Vad ångrar du mest i livet?

1. Inte tog jobberbjudandet som nätverkstekniker 1999. (Har ett sjyst it jobb nu men 17år senare)
2. Festade för mycket (festar inte så längre)
3. Fel fokus (bättre fokus nu)
4. Tränade för lite (tränar på bra nu)
5. Ha för få stadiga förhållande.
6. Slösade bort mina pengar och var inte ekonomiskt smart med sparande och investeringar.
7. Lyssnade på för hög musik och sket i öronpropparna väl ute på dans. (Tinnitus)

Säkert. Man är ju fan aldrig nöjd.

Att jag sålde mina syntar på 90-talet med tanke på hur många miljoner de är värda i dag.

(Nu svarar jag inte dig specifikt, utan reflekterar allmänt gällande "förlorade pengar")

Just detta tror jag är jätteviktig att man inte fastnar i. "Tänk om jag gjort si eller så, tänk vad rik jag hade varit idag". Sådana tankar drar ju ner en direkt i underjorden. Ingenting positivt kommer ur sådana tankar. Och det är ju ingenting vi kan ångra, ingenting vi kan ändra på nu.

Lider med dig.

Kan kanske rekommendera stoicism om du inte redan läst om detta?
Epiktetos - handbok i livets konst

Har gjort många sne-val men ångrar inget! För mig, är livet bokstavligen som en bok där varje kapitel bör läsas till slutet innan man börjar nästa. Klart att vissa situationer inte varit optimala men jag lever och är snäppet klokare än vad jag var igår.

p.s. *kanske* ångrar att jag var envis tonåring och inte följde med mina föräldrar när de såg Pink Floyd. Kommer inte ihåg om det var i Stockholm eller Göteborg men hemma skulle jag vara.

La alldeles för mycket tid och ängslan på att behålla människor i mitt liv, som jag visste innerst inne inte var bra för mig!

Att jag inte var bättre sambo till en kvinna jag bodde väldigt länge med. Hon är en exceptionellt bra människa, vi hade våra år och det är jag iofs tacksam för. Äldre än ts, detta var från sena tonår till sena 20. Jag valde jobb före och tänkte "behöver mer pengar". Lärde mig något då.

Många saker. Men om vi håller oss till ett par: att jag inte flyttade utomlands direkt efter gymnasiet och att jag inte lärde mig ytterligare ett språk ordentligt/blev flytande inom något jag har grunderna i.

Jag tror förvisso att jag hade varit för ung, fattig och okunnig för att uppskatta det fullt ut men samtidigt kanske man kan anta att man hade tvingats växa upp och lära sig.

Jag råder alla ungdomar att så tidigt som möjligt bli flytande i ett världsspråk. Tyska, spanska, franska, arabiska, kinesiska (mandarin), ryska, indiska (hindi). Det öppnar alla tänkbara dörrar och det öppnar även mentala dörrar inom en själv.

40+

Topplistan:

1. Att jag inte skaffade fler barn och barn tidigare.

2. Att jag inte skaffade ett vettigt och stabilt jobb istället för att harva runt med småjobb och som ”konsult”.

3. Att jag inte ägnade mig mer åt att bli stor, stark, snygg och åt nöjen när jag var ung. Satt mest hemma och nördade tills jag var typ 25. Känner att jag har missat mycket kul, som jag numera längtar till medan andra i min ålder tycker det ”är skönt att de dagarna är över”.

4. Att jag inte började med / fortsatte med någon kul sport/idrott när jag var barn/ung. Det är så lagom dags att komma på att man vill bli bra och tävla i en viss sport när man är i ”pensionerad” ålder.

5. Att jag lyssnade på andra när de dissade mina affärsideer och således aldrig slutförde nåt projekt jag påbörjat. Alltid resulterade det i att någon annan realiserade exakt samma idé något eller några år senare och blev synnerligen framgångsrika.

6. Att jag inte var snällare mot kompisar och folk i min omgivning när jag var barn. Jag minns det som att de flesta var elaka mot varandra från och till, men synd att jag själv inte var bättre än så.

7. Att jag inte köpte Bitcoin när de kostade 10:-/st och en kompis tipsade om det

… kanske inte nödvändigtvis i den ordningen.

Då är det dax att ta lite chanser nu då? Halva livet kvar!

Mina barns pappa men inte mina barn, så blir dubbelt.

Kan relatera. Vad är det du gått miste om, om jag får fråga? ♥️