Skandiamannen

Den som är i den upp-och-ner-vända världen tycker att alla andra är där.

Att GS tog tag i LP och försökte sätta henne i bilen när hon inte var kontaktbar innebär inte att GS inte var passiv och LP mer behärskad i ett tidigare skede.

SE sprang inte på den norra sidan av manskapsbodarna. Av lätt insedda skäl. Strecket på den herostratiskt ryktbara "ritningen" visar inte hur SE sprang. Pröva kaffesump.

Det framgår med all önskvärd tydlighet i förhören och på LAC-bandet att LL var kvar i bilen så länge larmsamtalet pågick. LL hade en fast monterad mobiltelefon. Ingen iPhone 17.

JA rullade ner rutan och öppnade dörren efter en stund. Han satt närmast JÅS och AB efter U-svängen.

En fast monterad med sladd? Det hade i vart fall den jag använde på 80-talet.

Skulle tro att han la från sig den på sätet och gick ur. Han bryr sig inte om vad som sägs i luren.

Jag har gjort vad jag kan. Läsaren får bedöma om Lebel är trovärdig.

Sven Anérs brev till SE är intressanta. Maken till galen stolle får man leta efter. Kanske i Göteborg. SE skrev ett mycket långt svar (som ingen fick läsa tack vare Anér) efter brevet den 12 december 1989. Fråga 8 i brevet den 12 december är bluff. Anér visste inte vem polismannen var. Först 1993 uppgav pinsp KÖ i ett förhör att han antecknade namn på vittnen på mordplatsen (först HJ och sedan YN som framgår av anmälan A1 och radiointervjun med YN 1988).

En vecka efter det första brevet (innan SE hade hunnit svara) skrev Anér till SE att "jag har nu kommit till den absoluta slutsatsen att du inte var på platsen". SE slängde sitt långa utkast och skrev ett kortare brev som svar (förvånansvärt artigt). Galningen svarade ett år senare med att förtala SE offentligt.

SE förklarade (i svaret till Anér) att han var på den södra sidan av Tunnelgatan. När de första poliserna (radiobil 2520 och piket 3230) kom till mordplatsen.

De fyra poliserna (från piket 3230) valde varsin sida av manskapsbodarna när de började jakten. KG och PW sprang på den norra sidan. CD och JH sprang på den södra sidan (A14205-2-A).

SE var på den södra sidan av Tunnelgatan (när poliserna började jakten). Som framgår i SE:s svar till Anér. SE valde den södra sidan av manskapsbodarna (när han försökte springa ifatt poliserna för att ge dem LP:s uppgift om en "mörkblå täckjacka").

Om SE hade valt den norra sidan av manskapsbodarna hade han inte tappat bort poliserna. SE hade kunnat följa dem med blicken ända till trappkrönet. Det kunde han inte.

SE var på den södra sidan av Tunnelgatan (när poliserna började jakten). SE sprang på den södra sidan (när han försökte springa ifatt dem). Där skymdes sikten (mot trappan och krönet) av skjulet med containern. SE stannade vid Luntmakargatan. Han stod "mitt i korsningen" och såg sig omkring (E63-C).

SE såg inte poliserna (de var redan vid krönet). Sikten (mot trappan och krönet) skymdes av skjulet med containern. SE vände och gick tillbaka. På den södra sidan. Hans "men" i förhöret den 25 april 1986 syftade på Rapport den 6 april (19 dagar tidigare). Då var publiken i vägen. SE ville visa hur fort han kunde springa. Han valde den norra sidan i Rapport. När fotona togs på kvällen valde han samma sida. Ingen frågade i förhören vilken sida han valde på mordkvällen. SE uppgav spontant att han gick på den södra sidan på tillbakavägen.

"Det förefaller egendomligt att Sture, som i detta läge alltså kommer på att det finns ett signalement som inte lämnats till polisen, i stället för att prata med någon av de fyra radioutrustade polismännen på platsen, bestämmer sig för att strunta i dem och i stället försöka springa in i gränden efter polismännen, som nu har ca 30 sekunders försprång" (Lars Larsson i boken "Nationens fiende" 2016).

Att SE inte bad en polis att meddela signalementet via radio är inte egendomligt. Alla kände inte till att poliser till fots hade personradio 1986. Personradio började användas när System 80 infördes 1984.

Att ingen lade märke till SE (när han småsprang och halkade i snömodden på Tunnelgatan) är inte egendomligt. Ambulansen hade just kommit. All uppmärksamhet riktades mot OP och ambulanspersonalen.

Att SE vände sig om ett par gånger är inte egendomligt. Av samma skäl. Att vända sig om ett par gånger på David Bagares gata vore egendomligt. GM hade nyss vänt sig om vid krönet (enligt förhören med LJ) och konstaterat att trappan var tom.

YN och hennes sällskap AZ valde den norra sidan av manskapsbodarna. Där gången bredvid skjulet med containern fortsatte. Efter mötet med poliserna vid Luntmakargatan. Mötet varade bara i "5 - 10 sekunder" (A14205-3 och E15-2-A). YN och AZ svarade att de hade mött LJ vid krönet (A14205-1-A). "En man med axelremsväska." Ingen före LJ.

YN och AZ hade alla förutsättningar att möta SE. Strax väster om manskapsbodarna (30 meter öster om mordplatsen). Det kunde AZ förklara bättre än YN. Om AZ hade tolk. Det hade han inte. AZ behövde tolk (som framgår av E15-2-B). Han såg ingen alls på David Bagares gata (som framgår av E15-2-B och spaningsledningens möte den 11 juni). AZ hade bättre minne av mordkvällen än YN (AZ kunde minnas polisernas frågor och var de mötte dem).

Det var snömodd och nedförsbacke på Tunnelgatan. Liksom på David Bagares gata. Det var lättare att se handledsväskan – och vad SE gjorde med den – på Tunnelgatan (väster om manskapsbodarna). Inga parkerade bilar skymde som på David Bagares gata. När YN och AZ kom till mordplatsen låg OP fortfarande på trottoaren med en syrgasmask. OP låg ännu inte på båren (E15-1). När SE återkom till mordplatsen mindre än två minuter senare hade även piket 1230 kommit till platsen (och en andra ambulans) och båren bars in i ambulansen (E63-A).

YN och AZ visste inte vad som hade hänt. YN gjorde som poliserna vid Luntmakargatan beordrade henne att göra (A14205-1-A). Hon gick fram till en polis på brottsplatsen och lämnade namn, adress och telefonnummer. Polisen (pinsp KÖ) frågade vad hon hade sett. YN medgav för journalister att både hon och AZ var onyktra (att döma av YN:s dåliga minne av mordkvällen var hon minst lika onykter som AZ). YN var inte "fullständigt nykter" som Holmér påstod i sin bok 1988. Ingen frågade i förhören. Ja, vad hade hon sett? En man med rock och handledsväska sprang österut för en stund sedan.

"Det sprang män lite överallt" (E63-8-A). När YN förhördes två dagar senare. Förklarade krinsp Håkan Ström. När han själv förhördes. YN var osäker när Ström förhörde henne. Ström vilseleddes av krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ. Som påstod att LJ frågade YN och AZ vid trappkrönet "vart mannen hade tagit vägen som de måste ha mött" och att YN "svarade att mannen försvunnit vidare nerför backen mot Regeringsgatan".

LJ frågade YN och AZ om de hade sett någon "springa förbi". AZ svarade inte. YN pekade. "Liksom jakande" (E15-B). Enligt AZ pekade hon bara. Mot klubben på Johannesgatan 8 som YN och AZ nyss hade lämnat. Enligt LJ och YN sa hon något kort. Mötet vid krönet var bara "några sekunder" och "de stannade inte" (E15-2-A). LJ tog ingen större notis om "beskedet". Att YN sa "han sprang ditåt" är svårt att tro. LJ nämnde inte mötet med YN och AZ för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem. Inte heller för LL (enligt hennes anteckningar).

YN, AZ och LJ var i medierna de följande dagarna. LJ med namn och bild den 4 mars. Medierna bestämde vad de hade sett. Aftonbladet bestämde att LJ hade sett en "siluett" vid Johannesgatan. Som LJ avfärdade som "inbillning" i förhöret den 4 april. YN fastnade i mediabilden av hennes feltolkade vittnesuppgifter. Hon skapade en efterhandskonstruktion av vad hon hade sett. Som framgår i radiointervjun den 9 september 1988. Ingen intervjuade hennes sällskap AZ.

Två månader senare avslöjades YN:s identitet av Holmér i hans bok. Den 14 december 1988 visade Kvällsposten foton av Christer Pettersson (samma dag som han greps). YN var bränd som vittne. Hade YN deltagit i rättegångarna 1989 hade advokaterna slagit klorna i henne. Bubblan hade spruckit. YN lämnade Sverige 1990 och återvände inte förrän mer än 10 år senare (som framgår i intervjun 2020).

DBG för nybörjare

YN, AZ, LJ och SE var lätta att utreda i mitten av mars 1986. Det gjorde inte Holmér. YN förhördes inte på nytt 1986 (efter förhöret den 2 mars och fotovisningen den 4 mars). Inte ens den 10 mars. När Ström fick veta att SE hade en sådan handledsväska som YN såg. Inte ens den 11 juni. När spaningsledningen konstaterade att YN:s sällskap AZ inte hade sett "ett jävla dugg" på David Bagares gata (som även framgår av E15-2-B). Ingen frågade YN och AZ om de mötte någon på Tunnelgatan (strax väster om manskapsbodarna). Jonsson frågade SE två månader efteråt. SE förklarade att han inte tänkte på vem han mötte på Tunnelgatan när han sprang efter poliserna. Han tänkte bara på att springa ifatt poliserna.

Christian Dahlman kan ordna en ny mockrättegång. Åklagaren kan stanna hemma. Glöm inte att kalla RB som vittne. RB har bekräftat (i en intervju tidigare i år) att hans enda åtgärd var att ställa fram Timecons systemklocka en minut. Registrerade tider ändrades inte. Alla tider för alla anställda den 28 februari 1986 var fortfarande en minut fel. Den registrerade tiden för SE:s utstämpling var 23.19. Den verkliga tiden var 23.20 (mellan 23.20.00 och 23.20.59).

Precis som SE uppgav i de tre sista förhören 1986. Sedan (efter utstämplingen) pratade SE med väktarna HO och AK i receptionen i "ett par minuter". HO beskrev vad de pratade om. Att gå från Skandias entré till mordplatsen (60 meter söderut) tog 43 sekunder (enligt Trafikverkets norm 5 km/h).

Nej. Om det var GM som sprang där hade han troligen sett LJ från cirka 60 meters håll från krönet. Sedan avverkade han ytterligare uppemot 60 meter innan han vände sig om.

Alltså kan han ha vänt sig om just för att se om LJ skulle titta fram över krönet. Vilket LJ skulle kunna hinna om han hade sprungit direkt.

Se följande pedagogiska bild:

https://ibb.co/Z1mrxSpx

60 + 60. Allt går ihop.

Ditt inlägg är nästan 1500 ord långt. En bärkraftig lösning ska vara enkel att förklara. Så länge problemet också är enkelt.

”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”. En krånglig förklaring döljer ofta en oklar tanke.

Bra invändning. Den har ett enkelt svar. Mediabilden skapade dunkla tankar. Ganska många. Stollar skapade ännu fler. Alla dunkla tankar går inte att skingra i en mening.

60 meter? 45 - 50. Mannen var 10 meter bort när YN såg honom. Jag har iofs inte mätt på platsen. Själv var hon 5 - 6 steg väster om något. Väster om Johannesgatan om iakttagelsen gjordes på David Bagares gata. Det finns skäl att förmoda att YN var osäker på den saken. När hon förhördes av Ström den 2 mars.

Det står ingenstans att mannen vände sig om direkt när YN fick syn på honom. Det kan ha varit när som helst under sträckan hon observerade honom. Exempelvis 60 meter från trappkrönet.

Det var därför jag skrev ”uppemot”.

Det vore oavsett rimligt av en GM på David Bagares gata att befara att LJ skulle springa efter. Och i så fall hade LJ tittat fram över trappkrönet ungefär när GM vände sig om. Om LJ hade sprungit direkt.

Engström vidhåller inte genomgående att fru Palme var behärskad, det är att utelämna vad han verkligen beskrivit.

Det där med "behärskat chockad" är söndernött och faktiskt plockat ur sitt sammanhang.

Första beskrivningen som Engström ger av fru Palme i förhör lyder:

"Hon var upphetsad, men stundtals sansad. Hon ropade efter ambulans ett par gånger i minuten."

Hela ordalydelsen där "behärskat chockat" förekommer:

"...Hon vädjade både med ögonen och bad att någon skulle hjälpa till att skaffa en ambulans väldigt fort.

Hon såg behärskat chockad ut, men sprang ändå upp och ner..."

Helt klart en beskrivning av en person som uppträder behärskat, det måste medges.

Der är alltså fru Palmes uppsyn som Engström beskriver med orden "behärskat chockat", inte hennes uppträdande, vilket vissa vill få det till.

I brevet till Anér:

"...visserligen var Lisbet upprörd men det var bara Söderström hon svor åt. Jag vet varför."

Följaktligen är det missvisande att hävda att Engström beskrivit fru Palme som enbart behärskad.

Gällande Söderström så förekommer flera uppgifter om vad som kan anses utgöra passivitet, av fullt mänskliga skäl, som Dahlsgaard nämnde. Andra vittnen har också sagt att det inledningsvis inte hände så mycket.

Det är knappast konstigare än att det tog förhållandevis lång tid för Söderström att identifiera offret, varefter fru Palme "svor åt honom". Att Söderström först då fick henne med sig och hur det utspelade sig kan upplevas som brysk handling, men att innan dess så hände inte särskilt mycket.

Sedan är det inte fastslaget att Engström syftar på just Söderström med att "polisen var brysk". Enligt Gedda var fru Palme fram till piketen och bultade på den. Det kan vara en handling utlöst av att hon upplevde att de första poliserna på plats inte fick något gjort. Enligt Gedda:

"När Klas Gedda var på väg att öppna dörren och försöka lugna henne kom Kjell Östling och sa åt dem att ”han” har sprungit in Tunnelgatan."

Även det här kan ha uppfattats som "bryskt" och har således inte med Söderström att göra.

Engström var där, vilket Linder anförde åt Holmér i Palmerummet den 12 februari 1987. Det var först då Engström slutligen avskrevs av Holmér, på inrådan av Linder som tidigare undersökt ärendet.

Synd att inte Anér var inbjuden så att han i framtiden kunnat använda sina ansenliga krafter på uppslag med eventuell substans!

SE sa i förhör och intervjuer att polisen var passiv och ointresserad, inte brysk. Det var en linje han drev i sex års tid. De brydde sig inte om LP.

Att hänga upp allt på ett par ord hos HO och ALG är en aning vanskligt. De visste inte att SE var misstänkt.

Kan du citera Linder, det har jag missat. Det var ju han som trodde att SE var mannen på åsen, vilket Irvell misstänkte och lät undersöka 9 månader tidigare.

Det är osannolikt att GM såg LJ överhuvudtaget. I värsta fall ”tveksamt” (enligt LJ den 4 april 1986).

Det är också osannolikt att någon skulle nå trappkrönet efter 12 sekunder (när GM var halvvägs till byggnadsställningarna öster om Johannesgatan enligt Länninge).

SE hade varit ett bortglömt vittne (liksom familjen Schaeffer och Lars-Åke Hellgren) om han inte hade medverkat i Rapport den 6 april 1986. Han skulle inte ens ha varit med i FUP:en 1989 (inte väktarna heller). Om YN hade vittnat i rättegångarna 1989 hade advokaterna hittat SE. Bubblan hade spruckit. Advokaterna hade slagit klorna i YN.

Redan i det första förhöret uppger YN att mannen inte sprang speciellt fort. Det stämmer in på en GM som är slutkörd efter trapporna. Alltså är Länninges snabba tid från trappkrönet sannolikt en glädjekalkyl.

LJ däremot hade unga och utvilade ben och borde ha kunnat nå trappkrönet ungefär samtidigt som den presumtive gärningsmannen var 60 meter från trappkrönet.

Vi kan enas om att det inte kan uteslutas att GM såg Jeppsson. Jeppsson själv håller öppet för det. Då skulle det också kunna förklara DBG-mannens bakåttittande om det är GM.

Då hade någon lagt ihop 1+1 något senare i stället?

Mannen med handledsväskan!

Vem vet, då kanske slutresultatet blivit bättre.

Polisen hade inte råkat förväxla honom med JÅS.

RB hade fortfarande gjort klockkontrollen, och 2-5 märkliga förhör hade funnits att tillgå.

Hur hade den nätrullaren landat?