Dödas fler män än kvinnor av våld i nära relationer i Sverige?

Vi borde nog börja räkna offer för familjevåld mera ärligt.

När vi talar om våld i nära relation tänker många alltid och direkt endast på kvinnor som mördas av en man. Det är begripligt. Enligt Brå dödades 2025 elva kvinnor och två män i Sverige av någon de hade eller hade haft en parrelation med. Det är fruktansvärt, och det ska aldrig förminskas.

Men om vi menar allvar med att rädda liv måste vi väl också våga se den död som inte syns lika tydligt? Folkhälsomyndigheten visar att 1 230 personer dog i säkert fastställda suicid i Sverige 2024: 859 män och 371 kvinnor. Forskning och suicidgenomgångar från Kent i Storbritannien pekar på att omkring 30 procent av misstänkta suicid där kan ha psykiskt, fysiskt, ekonomiskt, socialt och sexuellt våld i nära relation som påverkande faktor. Det bevisar inte enkel orsak och verkan i varje enskilt fall, men det visar att destruktiva relationer, psykiskt våld, kontroll, grymt umgängessabotage, hot, skam, falska anklagelser, social isolering och rättsprocesser är livsfarliga riskmiljöer.

Om samma andel används försiktigt som svenskt scenario handlar det om cirka 369 suicid per år med möjlig koppling till våld i nära relation: ungefär 258 män och 111 kvinnor. Lägger man till de direkt dödade i parrelation blir den möjliga årsbilden ungefär 260 män och 122 kvinnor. Inte som färdig dom över enskilda partners, men som varningssignal till politiken, vården och medierna.

Det borde förändra svensk politik. Vården måste fråga mer än ”har du blivit slagen?”. Den måste också fråga: är du hotad, kontrollerad, falskt anklagad, isolerad, ekonomiskt knäckt eller på väg att tappa livsviljan? Socialtjänst, polis och domstolar måste förstå att psykiskt våld inte är oväsentligt bara för att synliga blåmärken saknas.

Och svenska medier behöver bli smartare. Kvinnors död pga familjevåld ska fortsätta tas på största allvar. Men hundratals män som går under efter psykiskt våld, separation, skam, förlorade barn eller myndighetskaos ska väl inte bara reduceras till ointressanta privata tragedier. Äkta jämställdhet ska väl räkna alla döda, även dem som stör medias gamla berättelser?

Den obekväma frågan är väl om vi i Sverige ens vill förebygga våld i nära relationer på riktigt? Eller bara den del av döden som passar vår gamla vänsterpolitiska karta?

Det börjar gälla ny lagstiftning från 1 juli som berör psykiskt våld. Vi får hoppas att det gör så att kvinnors våld mot män blir tydligare.

Nu har jag inte läst den här rapporten från Kent så det är omöjligt att svara förutom frustande "ja slå kvinnor!" svar.

Kan du inte länka till själva rapporten? Eller berätta, hur många kvinnor vs män har tagit sina egna liv på grund av relationsvåld? Kent har Storbritanniens högsta självmordsantal så det hade vart relevant att veta.

Annars är dina slutsatser bara "män begår självmord, det är på grund av relationsvåld". Ett fakta ryckt ur luften.

Att män som far illa i nära relationer förtjänar och behöver stöd är självklart. Den manliga ensamheten och könsrollens krav som säger att du inte får söka hjälp gör det svårare, men vill verkligen se mer siffror här.

Javisst. Du har helt rätt, den nya lagen kan bli en viktig öppning. Men den blir bara verkligt jämställd om den används lika modigt när offret är man och förövaren kvinna. Psykiskt våld syns ju inte alltid som blåmärken, ibland syns det som skam, isolering, hot om barnen, falska anklagelser och en människa som långsamt tappar livsviljan. Den avgörande frågan är därför om vård, polis och socialtjänst vågar se samma våld även när det stör den gamla ensidiga svenska könsberättelsen?

Jag tror erfarenheter från andra länder pekar på sparsam praktisk betydelse av sådan lag. Tyvärr.

Du har så rätt i att vi inte ska låtsas att all manlig suicid beror på relationsvåld. Men det är ju heller ingen som seriöst påstår det. Och många kvinnor begår suicider med.

Knepet här är att du gör om en riskindikator till en halmgubbe och kräver perfekt kausalitet innan mäns dolda utsatthet ens får diskuteras? Och jag ska länka… har jag fel?

Kent pekar på att våld i nära relation kan vara en viktig del av suicidkedjan, inte hela förklaringen. Det borde väl göra oss nyfikna, inte defensiva? Frågan är nog om vill du ha bättre könsneutral statistik och förhindra förtida död – eller bara bromsa frågan tills den inte längre stör den gamla stereotypa berättelsen?

Ja, man ska ju inte ropa hej och de nya lagarna är ju inte skapade för att skydda män. Sen är det ju som du och Triptyken konstaterat inte alla män som tar livet av sig, många kämpar ju på och mår dåligt år ut och år in i det tysta också.

Fast nu är ju inte självmord samma som att någon annan mördat dig.
Inte heller är Kent samma som Sverige.
Snabb googling av Kent ger ex. att du har områden i Kent som lider av hög arbetslöshet och fattigdom, Är rejält värre vara fattig och arbetslös i England än i Sverige fortsatt.

Så tyvärr du kan inte dra de slutsatser du gör.

Hur mycket bidrar ni män som sitter och näthatar till mäns självmord?

Hur tror ni att det känns för svårt självmordsbenägna att sitta och läsa er skit eller få påhopp om någpt negativt behöver ventileras och det istället blir grova personhopp eller klander på den som uttrycker sig?

Allt ni kräks ur er av sexism, rasism, påhopp osv lan döda det också då det är minst lika illa att sitta online och trakassera människor för att skapa negativa reaktioner hos dem.

Nej, majoriteten män som avslutar sina liv är inte offer för våld i nära relation. Jag vet inte en enda och jag känner till extremt många självmord. Droger och alkohol är större faktorer än kvinnor för män aom avslutar sina liv.

Du sitter med en massa påståenden utan att ens presentera hur många som är i relationer mot singlar eller andra saker som påverkat deras suicid såsom aktiva missbruk, psykisk ohälsa osv.

Jag har svårt för argumentet att mäns utsatthet mest är en teoretisk konstruktion.

Jag försökte själv ta mitt liv två gånger under ett äktenskap med en extremt kontrollerande partner. Inga slag. Inga blåmärken. Bara åratal av kontroll, skuldbeläggning, psykisk nedbrytning och utmattning. Till slut såg jag självmord som den enda utvägen.

När relationen kollapsade blev katastrofen total. Jag blev anklagad för sådant som jag själv upplevde att jag hade utsatts för. Vid den tidpunkten var jag så nedbruten av burnout att jag knappt kunde försvara mig. Jag blev dömd till fängelse och upplevde att ingen lyssnade på min sida av historien.

Det mest absurda är att de åtta månader jag satt isolerad på Kronoberg i efterhand kändes som ett lugn jämfört med livet jag levde hemma. Det säger något om hur illa situationen hade blivit. Ett fängelse borde rimligen vara värre än ens familjeliv, inte tvärtom.

Nu några år senare mår jag bättre än någonsin. Men om något av mina självmordsförsök hade lyckats hade jag bara blivit ännu en man i suicidstatistiken. Ingen hade kopplat det till psykiskt våld, kontroll, manipulation eller en destruktiv relation.

Det är därför jag har svårt att avfärda frågan. Psykiskt våld kan förstöra människor fullständigt. I vissa fall dödar det lika effektivt som fysiskt våld, bara långsammare och utan synliga blåmärken.

Du har ju rätt i att suicid inte är mord och att Kent inte är Sverige. Men det är faktiskt inte motargument som du nog tror.

Poängen är verkligen inte att kopiera och låtsas att Sverige är området Kent rakt av, utan att förstå och se en riskkedja med att psykiskt våld, kontroll, fattigdom, separation och skam samverkar tills människor går sönder.

Ditt fulknep är att genast kräva perfekt svensk mordisk kausalitet innan frågan ens får undersökas. Det låter först försiktigt, men blir i praktiken ditt sätt att slippa räkna vissa döda.

Vill du ens veta hur ofta relationsvåld finns bakom suicid i Sverige – eller känns okunskapen bekvämare för dig?

Du har så rätt i att nätmobbning, missbruk, ensamhet och psykisk ohälsa kan bidra till suicid. Men problemet uppstår när sådana faktorer används av dig för att helt bortse från relationsvåld som möjlig riskfaktor. Ingen seriös person säger ens att ”kvinnor orsakar mäns självmord”, men destruktiva relationer med kontroll, hot, manipulation eller förnedring kan bidra till psykisk nedbrytning. Män och kvinnor som offer.

Kanske en tredjedel, flera hundra dödade per år i Sverige.

Forskning visar att suicid ofta har flera orsaker samtidigt: psykisk ohälsa, trauma, missbruk, social utsatthet och relationsproblem. Att du vill vägra diskutera psykisk misshandel eller relationsvåld mot män gör därför bilden ofullständig.

Många män söker dessutom hjälp sent och möts ofta av krav på att ”bita ihop”. Om någon samtidigt lever under skam, kontroll eller hot kan känslan av hopplöshet förvärras.

Frågan är alltså inte om alla suicid beror på relationer, utan om destruktiva relationer ibland är en del av det hemska problemet. Det borde gå att diskutera seriöst utan att avfärdas direkt av dig. Av skumma skäl. Ojämställt. Förnekelse.

Tack. Du beskriver precis varför frågan måste tas på allvar. Psykiskt våld lämnar inte alltid blåmärken, men kan ändå bryta ned en människa fullständigt.

Jämställdhetsmyndighetens rapport Tystnadens pris 2025 visar att mäns utsatthet i nära relationer inte upptäcks, att män ofta har svårt att se sig själva som våldsutsatta och att de utsätts för mycket psykiskt och fysiskt våld, ungefär lika mycket som kvinnor gör. Men det uppmärksammas inte.

Det gör din berättelse mycket viktig, inte som bevis för alla fall, utan som en tydlig påminnelse om vad vården, socialtjänsten och rättsväsendet måste börja fråga om. Äkta omtanke räknar även det lidande som inte syns utanpå. Och att alla liv räknas, inte bara de som media och politiken väljer att bry sig om. Äkta jämställdhet och verklig samhällsförbättring.