad av Palme (att döma av Patricios beskrivning). Patricio uppgav att mannen tittade på honom i stället. Att bära något som är lätt att komma ihåg är olämpligt om man skuggar en person. Som en röd mössa, en gul jacka med röd text eller en halvmeterlång blå sportbag. Mannens avstånd till Palme var 25 - 30 meter när Hahne jämförde Patricios skiss med den aktuella platsen. Mannen och Palme var inte de enda som gick åt samma håll. Det fanns andra personer i närheten.

Att Patricio M var ett trovärdigt vittne finns ingen anledning att betvivla. Så vitt jag kan se.

Vackert så.

Om man ställs inför nya fakta kan man behöva ändra uppfattning.

Eller förklara varför man inte ändrar uppfattning.

Om det inte är en lögn, vad är det då?

I januari 1989 meddelar Ölvebro i pressen att Patricio M i förhör sagt att han hittat på observation av Skuggan. Anledning ska ha varit att Patricio blivit irriterad på att den första fantombilden hade utländska drag. Han skulle då hittat på en observation av en mer svenskliknande person.

Ovanstående utsaga från Ölvebro är behäftad med flera problem:
1) Det finns inget förhörsprotokoll där Patricio säger det Ölvebro påstår.
2) Fantombilden lanserades den 6 mars 1986. Patricio rapporterade sitt vittnesmål den 5 mars.
3) Patricio säger i intervju med Gunnar Wall att han aldrig tagit tillbaka sitt vittnesmål.

Så varför går polisen ut med en uppenbart fabricerad historia? En historia som definitivt stryker Skuggan från utredningen.

I enlighet med Streisandeffekten avslöjar agerandet att Skuggan troligen har med mordet att göra. Och att någon inom polisen vet att så är fallet.

Spaningsledaren Hans Ölvebro var dåligt påläst när han intervjuades i Svenska Dagbladet den 7 januari 1989 (Ölvebro var inte med 1986). Att Patricio M ville balansera utlänningen på fantombilden med en svensk kan uteslutas. Av just den orsak som du nämner. Fantombilden av den förmodade gärningsmannen (som kom minst fem minuter för sent till Smala gränd och kom från Birger Jarlsgatan att döma av bandutskriften i EAE522-G) offentliggjordes den 6 mars 1986. Patricio M hörde av sig den 5 mars. Redan då beskrev han en lång man med mellanblont hår.

Att Ölvebro "gick ut i pressen" är ingen rättvis beskrivning. Journalister skapade eländet själva (liksom en del annat elände i utredningen). Ölvebro var belägrad av journalister från mars 1988 till november 1989. Den 7 januari 1989 hade Christer Pettersson suttit häktad i tre veckor. Att Ölvebro fick frågor om "Skuggan" när Christer Pettersson påstods ha begått mordet själv är inte konstigt. Wall beskriver det bra i boken. Det började med ankan i Aftonbladet den 6 januari. Artikeln är fel (Patricio var inte i varuhuset PUB). Uppgifterna kom från "en källa". Självklart ville andra journalister intervjua Ölvebro om saken.

Att Ölvebro trodde att mordet kunde ha begåtts av en ensam GM innebär inte att han uteslöt MGM eller försummade sådana spår. Jag håller med om att större resurser kunde ha lagts på sådana spår.

Patricio M kontaktade polisen den 5 mars 1986. Modefotografen i D2775 kontaktade polisen den 25 mars (dagen efter fantombilden av "Skuggan" den 24 mars). Kvinnan på bussen i M2812 kontaktade polisen den 27 mars (tre dagar efter "Skuggan"). Hon ansåg själv att mannen var lik fantombilden (därför finns hon i M-avsnittet).

Man måste fråga sig vad mannen hade för syfte (om det var samme man).

Varför skulle en man vänta ut Palme vid Rosenbad (där mannen sågs av kvinnan på bussen i M2812) redan vid halv fyra-tiden på eftermiddagen dagen före mordet (hur kunde den mannen veta att Palme skulle gå någon annanstans än hem?), fortsätta att vänta ända tills Palme lämnade Rosenbad en dryg timme senare, följa efter Palme till varuhuset PUB vid Hötorget, följa efter honom i rulltrapporna inne i varuhuset (där mannen sågs av modefotografen i D2775), följa efter honom till Ströms herrekipering på Kungsgatan, vänta medan Palme köpte en kostym och följa efter honom till bostaden i Gamla stan via Sergelarkaden (där mannen sågs av Patricio M i D1336).

Det finns likheter i signalementen (som beskrivs i Säpos övervakningsanalys). Längden stämmer och i viss mån även hårfärgen. Jackans längd stämmer och i viss mån även jackans färg. Å andra sidan är signalementet vanligt. Den halvmeterlånga sportbagen sågs bara i Sergelarkaden (inte vid Rosenbad och i varuhuset PUB).

Den främsta osäkerhetsfaktorn är fantombilden av "Skuggan".

Hur påverkades modefotografen och kvinnan på bussen av den? Sannolikt en hel del.

Holmér serverade signalementet (utom jackan).

En rekonstruktion genomfördes med Jeppsson under sommaren 1986, jag tror det var i Augusti, där man fastställde att en del av byggbaracken stack fram och skymde delar av hans sikt på Luntmakargatan.

Det är bökigt, men absolut teoretiskt möjligt att Jeppsson missar en person som viker av till vänster medan han har blicken fäst på mannen i trapporna. Det vore också en praktiskt rimlig flyktväg för gärningsmannen om han vill försvinna från siktlinjen från korsningen.

Jeppsson upplever också att han hör de klapprande fotstegen ganska direkt efter skotten, men de börjar höras först en bit in i gränden (ta med en kamrat och testa). Det kan vara en väldigt subtil indicie för att mannen i trapporna låg ett tiotal meter framför GM.

Jag sätter 95-5 på trapporna-Luntmakargatan. Alltså 95 procents chans att GM tar trapporna. Inte 100.

Jag har alltid tyckt det varit intressant att Jägarnisse skiljde sig 1986. Hemligheter av MOP:s dignitet är garanterat inte bra för känslolivet.

Du missar poängen. Den okända källan var en person inom polisen. Så Ölvebro har blivit serverad en lögnhistoria av sina egna utredare. Vem hittade på historien?

Bra frågor.

Tre saker avgör.


1. Stegen. Jeppsson stod vid sydvästra hörnet av korsningen Tunnelgatan - Luntmakargatan. Söder om manskapsbodarna som började vid korsningen och sträckte sig 20 meter västerut mot Sveavägen. Jeppsson stod någon meter väster om Luntmakargatan. Från den positionen kunde han inte se Luntmakargatan norrut. Jeppsson hörde stegen av en person som närmade sig på andra sidan manskapsbodarna. Inte stegen av två personer. Jeppsson fick den frågan flera gånger. Både i förhören 1986 och i rättegångarna 1989. Det fanns inte minsta tvekan. Han hörde stegen av en person.


2. Jeppssons position. Det är klarlagt hur Jeppsson rörde sig när mannen hade passerat korsningen. Även hur snabbt. När mannen hade passerat Luntmakargatan och försvunnit bakom skjulet med containern flyttade sig Jeppsson. Till Rikstelefons manlucka vid nordöstra hörnet av korsningen. Hur lång tid tog det? Mindre än 10 sekunder. Varför? Det är mindre än 20 meter från Luntmakargatan till trappfoten. Mannen hade hunnit ett tiotal steg uppför trappan när Jeppsson såg honom från sin nya position (E15-C). Den sträckan kan inte ha tagit mer än 10 sekunder att springa. Snarare 7 - 8 sekunder. Jeppsson flyttade sig snabbt. Från sin nya position hade han fri sikt Luntmakargatan norrut och söderut. Ingen var där (E15-C).

Dick Lundblad: Är det möjligt att någon kan ha vikit ner Luntmakargatan norrut enligt ditt förmenande?

Lars Jeppsson: Inte möjligt.

Dick Lundblad: Det är inte möjligt?

Lars Jeppsson: Nej.


3. Taxiföraren Hans Johansson. En annan hjälte på Sveavägen. Han gjorde en U-sväng omedelbart efter skotten och stannade mitt i Tunnelgatans mynning. Gärningsmannen stannade upp och vände sig om ett kort ögonblick när Johansson stannade taxin. Sedan fortsatte GM att springa. Lisbeth Palme såg samma sak (som framgår i första förhöret). Johansson uppskattade att GM var 15 - 25 meter från mordplatsen när han vände sig om. Sedan såg Johansson att GM fortsatte förbi Luntmakargatan och några steg uppför trappan. Johansson fick den frågan flera gånger. Både i förhören 1986 och i rättegångarna 1989. Det fanns inte minsta tvekan. Han såg GM ända till trappan.


Borgnäs i boken 2020: "Gränden var mörk. Det kan alltså ha varit en annan man han såg ta stegen uppför trapporna än den han först såg rusa bort från mordplatsen. Båda var ju mörkt klädda, ungefär lika långa, och båda sprang bortåt." Vart skulle den andre mannen ha kommit ifrån och vem var han? Borgnäs spekulerar i boken att den andre mannen redan stod en bit in på Tunnelgatan. Han var Stig Engström och kanske en del av en "övervakningsoperation". Osynlig som i TV-serien "The Invisible Man" på 70-talet. Engström var den som sprang uppför trappan (då blev han synlig igen). GM sprang norrut på Luntmakargatan. Korkat så att klockorna stannar. Borgnäs hade nog sovit dåligt.

Svårt att veta hur mycket Aftonbladet "förbättrade" vad källan sa. Eller hur mycket som missuppfattades. Att vissa poliser lämnade oriktiga uppgifter om Christer Pettersson (och vittnen som var till hans fördel) är ingen nyhet.

En av de omständigheter på "Jägarnisse" jag tycker är intressantast är eldöverfallet mot en butik i Skövde ett par år före MOP.

LN är påväg hem från en skjutbana när han cyklar förbi en butik, där han vet att ägaren langar narkotika till ungdomar i området. Han skjuter helt sonika mot butikens fönster och cyklar sen därifrån, i syfte att markera, skrämmas eller vad nu planen var.

Att som yrkesofficerare skjuta skarpt mot civila mål ute på stan är väldigt anmärkningsvärt och långt bortom olämpligt beteende med vapen som ska ge en smäll på fingrarna eller dylikt. Utan det är ett ganska allvarligt brott som sker här, och det kanske var någonting med tidsandan eller någon sorts mörkläggning som stoppade detta från att bli en större grej. Det framgår inte i materialet men jag hade inte blivit förvånad om alkohol var med i mixen här på något sätt.

Kan denna händelse och MOP brytas ned enligt samma struktur?

• LN befinner sig i en stadsmiljö.
• Hans väg korsas plötsligt med en individ han anser förstör samhället.
• Han är beväpnad med ett handeldvapen.
• Han exploderar i en sorts impulsiv civilkurage (enligt han själv) och skjuter.
• Han flyr improviserat men framgångsrikt.
• Händelsen sopas under mattan till följd av hans roll.

Brainstorm givetvis.

https://imgur.com/a/A2bJIul

Tänker du ge upp?

Här har vi marscherat i takt på samma punkt i 40 år.

Nejdå, något nytt ramlar väl fram i Palmemordsarkivet då och då?