Jag förstår inte att jag är här. (ren efter 20 års missbruk)

Jag har varit beroende av det mesta dom sista 20 åren, jag är 36 och det finns ingenting kvar som är värt livet jag har levt från jag var 15 år tills nu.
Jag har varit ren sedan precis i början av 2025 och jag kan knappt förstå att jag ens kan skriva detta då som så många jag mött inte längre är kvar i livet och aldrig kommer kunna göra någonting igen eller förändra resultatet av att vara rädd för livet och vad det innebär att faktiskt känna av sina känslor istället för att ta den enkla utvägen och tro att ångest på något sätt är vad att må dåligt innebär.
Jag har verkligen möts av vad som bara varit en fatasi tidigare för jag visste vad jag ville, trodde jag. Den absoluta chocken jag möttes av när jag insåg att förnekelse går så djupt att många aldrig förstår vad jag säger här eller möter sig själva och vad det är man har gjort mot andra människor i sitt missbruk. Jag är ingen dålig person som bara tänker på vad jag kan få av andra människor som så många jag alltid haft att göra med, både nya och gamla bekanta. Människor som erbjuder absolut ingenting av vad jag anser är värt någonting alls och som är platser där människors mörker och livsläxor föds som enkelt förstör resten av en annans människas liv.
Nu inte kommer undan det som är den röda tråden i mitt liv och som en person som uppenbart inte blundar och undviker det som bara är för jobbigt och aldrig funderar mer på vad dom själva varit i sina liv, jag menar jag har slutat tycka synd om mig själv och möter mina största rädlor som många är grund till varför jag tagit så mycket jag bara kan och aldrig ens fattar varför någon inte lever som jag och når punker som bildar smuts på sin själ som inte bara går att ta bort genom att punda längre och där man inser att drogerna är absolut ingenting av det jag trodde och nu är allt genomskinligt och är min tanke om vad jag velat och intalat mig själv.
Jag kan knappt förstå vad det är jag varit och hur jag ens lyckats tro att jag är någon helt annan än vad som är grund värderingarna som jag lever mitt liv efter nu och alltid varit en del av mig. Detta vet jag ju även om jag skapat en bild av allt i mitt liv baserat på att slippa möta vad jag sysslar med, att tänka jag vet väl vem jag är är långt ifrån en säkerhet hos missbrukare och ärligt talat har jag inte mött många som tror att jag försöker säga dom saker när jag bara pratar om mina tankar om vad jag har gjort rent av fel i livet punkt.

När då någon är så självupptagna och uppenbarligen tar åt sig och själva känner sig träffade er ett faktum för mig vid detta laget och är så typiskt missbrukare att tro dom ens känner sig själva lite för dom har tankar och inte förstår verkligheten som är att ljuga för sig själv och säkerställer att man inte bara känner sig själv för att man tror det. Nu minns jag inte mitt liv som för några år sedan och det är inte ett liv som har varit varken enkelt eller är för myvket för alla som upplevt det jag har, alla missbrukare har såklart haft det jobbigt men jag har haft flera bekanta som tror dom förstår saker dom aldrig ens kommit i närheten av som aldrig kommer bara gå att glömma även om jag kan lära mig leva med mig själv. Den post traumatiska stress som alltid gör sig påmind var inte något som bara går att förstå vad det innebär innan man möts av vad som är total rädla och paralyserande skräck som ersatt nästan allt jag känner om jag inte bearbetar allt noch lever mitt i det som bara är olidligt och kommer leda till en säker död.
Jag klarar knappt av att titta på tv längre för jag får panik av att jag redan kastat bort mitt liv och även om alla som kände mig tror att jag antingen kör ett spel med slutmål eller inte kan vara ren och bara kör ytterligare en lögn, idag får dom tro att det är så för jag vet vad jag ,mötts av och jag är hellre död än leva i missbrukat där ingenting är ens kommer nära vad jag känner nu.

Finns en tanke att vi får väl fucking se för jag vet redan att jag har rätt även om jag inte säger att det är på något sätt enkelt för detta är allt jag aldrig ens kunnat föreställa mig vad det är att jag är ren. Jag trodde jag visste så mycket och det betyder ingenting nu, jag skiter väl i vad jag trodde och om jag kan få tillbaka människor som inte kommer tillbaka gör det hade varit ofattbart känslosamt.
Men det är en fantasi nu när jag förstår att jag kastar bort det som betydd allt för mig som skräp jag haft i fickan. Jag skäms och tanken på att ljuga gör mig illamående för jag har ju aldrig tyckt det är mer än en svag människas försök till vad dom än försöker, det är motsatsen till vad som är äkta styrka och en lögn är inget i jämförelse.

Nu när jag möts av verkligheten att ingen vågar hoppas jag kan någonting som inte är att rymma från saker. Det har tagit 18 månader att landa i att jag faktiskt vill ha människor nära igen och hade inte ens kunnat inbilla mig hur ont det gör att inte ha det jag önskar mest i hela världen! Jag har ett par kompisar och dom är fantastiska människor jag respekterar djupt men dom har också levt liv som ger ärr som inte bara läker med tiden och att trigga varandras ptsd har tagit tid att komma på är väldigt farligt och inte är något som bara går att låtsas inte händer.

Jag har LARO och dom har våldtagit allt jag är som människa och har blivit behandlar som vad dom verkligen tycker att man är en smutsig pundare och inget mer någonsin kommer vara sant, jag har försökt få deras hjälp i början men det har regnat konskvenser när läkare vill visa vem som fucking sitter på alla kort och om jag inte håller med har jag lärt mig läxor ingen borde uppleva och förändrat resten av mitt liv. Jag fick subutex sprutan efter 8 år när personalen sa att jag sparkat in dörren till andra dörren in till själva avdelningen, LARO haraldrig varit eller vad jag ser kommer bli något annat än ett apotek som jag ber om hjälp hos över min döda kropp om det inte är väldigt specifikt något dom kan göra som jag måste göra.
Överläkaren i högsbo är det värsta jag upplevt som kallar sig själv för läkare, jag skulle aldrig lyfta ett finger för den människan då den väldigt tydligt älskar makten och min journal är full av rena fabriceringar och lögner om saker som är där för att lära mig en poäng när jag inte gått med på något eller mbara bett om hjälp men som dom misstolkar som något jag inte kan förstå, så alla vet är detta högsbo jag pratar om som är ettmörker i en helt egen klass. Det är inte jag som är en sociopat som gör saker för jag inte bryr mig om andra människor.

Jag har mycket tankar omk vad som varit då jag vill vara medveten om vad detär jag gjort, jag måste göra det och skyldig alla jag krossat hjärtan för dom trodde på mig och jag kommer aldrig kunna bara erbjuda något som kommer ens nära en ursäkt som inte bara är så lite att det inte betyder någonting för dom.
Dom sista veckorna har öppnat mina ögon för att jag vill träffa folk igen mer än någonting, jag hittade någon jag ville vara kompis med men jag tror inte det går, men om det bara är min osäkerhet och själv har eller faktiskt är vet jag inte, låtar åt att den inte kunde med att säga nej även om jag såklart inte vill det. Detta är nytt och jag är helt ställd. Detta har öppnat ögonen för vad jag skulle säga är en av dom grejer som gjort att jag inte haft dom känslorna igen efter det och nu när jag börjar fatta vad som hänt blir jag rädd för vad jag kunnat tro eller intala mig är vad som inte är på riktigt eller ens vad jag tycker. Jag börjar se bilden andra sett och jag får panik och jag kommer aldrig vara så svag igen, det får kosta vad det vill men en sak är säker jag vet att dåliga beteenden med full säkerhet leder till mer helvete och inget är ens lite bättre.

Den jag var närmast dog i oktober under uppsikten av ACT-teamet jag ser på med avsmak och jag menar inte för min kompis är död bara utan för jag alltid sett vad dom gör med missbrukare! Säg bara vad du vill ha så ger vi dig det du vill ha i läkemedel så kan du knarka utan att vara en missbrukare...asså detta är helt sjukt och jag kan inte förstå hur dom direkt är ansvariga för såå många vänner som är döda nu. Deras inställning att ge en missbrukare det dom vill ha kan jag inte ens börja se eller skulle hålla med bara för någon hävdar att detta är bra för dom, puckon som inte klarar av att tänka själva eller missbrukaren som vet att act finns alltid när det blir jobbigt i livet och jag vill ha grejer. ACT är nnästan en väl bevarad hemlighet i missbrukar communityn och detta är inte kul, imponerande eller mer än där vidriga personer säkerställer en missbrukare aldrig kan bli ren eller hitta vad jag gjort som är mer än alla tankar jag någonsin trott på. Att missbrukarna gör detta självklart det är en del av sjukdomsbilden att inte förstå vad det betydern att ha den sjukdomen mer än att det är så bara, dom som jobbar på act ser jag ner på till fullo och alla där som schyssta eller är rövhål jobbar på en avdelning som genom sättet dom arbetar på är en förolämpning att vi inte klarar av att ens försöka vara rena.

Skillnaden i vad man hittar om man tror att benso inte förändrar allt som är sina känslor och tänker men jag nkänner ju kan ju prova att bli helt rena och då menar jag inte men jag har ju provat, jag skiter i om någon säger så till mig då jag vet att det säger alla och det betyder insiktsbefriade perspektiv från någon som är påverkad. Inte ens när jag nåt benso en gång var annan månaden och trodde det var ren var fortfarande bilden av vad som gör att man forsätter leva med tankarna som är ett aktivt missbruk och hävda annorlunda visst men då är man inte så smart eller insiktsfull som man tror och lever i något som jag förstår alltid i mer än korta akuta perioder med säkerhet gör att man börjar få en ny ångest skapad av problemen som är att äta benso länge och som förändrar vad man ens medicinerar och förstår man detta gör man det och allt annat är så mycket sett av ögon som väljer att blunda för många stora problem en snabb lösning som gör att man slipper bearbeta något och ändå för oss missbrukare till slut landar i ett fett bensodelirium och efter det kan man ju tro att det är som förr men då är alltid deliriumet bara ett stenkast bort och så många jag talat med detta om som säger samma sak när dom varit rena ganska länge och försöker bli hela igen.

Att många tror USA modellen för fuuck you din idiot du säger inte hur min verklighet ser ut för jag gör väl va fan jag vill kan vi ju idag se har ledd till deras totala fall som dom itne bara kunner komma tillbaka ifrån på extremt länge. Visst kan jag väl säga att folk bara har helt 100% fel utan att behöva tänka att deras känslor blir träffade, detta irriterar allt jag är nu och insikt kommer när man gör tvärt om och inte är rädd för att möta sig själv och livet.
Jag trodde verkligen jag förstod saker jag inte ens kunde börja förstå och jag känner mig så dum att det finns inte ord eller någonting som är nattsvart som tron på att jag vet väl vad jag sysslar med, jo tack det trodde väl jag också!
Nu sitter jag i lägenheten som jag hatar och jag inte kan komma från, detta känns som ett fängelse och jag skiter i att jag skäms och känner mig dum för nu vet jag att det finns saker som har äkta värde och där droger bara inte är något som kan ersätta det andra för man blir en skugga av människan som går att vara om man inte är mitt i det.
Det har varit en läxa i ödmjukhet att få perspektiv ovh ha chansen att hitta mig själv i alla lögner som korsar varandra och sitter ihop med varandra. Detta är det svåraste och jag har aldrig mött en stund i mitt helvete som var så jobbigt som det är att inte ens kunna ringa någon när man vill gråta och få en kram, jag kommer aldrig mer blunda för mig själv och även om detta både är det bästa och jobbigaste jag varit med om är det mer än vad mitt tidigare liv kunde nå ens för det var inte möjligt utan min vetskap att jag vill verkligen inte ha sån tom skit utan värde något mer och jag vill uppleva människor som bryr sig och vet vad ordet äkta betyder och inte bara är en äkta xanor eller oxy!
Jag kunde inte ens börja förstå vad det innebar att vara nykter när jag vet att jag inte tänker ta något längre fram, det som hänt när jag inte bara lever med lögnen att jag kommer inte vara nykter för jag kommer ju ta något längre fram och det vet man klart som solen vare sig man vågar säga, erkänna eller tänka tanken själv. Detta är något som jag aldrig hade ens låtsas var sant innan och tog inte i det med en pinne ens eller tittade på det men att det var där har jag alltid vetat och det är min egen special bullshit som inte är en del av vem jag är men är personifieringen av mitt missbruk.
Att man bara tror att man kan förstå vad det är jag pratar om nu är den svåraste tyngsta lögnen och insikten jag kunnat ha för jag lever inte i en verklighet konstuerad för mig av mig.

Att jag skulle slänga bort någon ny i mitt liv nu låter som ett skämt och jag skulle gå genom eld för att visa att jag är en person med integritet och som aldrig bara skulle svika någon som jag alltid gjort. Jag har mått dåligt och jag har haft ont men båda känns triviala nu när jag vågar möta världen för första gången i mitt liv för att jag kan börja hitta vad det är att älska sig själv och vilja ha mer för sig själv.
Alla som tror att jag gör detta för att jag inte skulle bli ren annars är bara ytterligare en person som resonerar precis som jag gjort i det som är mina lögner jag hållit mot världen som en sköld, det jag har hittat nu är värt mer än allt annat jag varit som bara är luft nu. Att inte våga diskutera saker och där allt slutar i någon absolut form av tanke runt allt är alltid samma sak och inte är det någon som det går att bygga något äkta på och jag tål inte ytlig bullshit mer!
Jag är inte längre en halv person som blir mindre varje år och är redan mer än någonsin och den som tror dom klarar av göra samma sak om dom bara vill har ingen aning om dom inte när rena idag och gått från att vara ren till att hålla på igen.
Jag har försökt nå detta dom sista 10 åren med LARO och det var först när jag slutade prata med dom om allt annat än att jag hämtar min medicin där jag ens kunde närma mig att ha en chans när jag fortfarande levde i övergreppet min erfarenhet med LARO Högsbo där allt jag var blev kränkt eller taget på allvar och som verkligen borde varit anledningar för akut hjälp.
Inget jag haft har gjort mig så stålt över mig själv, min förmåga och jag tycker om vem jag är och är en person som faktiskt är stark och vill leva livet utan rädslor.

Jag har levt ett liv som i missbruket alltid varit fullt av väldigt mycket trauman som jag för första gången klarar av att möta med personen jag är idag, jag blundar inte längre bara.
Det krävdes att personen jag var närmast dog för att rasera väggarna jag hade kvar i huvudet och där även hon var direkt ansvarig för många grova minnen av mörker och tiden innan hon dog klarade jag knappt vara i samma rum längre eller det var mer än någon gång ibland för jag ville att någon fanns i mitt liv tills jag blev ren och tog avstånd.
När hon dog krossade det hela min verklighet och mina lögner blev genomskinliga för det kunde varit jag varje dag i mitt missbruk och jag fattar inte att jag sitter och skriver detta, alla som lyckas ta sig ur sina missbruk är människor som gått genom eld för att nå sina mål och alal som tror att det är mindre har ingen aning.

Jag vet att med tiden kommer jag träffa andra personer jag vill vara med, men att möta sina svartaste hål ensam och bara vilja ha en ny kompis och vad som är för grovt för dom i min familj att behöva ställas inför är plågsamt och den sorgen jag har inom mig nu saknar jag ord för hur mycket det känns.
Jag hoppas det är något intressant att läsa, detta är två års tankar utan massa lögner, inget har krävt så mycket eller varit så svårt att nå som detta.
Alla som själva försöker bli rena ska alltid komma ihåg att fortsätta och så länge man inte tar något idag har man alltid vunnit! Nej jag går inte till na men den tanken hjälpte mig mer än så mycket aldrig kunde när dagarna handlade om att inte ta något, nu är det inte riktigt på det sättet längre.
Att tro det går att ha koll på saker när man är vävk är inget som alls är en logisk tankegång och är en från någon som lever med en sjukdom som är missbruket. Så svårt det är att förstå det går knappt beskriva.

Detta är icke en blogg portal Tyvär!

Jo, om man vill använda stället som blogg så ska man få göra det tycker jag. Tyst och läs tröttis.

Vad jag vet så är det helt frivilligt att läsa en tråd, skulle tråden på något vis inte vara passande här, så kommer med all säkerhet aktuell moderator ta hand om detta.
Kort sagt bara att gilla läget

Att göra detta är ju uppenbart inte för alla dom jag tänker på för jag är så snäll nu även om jag tror det finns många som känner igen sig, det är för min egen skull att försöka allt det jag kan göra som fungerar.
Det finns skam för vad som varit men i det nya är det väldigt lite jag faktiskt ångrar så direkt, varför känna ånger eller skam över försök att bli frisk.
Inget annat har fungerat under 10 år, man får mer än gärna tycka att jag är korkad och är förvirrad men jag vet att jag lever och kan känna det jag tryckt undan.
Självklart söker jag bekräftelse, det är inte en hemlighet. Det var inte så för två månader sedan så här, nu möter jag det som jag inte vågat tänka på själv.
Jag kunde inte acceptera verkligheten innan och att försöka nå något i det jag faktiskt känner mycket skuld över har öppnat nya perspektiv och möjligheter.
Varför fortsätta ursäkta sin existens pga sitt självhat när jag i alla fall försöker göra rätt i framtiden?
Att vara rädd för att säga det som handlar om vad min ptsd är rotad i är bara en fortsättning på vad som redan varit en livstid. Detta är det ända jag känner är något som är bara min styrka mitt missbruk skuggat över.

Onlythebest har uppenbarligen inte mött sig själv eller uppskattar inte andras försök att nå vad man tror är omöjligt och är det man velat. Att gnälla på folk är en hobby många tänker är en ärofylld sysselsättning och det får man göra om man vill, jag kanske skriver mina blogginlägg men skulle kanske inte lägga min tid på att gnälla på mer än det jag själv upplevt och när ett försök till att vara mer än vad du antagligen kan förstå.
Långt i från alla kommer någonsin göra det för oftast behöver människor inte ställas inför sina misstag eller dö. Prioriteringarna här borde vara ganska uppenbara även för någon som inte levt genom vad som bara brukade vara död. När ni stort sätt alla är döda eller tagit sig bort vad tycker du är alternativet?
Jag vill sluta se livlösa ögon från mina vänner i det värsta som varit, detta är bara det sista alternativet i ledet men har sovit 6h på över tre dagar njag vill sova i natt.
Insomnia känns som att man blir knäpp, detta är svårt på riktigt och det kommer leda till att i alla fall jag känner mig själv och går vidare.
Pga detta vill jag ha vänner igen, det var nästan det sista jag tänkte på för några månader sedan. Den tanken var ren skräck, jag vill inte känna mig äcklad när någon kommer nära mig eller omedvetet se ut som att jag vill mörda personen.
Jättelätt att komma nära andra när dom inte förstår alls.

Jättebra att du håller i att siuta. Det kommer inte bli lättare sen, men däremot kommer du förmodligen sluta se allt elände runt omkring dig (gamla vänner) och bli starkare utan att tumma på ditt välmående.

Du kommer en dag att kunna sova precis som förr, det tar nog några år till men det kommer gå fortare än du tror.

Vad är det du har knarkat? Hur började du? Hur såg en dag ut för dig?

Ja absolut kommer det bli så, att jag tänkt mer det sista är för att jag kommit i kontakt med känslor som väckt dom och jag försöker bara "prata" om dom även om det bara brukar vara med mig själv. Det är flera saker som jag märker inte känns lika ouppklarade eller kommit tillbaka och alla har väl några grejer som är mer än andra.

Ett exempel som är väldigt tydligt är att efter att reflekterat över ett smaklöst beteende är att jag har börjat bli ledsen igen, visst det var jag när min kompis dog men inte riktigt på samma sätt. Eller att huvudvärken som inte försvunnit på över 10 år är borta och vad som varit stress i form av muskelspänningar.
Jag lider inte nu för tiden även om jag tycker detta på väldigt många sätt känns så mycket mer än mitt vanliga tillstånd innan, men allt är väl relativt och göra något jag tycker mig känna är friskt som ger mig så mycket gör dom stunderna till stunder med slut till skillnad från allt det som varit ouppklarade känslor, det är solklart i vad som kommer med tankarna från att vara ren och att det som inte fått nå naturliga avslut och undvikits är först nu möljigt att ha en reflektion över med någon substans.
Det är bättre än att vara arg på allt i alla fall.

Det mesta och det har väl berott lite på när det varit. Efter jag började på LARO så har det varit mycker men för att klara mig 30-50 alpra, 1,5g lyrica, ritalin i mängder och sen tar man väl "extra" och tagit massa ketamin, tjack, och en syra trip typ var 7e dag. Massa mer och jag tänker man hajar.
LARO betyder ju drabb, har varit IV torsk men lyckades lägga ner nålar för 5-6 år sedan.

Jag kan det livet utantill och det är allt jag aldrig velat ha ut i mitt liv, inget av det jag velat ha och värderat på riktigt. Att det känns helt tomt nu och att jag känner mig som en halv person i nuläget är vad som händer om man utsätter sig för vad som helst och tro man kommer undan vad man är med om.
Jag tänker inte leva mitt "nya" liv med ouppklarad ångest och är varför jag försöker komma till rätt med vad som varit och inte bara gå in i det som känns nytt för det är precis hur jag rymt från mina k.änslor och verkligheten nästan hela mitt liv och jag ser att det blir bättre och att jag kommer bli hel igen eller någolunda.
Det hade inte kunnat slå mig innan att det fanns något annat alternativ än att punda när man tror att man vill.

Hela denna resan började för jag kunde ha tanken att det fanns mer i livet, annars hade det varit helt omöjligt. 14 månaders avtändning pga subutex sprutan värdelösa funktion på mig är något jag aldrig tänker uppleva igen och var rent av riktigt plågsamt. Om jag inte lärt mig det då hade jag varit helt otroligt korkad och lyssnar man inte på vad hela sin person och kropp skriker dör man på ett eller annat sätt även om man skulle vara vid liv.

då förmodar jag att du sköt jonk. Hur var känslan? Ruset m.m. Är nyfiken. Blev du hög till slut eller var det bara för att inte bli sjuk? Hur fick du pengar att sponsra ditt misbruk? Hur mycket tog du per dag? Hade du familj, jobb? Var det någon som kom på dig?

Jag är bara nyfiken och fascinerad av detta liv.

Känner igen mig i mycket
Skyhöfa doser alpra och ikto , krashat i häktet på skiten. Ct 8 år ep sedan ptsd i ett år
Sympatikusandning.
40 döda vänner+ men många av andra själ än missbruk,,men ändå.Kokain 2 gs om dagen, min broder tog en trip till peru och tillbaka när vi var 19.
Så obegrännsat.

Jag kopplar ditt kaos , du kommer märka att du får ordning på bitarna
Det brukar falla naturligt.

Är inte helt nykter ska inte hyckla , men alkohol blev stora boven 4 åren sista ordentligt varje dag, det är jag nykter från nu i 10 månader
Jag landade för typ 8 månader sedan och känner igen mig mycket i skiten du skriver.
Må bäst och lycka till, ta hand om dig broder.