Artemis - det nya månprogrammet

Var ligger den kommersiella nyttan i det kontra att säg skopa upp en del jordatmosfär? Sen behöver en sådan månexploation mogna till hur ser den vägen ut tänker du? Det får bli via nationella/multinationella månbaser där de tankar upp rymdraketer för färd tillbaka till jorden. Om du har en rymdraket på månen som behöver tankas så finns det skäl för ISRU.

Vilka satellitfarkoster då? I princip alla moderna satelliter använder jondrift och som jag nämnde tidigare finns det väldigt lite xenon på månen. Sedan ligger också lejonparten av alla satelliter i låg omloppsbana runt jorden. Det är rätt långt från månen till jordomloppsbana. Och även om den totala energin som behövs för att komma till en låg jordomloppsbana är lägre från månytan än från jordytan är jag rätt säker på att det i praktiken är billigare att skicka upp vatten från jorden.

Så frågan kvarstår: Var finns den kommersiella nyttan med månbaser?

I princip vilken farkost som helst. De skulle kunna använda raketbränsle. Jondrift kan väl bara ge väldigt lite kraft. Om totala energin blir lägre skulle också kostnaden kunna bli lägre

Hur skulle man skopa upp jordatmosfär ? Iden jag postade läste jag i en bok med framtidsförutsägelse
(Människan i rymden Clemedson) där han räknade med detta år 2020

Jag poängterade att lejonparten av alla satelliter idag inte använder väte eller syre som bränsle eftersom de har jonmotorer (som vanligtvis använder xenon eller argon som reaktionsämne). Det finns alltså ingen omedelbar marknad för månvatten som bara står och väntar på någon att slänga pengar på.

Rent generellt betvivlar jag inte att man kan ha nytta av vatten i rymden. Det är en förutsättning för rymdkolonisation som jag är en varm anhängare av. Men frågan just nu gällde huruvida det just nu finns några kommersiella intressen av att etablera månbaser. Jag hävdar att det inte finns det och att det därför är ytterst osannolikt att privata intressen skulle finansiera etablerandet av några månbaser.

Det där är ju en korrekt men helt irrelevant statistik.

Lejonparten av dina exempel har blivit placerade i sin bana eller sitt gravitationsdrivna omlopp med hjälp av helt andra energi-/effektresurser.

Pyttekraften från jon-maskineriet används /'enbart'/ för att korrigera de nödvändiga icke-i-förväg beräkningsbara bankorrigeringarna samt kompensation för de kontinuerligt tillförda energiförlusterna (eg. "friktion"). Ett hypotetiskt scenario för en "rymdbas på månen" med lokal tillverkning av raketbränsle - Sysselsättning för ett stort antal 'autonoma' obemannade farkoster:

Starta en "pendeltrafik" mellan omloppsbanor runt jorden och månbasen, med ett lämpligt antal farkoster som:

1. I betydande skala 'dammsuger' Jordens omloppsbanor på mänsklig spillning (aka rymdskrot)
2. 'Anrikar' detta genom överlämning till processfarloster
3. 'Fabriks'-rymdskeppen transporterar detta på sin resa till månen, efter även påfyllning av dammsugarsatelliternas energilager i samband med dockning.
4. Under måntransoprten (i valfri/lämplig hastighet) så sker den ytterligare sortering/anrikning av soporna som lämpar sig för just denna resas unika låggravitationsförhållnden
5. I omloppsbana runt Månen överlämnas processat/sorterat material till lämpliga farkoster för 'bara' upp- och nedtransporter av nytillverkat bränsle samt lagom volymer av materia/råvaror från fabriksskeppen

Nere på månbasen kan detta sedan ytterligare sorteras, processas, lagras och återanvändas både på Månen, till andra rymdfärder eller t.o.m returneras för "Jordisk" användning.

Och naturligtvis används Månen i största möjliga mån som rangerbangård och serviceverkstäder för samtliga inblandade rymdfarkoster för att minimera "jordning" av material, delar och hela system som man har för avsikt att skjuta upp igen.

Det kanske t.o.m kommer att bli möjligt och lämpligt att med dessa metoder återvinna molekyler av xenon och/eller argon till jonmotorerna från några ov Jordens omloppsbanor...

F.ö borde omloppsbana runt Månen vara en ypperlig plats att tillverka enormt stora solsegel eller andra skärmar för rymdbruk.

Givetvis har alla satelliter blivit placerade i sin bana av stora kemiska raketer. Men dessa kemiska raketer kommer ju från jorden och jag tror att det är svårt att tanka dem på vägen. Så vad du säger är i princip att vi ska skjuta upp raketer med raketbränsle tillverkat från vatten som vi har exporterat från månen till jorden. Jag kan direkt meddela att det inte finns något kommersiellt intresse i detta.

Pratar vi om att skicka satelliter till andra delar av solsystemet kommer det i ett annat ljus. De skulle säkert betala en bra slant för att få fylla tanken med månbränsle. Men den typen av långdistanssatelliter är inte särskilt vanliga alls. Och det finns stora tekniska och praktiska problem med att bygga upp en infrastruktur för sådan tankning. En liten potentiell marknad och stora praktiska hinder för att tillgodose denna marknad innebär sammantaget mycket små kommersiella intressen.


Det där är ju faktiskt en riktigt bra idé. Men problemen som jag nämnde ovan är ungefär desamma. Vem ska egentligen betala för denna städning? Det är ju ett typiskt common good-problem och du kommer knappast hitta några privata aktörer som vill betala stora pengar för den typen av städtjänster. Statliga aktörer skulle möjligtvis vara intresserade, men då är vi inne på politik igen. Och sedan var det allt det där med stora praktiska och tekniska hinder. Att bygga upp infrastrukturen som krävs för städfarkoster och tankning av dessa är väldigt långt från någonting vi har åstadkommit idag. Det kommer kosta tiotals eller antagligen hundratals miljarder dollar att få ett sådant system i ordning så att det kan börja tjäna pengar. Jag misstänker att ingen privat entreprenör är beredd att ta den risken.

Det går omkring på Jorden åtm. en rymd-galning som också gillar effektiv serieproduktion.
Han kanske inte är helt hundra på det där med lönsamhet - Men så länge det räcker till verkar han hålla på.

I alla fall så har han också ett ord med i laget bland dem som har rätt många 'kommersiella' satelliter runt Jorden, så om dessa städarfarkosterna även kunde få en vaktmästeri-funktion med 'livstidsförlängning' av satelliter som närmar sig EOL.
Typ nåt batteri- eller solpanelsbyte samt påfyllning av styrraketbränsle. I många fall lönar det sig nog då att koppla på en nytillverkad "aktersnurra" på de lite äldre tingestarna som är dåligt förberedda för på-platsen-service.

Jag tror det skulle klia i fingrarna på denne herre att få leverera ett större antal rymd-flygande farkoster - Speciellt när han kan få till det som en möjlig plussiffra i koncernredovisningen.
Och när "någon" väl visar att det går så kommer det så sakta att ansluta äkta betalande kunder i ett tilltagande tempo och en större press på nationella och överstatliga myndigheter att slanta in - Åtm. lite symboliskt.

Projektets break-even låter nog vånta på sig - "Men det drabbar ju ingen fattig" som det bruka heta..

Jag är vagt bekant med denna jordbundna rymd-galning som du pratar om. Det är han som planerar att skicka upp rostfria stålrör till lågomloppsbana med tomma bränsletankar. Han borde ha ett extremt stort behov av månproducerat rymdbränsle för att tanka sina farkoster inför deras fortsätta färd mot evigheten.

Men jag räknar inte detta riktigt som kommersiellt. Individer som är så rika att de kan finansiera samma saker som stora stater får betraktas som politik mer än kommers. Politiken blir mer av psykologi, Musk har tidigare haft någon sorts personliga problem med att mellanlanda på månen, men det kan tänkas att han är på väg förbi de spärrarna med tanke på hur dåligt det går för stjärnskeppet. Men, som sagt, jag räknar inte detta personliga prestigeprojekt som ett kommersiellt intresse.

Antingen skopa upp eller använda direkt.
En Scott Manley-video:https://youtu.be/srmtxK44YXk?si=-vt_yKmeDtNHfywt

Det stora målet med Artimes-programmet är att människan nu skall stanna på månen, inte bara besöka den. Permanent bemannad månstation, med avlösning var 6:e månad, har diskuterats.

Man landar på en av polerna där det finns vatten.

Vad mer är intressant? Ja i regoliten finns Helium-3 men det är väl tveksamt om det finns ekonomi i att forsla detta till jorden eller att på månen sätta upp en avancerad fusionsreaktor.

Jag är inte entusiastisk för månkolonin, jag skulle hellre vilja ha en satsning på färder bortom månen, Mars och Venus. Man skulle kunna förankra en forskningsstation på Phobos eller på en av dom intressanta asteroiderna. Det kallar jag rymdfart.

xxxx) "I år får Starship sitt genombrott, inget skall längre FÖRDRÖJAS-----eventuella kritiker kommer att UNDANRÖJAS"...... .....

Fokuset på vatten känns närmast politiskt. Som något man har hittat på för att lura i folk att det är spännande på månen.

För sanningen är ju den att vatten mest innehåller syre. Och syre finns överallt på månen och på rätt många ställen i övriga universum. Visst är vatten bra. Men det är mycket lättare att få tag i helt vanlig regolit och den innehåller massor med syre. Och eftersom vatten är till 90% syre så kan man, om man har enkel och billig tillgång på syre, skicka upp 1 kg vätgas från jordytan och få 10 kg vatten.